Liza Hagberg, komminister i Kolmårdens församling skriver.
Tror du på allt som står i Bibeln? Den frågan har jag fått flera gånger och den är inte helt enkel att svara på. Bibeln är inget uppslagsverk, där vi kan slå upp en vers och sedan använda ordagrant det som står i ett samtal eller i en debatt. Dessutom är den inte stilmässigt enhetlig, det ryms en mängd olika texter och olika litterära former i bibeln. Allt från mytologiska berättelser och poesi till den tidens historiebeskrivningar och biografier. Från den gyllene regeln till Guds kärleks förklaring till människan i påskens berättelse om Jesu uppståndelse. Den rymmer också texter som uttrycker starka mänskliga känslor som sorg, ilska och ibland hat mot ens fiender, som vi kan läsa om i psaltaren. Med stöd i bibeltexter har kyrkan historiskt också bidragit till att både rättfärdiga slaveri och att trycka ner kvinnor.
Så hur ska vi då egentligen förhålla oss till bibeltexten? Det beror ofta på vilken bibelsyn vi har och den ser lite olika ut i olika kyrkotraditioner. I vår Lutherska kyrka så står bibeln i tydligt centrum. Hela reformationens kärna återfinns i Martin Luthers upptäckt av nåden i Paulus brev till församlingen i Rom. Martin Luther var skolad i både Hebreiska och Grekiska. Hans språkkunskaper och hans passionerade intresse för bibelordet möjliggjorde att han översatte bibeln från originalspråket till tyska. 1522 så översatte han (sägs det) under elvaveckors tid nya testamentet från grekiska till tyska. Ett imponerande arbete, minst sagt.
I Luthers arbete med originaltexterna så kan man säga att han nyupptäckte evangeliet, det glada budskapet, om Jesus Kristus. Att centrum i bibeln är Guds frälsande (räddande) verk med mänskligheten. Allt i gamla testamentet leder läsaren mot Guds räddande verk i Jesus Kristus, som vi kan läsa om i Nya testamentet. Gud är igenom allt den Gud som ser, griper in och räddar sitt folk.
Martin Luther brottades med stor själanöd, och vad vi idag kanske skulle kalla för ”existentiell ångest”, men också en djup rädsla för att inte vara en tillräckligt god människa. För honom var det en personligt stor befrielse att upptäcka att människan i tron på Jesus är räddad från synd och död. Och att människan får detta gratis, av nåd från Gud.
Martin menade också att frälsningsgärning i bibeln var så tydlig att varje människa själv kan läsa och ta till sig den. Bibeln var för Martin både mänsklig och gudomlig, det vill säga skrivet av människor utifrån mänsklig erfarenhet men samtidigt ett Andens verk. Därför blir bibelordet levande när en människa läser och lyssnar till det. Vi är nog många som delar den erfarenheten av hur en bibelberättelse plötsligt kan öppnas för oss och vi får en ny förståelse för oss själva och för Gud. Martin Luther skulle mena, såsom jag förstår det, att det är Andens verk.
För Martin var bibeln i sig själv tillräcklig, i den står allt vi behöver veta. Den stod för honom över kyrkans tradition. Han menade också att om ett bibelställe är oklart ska det alltid bedömas i ljuset av vad bibeln i övrigt har att säga. Detta sätt att läsa och tolka bibeltexten har varit tydligt i flera av de stora debatter som Svenska kyrkan haft i modern tid, både för att hitta stöd för prästvigning av kvinnor och att öppna upp vigselgudstjänsten för alla. I vår tradition är det tydligt att vi i många frågor läser en bibeltext i relation till Guds frälsningsgärning och i ljuset av det dubbla kärleksbudet: ”Du ska älska Gud över allting och din nästa som dig själv.”
Tillsammans inför Luther-jubileet 2017, 500 år av reformation, så önskar jag att vi i Norrköpings pastorat och församlingar på olika sätt får mötas och samtala med varandra om bibelsyn, bibeltexter och bibeltolkning.