Läs om Svenska kyrkans hållning när det gäller så kallade papperslösa.
Utöver detta vill jag säga följande:
Respekt för lagen är en självklarhet för Svenska kyrkan. Att vara kritisk mot en myndighets agerande är inte detsamma som att göra anspråk på att stå över lagen. Varje kristen människa ska leva och agera som en ansvarsfull medborgare i samhället: bidra till att rättsstaten kan fungera, att mänskliga rättigheter respekteras, att rättvisa skipas och utsattas behov tillgodoses.
Det rättsmedvetande som ligger bakom svensk lag är väsentligen framvuxet ur kristen tro, etik och kultur. Därför överlappar kristen tro och en sekulär rättsstats principer i mycket stor utsträckning. Tio Guds bud, den gyllene regeln och kärleksbudet är förenliga med en demokratisk rättsstat. Därför är polariseringar av typen ”här gäller lag och inte Bibeln” missvisande.
Samtidigt ska varje kristen människa också se kritiskt på hur lag efterlevs och vilka följder det får, framför allt för de minsta, svagaste och mest utsatta. Den frihet som kristen tro ger leder direkt till tjänstvillighet för det gemensamma goda.
Som en följd av kristen tro är barnperspektivet särskilt viktigt i Svenska kyrkans arbete. Beslut fattas först efter barnkonsekvensanalys. Svenska kyrkans arbete vill lindra traumatisering hos barn och unga samt motverka destruktiva utvecklingar som radikalisering. Det som inträffat står i konflikt med vårt sätt att arbeta.
Tilliten till vårt diakonala (sociala) arbete måste värnas. Samhället är beroende av de insatser som kyrkor och andra aktörer i civilsamhället gör. De behov av fysiskt och psykosocialt stöd som finns i Sverige idag kan inte tillgodoses utan dessa insatser, vilket också har bekräftats från regeringshåll. Om människor inte kan känna sig trygga i kyrkans verksamhet berövas inte bara enstaka församlingar en möjlighet att utföra sitt uppdrag utan samhället går miste om resurser som behövs mer än väl.
Den aktuella händelsen har inte direkt med frågan om kyrkan som fredat rum att göra utan handlar om proportionalitet och lämplighet. Rent principiellt är det dock ett omistligt uttryck för civilisation att det finns fredade rum. Ofta är dessa definierade som heliga rum. Många gånger upprätthålls de genom konvention och praxis snarare än genom ett formellt lagskydd. Lagen gäller givetvis också i dessa rum.
I vårt land finns en många sekler lång tradition av att kyrkorum anses vara fredade, trots att kyrkofrid inte finns i nuvarande lagstiftning. Ett annat fredat rum är det som skapas genom den absoluta tystnadsplikt som präster har när det gäller själavård och bikt. Detta rum har stöd i lagen. I samband med lagbrott är tystnadsplikten inte till för att gömma människor från rättvisan utan för att ge även den som har hamnat i djup konflikt med lagen möjlighet att förhålla sig till sitt brott och ta ansvar för det – även i relation till den jordiska rättvisan. Ett samhälle där inget är heligt och inget är fredat vore ett samhälle på väg in i barbariet, ett ytterst omänskligt samhälle.
Både lokalt, regionalt och nationellt har Svenska kyrkan sedan länge haft förtroendefulla och respektfulla samtal med myndigheter, inklusive polisen. Vi vill fortsätta med sådana samtal och samverka för människors och samhällets bästa.
Ärkebiskop Antje