2017 är det 500 år sedan reformationen och Martin Luther skrev sina 95 Teser. Luther brukar kallas reformationens fader. I 15 texter uppmärksammar vi reformationen på olika sätt. Här kan du följa vår serie om Martin Luthers liv och verk som påverkat vårt samhälle så starkt.
En traumatisk händelse under ett åskväder förändrade juridikstudenten Martin Luthers liv för alltid. En blixt slog ner alldeles i närheten. Förskräckt ropade han till Sankta Anna, Jesus mormor: ”Hjälp, heliga Anna, jag vill bli munk!” Det var ett löfte han kom att hålla. Han blev också präst och teologiedoktor. När han senare vände sig mot avlatsbreven med sina 95 teser som han spikade upp på kyrkporten i Wittenberg, dömde påven honom till kättare och gjorde honom fredlös. Det var början på reformationen.
Martin Luther vände sig emot de så kallade avlatsbreven, där kyrkan sålde befrielse från synd och därmed befriade människor från att bikta sig. Bikten var ju en möjlighet för människor att få bekänna sina synder och få Guds förlåtelse. Prästen kunde också bestämma vad den biktande skulle utföra som botgöring. Men genom avlatsbreven menade kyrkan och påven att de kunde efterskänka denna botgöring och till och med ge befrielse från skärselden.
Den mest centrala frågan för Martin Luther var hur han skulle få Guds nåd. Han hade lärt sig att människan bara måste göra goda gärningar för att bli benådad och räddad av Gud. Det gav honom ingen ro. Vändningen kom när han studerade bibeln och framför allt Romarbrevet. Då förstod han det som skulle bli kärnan i reformationen: Det Jesus gör för oss är nog. Inget mer behövs. Vi är älskade för de vi är, inte för det vi gör.
Martin Luther hade modet att gå emot påven och det etablerade prästerskapet. Han vände sig mot att Bibelns ord som predikades på latin inte nådde fram till folket och hävdade att alla hade rätt att förstå vad som stod i Bibeln. Därför började han predika på folkspråket tyska. Han menade också att tron handlade om kärlek och enbart var en fråga mellan Gud och människan, inte mellan påven, kyrkan och människan.
När Luther tog sig an att översätta bibeln från grekiska till tyska nyupptäckte han evangeliet, det glada budskapet om Jesus Kristus. För Martin Luther var det en stor befrielse eftersom han länge lidit av sin rädsla att inte vara en tillräckligt god människa. Hans upptäckt var att människan i sin tro på Jesus är räddad från synd och död och att hon får detta utan kostnad, av nåd från Gud. Han menade också att i bibeln står allt vi behöver veta. När vi läser och lyssnar till det, blir bibelordet levande.
Många av de fördomar vi har om Luther är ”missuppfattningar”. Exempelvis att ”han sitter på axeln med pekpinnen” och talar om hur vi ska leva för att inte misshaga Gud. Eller att han har tagit bort glädjen i kyrkan. Men en resa i hans fotspår visar en annan bild: En nyanserad person med visioner om hur man skulle leva och fungera i samhället med Bibeln som förebild.
Katarina von Bora var bara 24 år när hon gifte sig med den betydligt äldre Martin Luther, trots att påvens förbannelse vilade över hans huvud. De bodde i det stora före detta Augustinerklostret i Wittenberg och Katarina visade sig mycket skicklig på att organisera, utveckla och förvalta. Därför gav Martin henne smeknamnet ”Herr Käthe”. De fick sex barn varav fyra överlevde. De tog också hand om fosterbarn och hade även betalande skolpojkar och studenter i hushållet. Deras vänner har vittnat om att de stod nära varandra i allt.
”Ingen människa är så dålig att hon inte har något gott i sig.” Det är ett citat från alla de bordssamtal som Luther bjöd in till i sitt hem. Det var informella samtal som Luther delade med elever, vänner och kollegor. Samtalen nedtecknades och bearbetades till boken ”Tischreden”. Kejsaren beordrade att boken skulle brännas och det innebar till och med dödsstraff att äga den. 1626 hittades en kopia av boken i en husgrund och genom den har vi fått omfattande kunskap om Luther som person.
Luther skrev över 40 psalmer på folkspråk, eller kyrkovisor som han kallade dem, bland annat med inspiration från Psaltaren. Församlingens psalmsång blev det kanske viktigaste musikinslaget i gudstjänsten. Luther ville att evangeliet, det goda budskapet, skulle stimulera människor till att ”sjunga, tacka och lova Gud och vara glada i evighet”. Vår Gud är oss en väldig borg (psalm 237) är nog den mest kända psalmen, som genom fem hundra år varit till tröst och styrka för människor i nöd, krig, sjukdom, fattigdom och naturkatastrofer.
Luther hade en stor musikalisk och poetisk talang och har lovordats av kända skalder och kompositörer. Melodierna var relativt enkla att lära sig och texterna levandegjorde på ett både poetiskt och pedagogiskt sätt viktiga delar ur bibeln och den lutherska läran. Flera av hans psalmer används numera även i katolska kyrkan. I svenska kyrkans psalmbok finns 16 av hans psalmer kvar. En av de mest kända är ”Från himlens höjd jag bringar bud” (psalm 125) och har bland annat använts i Juloratoriet av Bach. En förenklad, välkänd version är ”Ett barn är fött på denna dag” (psalm 126).
Privatlivet var viktigt för Martin Luther och han ska ha sagt att barnen är det bästa med äktenskapet. Han var den förste att överge prästcelibatet. Något han blev övertalad till efter att ha förklarat det rättmätiga i att ett antal nunnor hade flytt klosterlivet. Katarina von Bora var den sista av nunnorna som var ogift. Med henne fick han ett lyckligt äktenskap. Hon tog ansvaret för deras ekonomi och storhushåll med internat för elever och lärare, gästhem, sjukvård, självhushåll, ölbryggeri och husdjur. Luther sysselsatte sig ofta med barnen och deltog i deras uppfostran. Han ansåg att det var viktigt att barnen alltid skulle vara säkra på föräldrarnas kärlek och tröst.
Bröd, gröt, salt sill och rovor var vanligast på bordet vid den här tiden. Men i säsong kunde man få färsk fisk och skaldjur. Skaldjur stod högt i kurs och användes ofta även som valuta. Till högtidliga tillfällen blev det slakt och då tog man vara på hela djuret. Brödet var bakat på grovt rågmjöl och hängdes på en stång i taket för att inte råttor och möss skulle komma åt det. Till fest användes fint, siktat vetemjöl, så kallat ”simila” på latin. Därav namnet Semla! Den vanligaste drycken var öl på halvliter – en ”stånka” – och den skulle vara gjord på rent vatten, för att den skulle få heta ”Bier”. På en dag kunde man få i sig 4-6 liter, det fanns ju inte rent vatten i husen som i dag. Men alkoholhalten var inte högre än 1,5-3 volymprocent.
Luther hade hjälp från flera håll i reformationsarbetet. Förutom det ständiga stödet från sin hustru, Katarina von Bora, hade han ett stort förtroende för Johann von Staupitz, universitetets dekanus. Bibelordets centrala betydelse blev ett av flera kännetecken för reformationen och det var Luthers närmaste medarbetare Philip Melanchthon som stod för bearbetningen av grundteserna. Översättningen av både Luthers och Melanchthons skrifter gjorde Justus Jonas, jurist, teolog och professor medan det var Lucas Cranach den äldre som målade av både Luther, familjen och vännerna. Han illustrerade också Luthers första översättning av Nya Testamentet. Kurfursten av Wittenberg, Fredrik den vise, var kanske inte nära vän, men en välgörare och beskyddare som Luther också hade stor hjälp av.
Från början var Luther vänligt inställd till judarna. Han förväntade sig att de när kyrkan reformerats, skulle få Guds ord predikat för sig så att de omvände sig till kristendomen. Men den massomvändelse som han väntade sig uteblev. Med tiden blev Luther allt mer besviken över detta. De sista åren av hans liv blossade till och med ett hat och en vrede upp mot judarna och i skrifter uppmanar han furstarna att bränna synagogor och förstöra judarnas hem. Kyrkorna i Lutherska världsförbundet har tagit skarpt avstånd från antisemitismen, och många har fördömt Luthers antisemitiska skrifter.