Sjuttonde söndagen efter trefaldighet
Rik inför Gud
Hösten är bärtid. Vi, hustrun och jag, har goda vänner som nästan varje höst kommer till oss med vinbär, lingon, blåbär och hjortron. Några vänner från Skellefteå kom på besök med mogna krusbär. Nästa dag ställde jag mig att koka bären, det är lite extra gott med sylt som man själv har kokat och rensat bären till.
Jag använde krusbärssylten till morgonfilet och det var jättegott. Så där syrligt och samtidigt sött. Ungefär som jag gissar att vindruvorna i den stora vinstocken smakade som det berättas om att de israelitiska spejarna kom bärandes med för att demonstrera hur rikt landet var som låg framför dom.
Druvklasen är symbolen för den här söndagen i svenska kyrkans kyrkoalmanacka. Druvklasen ska påminna oss om Israels första försök att nå det land som Gud lovat Abraham, Isak och Jakob. De stod inför det land som Gud själv sa att det är ett land som dryper av mjölk och honung.
Bilder i den kristna traditionen visar hur två män bär en druvklase mellan sig för att visa upp för Israels folk vad som fanns i detta land. Det visade sig vara ett överflödande rikt land som Gud hade lett dem till ett bördigt land, med en rikedom av frukt och enorma skördar, precis som Gud hade lovat. Men det fanns en hake, i landet bodde ett högrest folk ja till och med ett folk som såg ut som jättar.
Även om spejarna Josua och Kaleb försökte argumentera för att gå in i landet så vågade inte Israels folk gå trots att Gud hade sagt att de skulle gå.
Så kan också vi få höra i dag att människor inte vill följa med in i det himmelska landet som flyter av mjölk och honung. De tycker att den kristna tron är tråkig och irrelevant. Vi har det så bra här, varför ska vi lyssna till det som sägs i kyrkorna, det är ju så tungt och dystert.
Helgens texter är väldigt allvarliga och de ställer frågan om hur vi har investerat våra liv. Har vi investerat i oss själva eller har vi investerat i våra medmänniskor.
Texterna talar till oss om pengadyrkan. Hur fel vi hamnar när pengarna får styra och vårt ego, blir centrum för vår livsfilosofi. En gammal predikant sa; ”Det svåraste för Gud att frälsa, det är våra plånböcker.”
Jag har sagt det förr, jag tror att Jesus aldrig skulle kunna bli stadsminister i Sverige. Eftersom han säger, ”Ge så ska du få”, ”Om någon slår dig på din högra kind vänd också den andra till”, ” Gå och sälj allt det du äger, kom sedan och följ mig.” ”Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er det ska ni också göra mot dem”, ”Ge lån utan att hoppas få igen”
Den bild jag vill förmedla är att Gud står här i dag och vill locka dig med den stora druvklasen den stora rikedomen som är Jesus. Våga ta steget in i det land som dryper av mjölk och honung. Jesus är den som Gud Fader håller upp inför oss och säger, var inte rädda kom för Jesus har betalt det högsta priset för oss. Han har ropat ut i tronsalen, ut i atmosfären, ut i världsrymden, att skulden är betald. Den Onde har lagt ett motbud för din och min själ, men Jesus har köpt oss, betalningen är fullständig, vi är fria. Han ropade på korset, ”Det är fullbordat.”
Allt gott
Gösta Degerman