Wärdaste Wenner och Medborgare. Hvad spektakel se vi här i staden dagligen för våra ögon uti oskyldiga fattiga fader- och moderlösa barn, så länge de kunna snugga och tigge till en bit bröd? Huru många sådane finnes icke än mer inom staden, som vi icke se, hvilka antingen äro så späda att de ej kunna krypa ut, eller så nakna, att de för blygd skulld, ej kunna visa sig, eller ock för frost ej förmå vistas utom sina kojor?
Det blev en debatt i tidningen, där bl a brukspatronen Christian Eberstein och fabrikören Petter Swartz yttrade sig. Dessa personer var senare med att starta De fjortons förening. Petter Swartz och hans hustru gick efter ett tag sin egen väg och startade 1772 Swartziska friskolan i ett hus i hörnet av Repslagaregatan och Olai Kyrkogata. Swartziska friskolan finns kvar än i dag som en stipendiestiftelse. Huset revs på 1960-talet.
De övriga i de fjortons förening bildade Gustavianska Barnhusinrättningen och den öppnades på Gustav III:s kröningsdag den 29 maj 1772. Syftet var enligt stadgarna "att fattiga och värnlösa barn där skall kunna få åtnjuta kläder, föda samt nyttig undervisning." Barnhuset inrymdes redan från början i kvarteret Asken, från 1838 i en för ändamålet uppförd byggnad vid Bråddgatan. Huset finns kvar fortfarande. Ledningen omhänderhades av en direktion på 24 personer. Genom nytt reglemente 1870 ersattes direktionen av en styrelse bestående av sju personer. Den valdes av kyrkostämman och idag utses den av Kyrkliga samfällighetens kyrkofullmäktige.
Ekonomin var under många år ett stort problem och verksamheten gick stundom dåligt. Men på 1860-talet ljusnade det. Då fick man en stor donation som gav stadga åt barnhusets arbete. I Norrköping bodde då förre överingenjören vid Lantmäteriverket Anders Alreik. Han testamenterade hela sin förmögenhet till sin födelsesocken Bankekind, tidigare Svinsta, och till Gustavianska Barnhuset. Han skänkte Himmelstalunds herrgård med jord, som nu är fritidsområde, och stora skogar norr om Åby. Dessutom en summa på 216 000 kronor. Gåvan var då större än hela Norrköpings stads budget!
En elev från mitten av 1800-talet har i en bevarad uppsats berättat hur det var att leva på hemmet. Det var uppstigning, läggdags och tystnad på bestämda tider och barnen fick sköta städning inom- och utomhus, hugga ved samt hjälpa till i köket, tvätt och mangling. Sommartid förekom gymnastik ofta i samband med bad i kallbadhuset vid Refvens grund. I stiftelsens arkiv finns matriklar där det även står hur det gått för barnen efter utskrivningen.
År 1893 kompletterades gossebarnhuset med ett hem för flickor vid Fridtuna söder om nuvarande Vasaparken. År 1901 såldes fastigheten i kvarteret Asken. Därmed upplöstes det 130-åriga gossinternatet och ersattes av externatsystem och pojkarna utackorderades till fosterföräldrar i Östergötland och angränsande landskap.
Såväl externatet som Fridtunahemmet avvecklades 1937 i samband med att verksamheten ändrade inriktning. Enligt det nya reglementet, som fastställdes 1938 byttes namnet från Gustavianska Barnhusinrättningen till Gustavianska stiftelsen för ungdomsvård. Huvuduppgiften blev att bereda välartade och fattiga barn och ungdom yrkesutbildning. Det skulle huvudsakligen ske hos befintliga institutioner eller hos olika yrkesutövare. I anslutning härtill inrättade stiftelsen samma år en särskild yrkesskola för flickor, Gustavianska husmodersskolan på Leonardsbergs gård väster om Fiskeby. Efter grundskolans införande blev behovet mindre och skolan upphörde 1974. Leonardsbergs gård är numera såld men skogen finns kvar i stiftelsens ägo. Gustavianska stiftelsen är idag en ren stipendiestiftelse och förmögenheten är placerad i värdepapper och skog.
Stiftelsens reglemente har tolkats på ett ganska vidsträckt sätt, där det bl a framgår att man skall "främja barnens och ungdomarnas utveckling som motsvarar deras gåvor och fallenhet."
För närvarande går de flesta stipendierna till föreningar med sådan verksamhet att barn och ungdomar kan få en meningsfull fritid.
Norrköping i mars 2001
Erik Ramsten