Då hade man länge haft planer på en utvidgning av Åmots första kyrkogård vid Kapellet (Bunges).
En karta från 1830-talet antyder sådana planer, och på denna utvisades kyrkogården för övrigtmed ett kranium och två korslagda benknotor – likt en sjörövarflagga.
Enligt en sägen som bl.a. berättades av min morfar, Olov Larsson, skulle ”upptäckten” av skogskyrkogårdens lämplighet gått till på följande vis:
En björn slog ihjäl flera får på platsen ifråga och lät dem ligga tills vidare.
En björn slog ihjäl flera får på platsen ifråga och lät dem ligga tills vidare.
Mannen som ägde fåren smög då dit och tog bort dem så björnen inte skulle få någon glädje av sin jakt.
När så björnen återvände, utan att hitta ett endaste av sitt byte, greps den av ett sådant ursinne att den en hel natt rev och härjade på platsen vilket hördes lång väg.
På morgonen, när det lugnat sig, gick man dit för att se på förödelsen och la då märke till att det fanns väldigt fin sand på platsen.
Just denna upptäckt gjorde att man sedan bestämde sig för att anlägga
nya kyrkogården där.
Som så ofta med sägner finns även en version som säger att björnen skadesköts då den rev fåren och att det var på grund av skadan den härjade som den gjorde.
Hursomhelst blev det en vacker sista viloplats.
av Per Larsson, Källsjön.