Fjortonde söndagen efter trefaldighet
Enheten i Kristus
Enhet är hopsatt av två ord, en-het. Het är ju också att vara varm, i det allmänna talet är ju att vara het något positivt. Vi har orden som inne, trendig, eldig, kryddstark, hetsig, ivrig, högaktuell, rykande färsk.
Jag har haft 12 syskon. Vi är 9 stycken som fortfarande är i livet. Det blir inte så ofta som vi träffas eftersom vi är utspridda över Sveriges avlånga land. Men 19 september ska vi försöka att träffas i Tavelsjös gamla prästgård som är omgjord till ett värdshus där man kan äta god mat med vacker utsikt över Tavelsjön. När vi träffas kommer det att bli kramar, skratt och kanske gråt, eftersom vi också kan dela det som är svårt och sårbart. Vi har haft samma uppväxt, samma föräldrar och ätit samma mat, trots detta är vi ganska olika varandra. Men ändå känner vi en stark enhet och kärlek till varandra.
Många av orden i ingressen kan jag se i mina syskon, där finns hetsighet hos somliga, iver och eldighet hos andra men framför allt känner jag en värme från dem alla.
Söndagens texter handlar om enheten i Jesus Kristus. I kyrkan på jorden, finns många olika individualister. Vi är mycket olika på alla sätt men vi strävar att fungera som ett team, ett lag, en kyrka. I sin förbön för oss ber Jesus i texterna om, att hans församling ska var ett, som Han själv och Fadern är ett.
Genom två olika sorters språk försöker Johannes i sin text berätta för oss, hur det gudomliga livet i Kristus verkar i oss som hans lärjungar. Nämligen genom kärlekens och enhetens språk.
I Johannestexten så har Jesus ett ärende till oss i dag.
Han har en längtan till enhet, ”Du Fader är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”
I episteltexten kan vi se hur Paulus argumenterar för att korinterna ska ha sin identitet i Kristus inte i någon annan. Församlingen hade delat upp sig i fyra olika grupper. Appollos, Kefas (Petrus), Paulus och Kristus.
Hans frågeställning är tre: 1. Är Kristus delad? 2. Vem blev korsfäst för er skull? 3. I vems namn döptes ni?
Varför är ni så osams i kyrkorna? Den frågan dyker upp då och då. Visst kan det se ut som om vi vore mycket osams men det är ju så att vi är människor med olika behov och även olika sätt att utrycka oss på. Orden i ingressen omkring en-het syns tydligt i våra kyrkor.
Jag lånar tre olika sätt att nå enhet av Carl Erik Sahlberg.
Numer ett: Bön. Vi får be på olika sätt, men vi måste kunna be ihop. Den församling som ber tillsammans, förblir tillsammans.
Nummer två. Diakoni. Den hjälpbehövande frågar inte efter om det är en baptistisk eller en katolsk hand som räcks mot honom. Han tar vilken hand som helst. Diakoni främjar samarbete.
Nummer tre. Jesus. Vi är olika- precis som de första lärjungarna. De var samlade kring Jesus. Vi borde kunna det också – samlas kring honom. Om han försvinner från våra kyrkor då har vi splittring. Jesus är den som förenar.
Allt gott
Gösta Degerman