Foto: Karolina Johansson

Hallshuks kapell

Ett fiskekapell med anor från 1600-talet.

Kapellet, med snart 400 år i murarna, har fungerat som ledsagare både fysiskt och andligt. Med sina 70 kvadratmeter är det bland öns mindre kyrkorum, men likväl fullt av unika ting trots att det bokstavligen fått kämpa för sin överlevnad och återinvigdes 1933. Predikstolen från 1601 skänktes från Fårö kyrka, och altaruppsatsen kommer senast från Fleringe – kanske var det den som hämtades från Elinghem när den kyrkan övergavs. Bland de senaste tillskotten till utsmyckning finns den vackra ljusbäraren gjord av P-O Norman.

Hallshuks kapell är tätt sammanvävd med fiskelägets liv. Här nedan kan du läsa den sammanställning som Bertil Brynolf gjort om kapellets historia.


Hallshuk och Hallshuks fiskekapell
Hallshuks fiskekapell är granne med Östersjön och beläget i en av Gotlands vackraste kustmiljöer. Kapellet ligger på platån strax ovanför fiskeläget och bjuder på en vidunderlig utsikt mot horisonten där hav och himmel möts. Fiskeläget nedanför ligger direkt i havsbandet och är inramat av det mäktiga hamnberget som är ca 30 m högt och med en klintkust som stupar rakt ner i havet. Klockstapeln står strax öster om kapellet och i den hänger Hangvars lillklocka som ringer till samling. Förr kallade man här på Hallshuk samman folk till gudstjänst genom att slå på en trumma som nu är bevarad på Gotlands fornsal.

Kyrkplikt
När Gotland blev svenskt 1645 lät den religiösa drottning Kristina uppföra Hallshuks fiskekapell för de gästande fiskarna, därför kallades även fiskeläget för ett kronfiskeläge. I en hamnrätt fastställd av länsherren Holger Rosencrants år 1639 heter det om kyrkoplikten. ”den som försummar sin Kyrkoingång eller Predikan vare sig sockenman, Borgare eller annan fiskare in- eller utländsk, utan att han är på sin sotesäng eller annat lagenligt förfall, bothe till den fattige 6 mark silvermynt”.

Fisket
Redan på 1550- talet finns det dokumenterat att det bedrevs fiske på Hallshuk. Kapellet är första gången omnämnt 1690 i samband med garnströmmingsfiske. Tre gånger om året samlades fiskare från andra platser på Hallshuk för att fiska. Första gången var tidigt på våren, andra gången mellan 1 maj till cirka 8 dagar före midsommar och tredje gången från 24 augusti till allhelgonahelgen. Enligt professor Lithberg drog ”Visby fiskarna i 30 båtlag med kvinnor och barn till Hallshuk på fiske. Även kyrkan var på plats, kyrkoherden i Hangar predikade 2 söndagar i kapellet. Den tredje söndagen förrättades gudstjänsten av stadskaplanen i Visby, som i ersättning därför uppbar 3á4 valar strömming av varje fiskeborgare från Visby som deltagit i fångst”. 1 val= 80 strömmingar, 1 val = 4kg strömming

Förslag från kyrkostämman att riva Hallshuks kapell
Enligt kyrkostämman i Hall församling den 26 oktober 1894 beslöt församlingen att hos Biskopsämbetet i Visby begära att få riva Hallshuks kapell. Utdrag ur protokollet: ”Församlingen önskar bli befriad från allt ansvar och omkostnader för det förfallna kapellet vid Hallshuks fiskeläge. Kapellet är obefintligt i själavårdshänseende och kapellet är så förfallet att taket när som helt kan rasa in. Byggnaden har inget arkitektoniskt värde och bör därför rivas ner och försäljas. Finns det några inventarier som är av kulturhistoriskt eller antikvariskt värde bör de lämnas till Gotlands Fornsal. Hall kapellkassa samt förvarade skeppsinventarier bör användas till nerrivningskostnader för kapellet. Närmare bestämmelser hur nerrivningen skall genomföras och var pengarna skall placeras beslutas av vederbörande ansvarig myndighet”
Den 16 februari 1895 hölls en ny kyrkostämma i Hall församling. Där meddelade Domkapitlet att man inte ansåg sig ha befogenhet att besluta om rivning av kapellet vid Hallshuk. Enligt önskemål från Hall församling kommer domkapitlet att skicka ansökan om rivning av Hallshuks kapell till kungl. Maj:t beslut.

Kyrkostämmans ledarmöter bestod av församlingsmedlemmar från kyrkbyn samt bönder från gårdarna i socknen. Fiskarbefolkningen på Hallshuk hade ingen representant i stämman och fick inte yttra sig.
Kungl. Maj:t skriver den 22 oktober 1897 till domkapitlet i Visby angående kapellet vid Halls fiskeläge följande:
”uti en till Domkapitlet i Visby stad ställd, af domkapitlet med underdåning skrivelse till Vår nådiga pröfning öferlemnad framställning har Halls församling under anförande, att upplysning ej kunnat vinnas om hvem som vore rätte egare till gamla kapellet vid Halls fiskeläge med tillhörande jordlägenhet. Vår Vitter- Historie- och Antiqvitetsakademi sig yttrat och dervid i underdånighet hemställt att kapellet skulle som ruin qvarstår och dess inventarier antingen överföras till sockenkyrkan eller i Gotlands Fornsal förvaras”
Stockholm slott den 22 oktober 1897
Oscar/GF Gilljam

Föremål till Gotlands Fornsal
Vice pastorn H N:son Waller skriver den 2 december 1909 till chefen för Gotlands Fornsal och meddelar att Hall församling vid kyrkostämman den 5 november 1909 godkänt vissa föremål som inte längre var någon prydnad för kyrkan fick disponeras fritt an Gotlands Fornsal under förutsättning att församlingen kostnadsfritt fick avhämta föremålen när man så önskade. Föremålen är ett altare från Hallshuks kapell samt ett krucifix och fyra helgonbilder från Halls kyrka. Föremålen fanns disponibla och fick vid tillfälle hämtas.
När föremålen hade hämtats till Gotlands Fornsal skriver föreståndaren Ernst Hellgren kvitto på de hämtade förmålen som bestod av 1 at altartavla som tillhört Hallshuks fiskekapell. Vidare hämtades från Halls kyrka 1 st krucifix, 4 st helgonbilder, en fattigbössa, ett votivskepp, och en skampall. Det meddelades att föremålen som kom från Halls kyrka var i ett bristfälligt skick.
Genom Kungl Maj:ts beslut så skulle kapellets murar stå kvar. Fiskekapellets altartavla och hamnmästarens trumma lämnades till Gotlands Fornsal. Predikstolen satte man in i materialbod. Vissa av fiskekapellets tillhörigheter såldes och kapellets kassa överfördes till Halls kyrkokassa.

Lösöret auktioneras bort
Enligt protokoll från den 10 januari 1898 hölls auktion vid Hallshuk där man sålde lösöret tillhörande kapellet som fönster och dörrar, bänkar bräder, tråd och ved. Samtliga 42 utrop finns registrerade i protokoll samt ”vedehäftiga inropare erhöll 3 månaders anstånd med betalningen” Auktionsförrättare var förre folkskolläraren vid Halls folkskola, Jacob Petter Pettersson. Totalt inbringade auktionen 61 kr och 47 öre. Auktions-provision samt övriga kostnader belöpte sig till 9 kr och 66 öre. Återstod att redovisa till Halls kyrkokassa 51 kr och 81 öre.

Det var ett mycket lyckat beslut som togs av Kungl. Maj:t. Hade man istället bifallit kyrkostämmans begäran om rivning hade vi säkert inte haft något kapell på Hallshuk i dag. Det bodde många människor på Hallshuk i början av 1900-talet. Den nuvarande allmänna vägen från Halls k:a till vägs ände vid Hallshuks fiskeläge fanns då inte. Det fanns tre vägar av typ åkervägar från Hallshuk till Halls kyrkby. Skulle man någonstans åkte man med hästskjuts, gick eller seglade. Hallshuk var en fiskeby som levde sitt eget liv vid havet och bönderna bestämde allt genom kyrkostämma och kommunalstämman. Kapellet var ofta använt ännu under 1800-talets första hälft, då fiskeläget vid Hallshuk var ett av de största på Gotland.

Kapellet som ruin
När kapellet stod som ruin använde fiskarna delar av utrymmet till islada, isen sågades upp i Hamnmyr, vattendjupet var på vissa ställen cirka 70cm. Hamnmyr var då inte utdikad utan en mycket viktig vattenreservoar för vattentillgången på Hallshuk. Isen sågades i fyrkanter som sedan fraktades med hästskjuts till kapellet där isen täcktes med sågdus. Isen användes till att kyla den färska fisken så att den höll sig fräsch fram till försäljningsställena ute i bygderna eller till att Fiskeförsäljningen hämtat fisken och levererat den till Visby. Barnen på Hallshuk hade även en lekstuga i en del av kapellet. Fiskarna förvarade även hö till djuren i ett utrymme.

Fiskekapellet som samlingspunkt
Kapellet hade varit mycket av en kyrklig samlingspunkt för folket på Hallshuk under ca 300 år saknades utav befolkningen. Starka krafter ville ha det återuppbyggt igen. År 1929 skriver fyrmästaren vid Hallshuks fyr, K. A. Bäckström till Riksantikvarieämbetet i Stockholm och begär att ruinen skall skyddas.
År 1927 kom tillträdde Erik Gyberg till Hall-Hangvar pastorat som kyrkoherde. Han började tidigt arbeta för att kapellet skulle renoveras för att än en gång kunna utnyttjas som gudstjänstlokal. Kyrkoherden skrev upprop i tidningarna, skickade insamlingslistor till kyrkor både på Gotland och fastlandet, han fick även ihop medel på många andra sätt. Både enskilda och föreningar med medel till upprustningen av kapellet. Biskop Torsten Ysander medverkade till att bidrag från kollektmedel beviljades, dessa medel kom dock kapellet till del först under efterträdaren biskop Gunnar Hultgrens tid som biskop på Gotland. Syföreningarna på Hall gjorde också ett enormt arbete för kapellets iordningsställande.
År 1930 upprättade arkitekten Sven Brandel ett förslag till renovering av kapellet vilket inte blev utfört. År 1932 besökte arkitekten Erik Lundberg från Stockholm Hallshuk upprättade ett reviderat restaureringsförslag som delvis blev utfört.
Vid ordinarie kyrkostämma den 30 december 1931 betalade Halls församling tillbaka de medel som man fick in vid försäljningen an kapellets tillhörigheter år 1897. Auktionen inbringade 51 kr och 81 öre och ”Kapellkassan utgjorde 49 kr och 54 öre vilket överfördes till kapellets kassa.
Fiskarna Karl Hansson och Elof Olofsson fick vid kyrkostämman den 30 december 1931, i uppdrag att gå runt i församlingen med listor där man gav frivilliga bidrag till upprustningen av kapellet. Bidragen bestod av dagsverken, virke, ekonomiska bidrag eller andra gåvor. Under 1933-1934 började en upprustning av kapellet efter att det stått öde och utan tak sedan år 1897. Murarna återställdes upp till ursprunglig nivå och väggarna grovputsades. Nytt faltak lades på och fönsterkarmar med luckor och en dörrkarm med en ny dörr sattes in. Nu var kapellet under tak igen efter att inte använts till kyrkliga ändamål på 70 år. Detta var den första kraftansträngningen att återställa kapellet till gudstjänstlokal.
En landsomfattande insamling påbörjades i december 1937 och en av de första som skänkte pengar till kapellet var ärkebiskop Erling Eidem. Bland de första bidrag som lämnades var från Gotlands turistförening och Ångfartygs AB Gotland. Bidrag strömmade in från församlingar och insamlingslistor från hela Sverige. På landsarkivet i Visby finns en kassabok bevarad där man kan se vilka som skänkt pengar till restaureringen av Hallshuks fiskarekapell.
Fru Emma Bäckström, gift med den siste fyrmästaren Bäckström på Hallshuk, skänkte 50 kr till kapellet och hennes man står på sista raden över bidragsgivare i kassaboken.
När insamlingen avslutades under första kvartalet 1949 hade sammanlagt 6856,90 kr samlats in till kapellets restaurering. Från ett protokoll fört vid sammanträde med Halls kyrkoråd den 30 september 1948 beslöt kyrkorådet att hos stiftsjägmästaren anhålla om utstämpling av 50 kbm skog för renovering av Hallshuks kapell.

Arkitektens förslag till restaurering av kapellet
Nytt detaljerat restaureringsförslag upprättades av arkitekten Olle Karth som presenterade anbudshandlingar den 1 oktober 1946. Anbudshandlingar lämnades ut och flera företag lämnade in anbud på renovering och inredning av kapellet. Byggnadsfirman Wessman o Olsson från Fidenäs på södra Gotland lämnade det fördelaktigaste anbudet på renoveringen av kapellet, till ett pris på 11400 kr. De utförde arbetet på ett mycket förtjänstfullt sätt enligt bygdens befolkning samt byggets kontrollant. Det gamla faltaket revs av och nytt spåntak med innertak av trä lades på. Nytt golv, nya fönster med raka anslutningar upptill samt altare med altarskrank och ny bänkinredning blev utfört.

Fastighetsdata och beräknade dagsverken
I anslutning till arkitektens förslag så redovisade han fastighetens data samt beräknade dagsverken vid kapellets renovering. Kapellet hade en längd på 11 meter samt en bredd på 9 meter, ytterväggarna var av kalksten. Takkonstruktionen är i trä och taktäckningsmaterialet är papp samt takspån. Kyrkorummets yta är 70 m2.
Arkitekten beräknade 163 dagsverken för en fullständig renovering av kapellet. Inom de olika yrkesgrupperna beräknades 30 dagsverken för grovarbete, 90 dagsverken för träarbetet, 15 dagsverken för murare, 20 dagsverken för målare, 5 dagsverken för plåtslagare samt 3 dagsverken för glasmästeriarbeten. Sammanlagt 163 dagsverken.

Kontakten mellan byggherre och entreprenör
Ett kontrakt upprättades mellan byggherren, Hall församling samt byggmästare Birger Olsson där han åtager sig att utföra restaureringen av Hallshuk fiskekapell enligt redovisad arbetsbeskrivning samt ritningar. I arbetet ingår även tillverkning och målning av 10 st bänkar som laseras och fernissas halvmatt. Total entreprenadssumma är 11400 kr. entreprenören, byggmästare Birger Olsson förbinder sig att följa arbetsbeskrivningen och ritningar samt utföra de tilläggsarbeten som beslutats av Halls kyrkoråd samt kontrollanten A Edle. Arbetet skall vara färdigt omkring 1 juli 1949, 20 % av entreprenadsumman får inte betalas ut förrän arbetet är avslutat och slut besiktat. Entreprenören skall vidare rengöra hela huset samt städa området runt kapellet när arbetet är avslutat. Kontraktet är underskrivet av E W Gyberg som representant för Hall församling samt Birger Olsson. Entreprenör och byggmästare.

Invigning av kapellet
Den 31 juli 1949 var en stor dag för alla som under många år arbetat med kapellets renovering och iordningställande till gudstjänstlokal. En stor samling människor hade samlats på Hallshuk för att återinviga kapellet.
När biskopen med sin kräkla och assistenter tågade in i kapellet under psalmsång strålade solen över kapellet och den vackra omgivningen. Kapellet som rymmer omkring 70 personer var på en kort stund fullsatt, de som inte hade plats i kapellet fick lyssna på invigningen genom högtalaren ute på ”kapellbacken”.
När processionen anlänt in i kapellet och Biskop Hultgren tagit plats vid altaret sjöngs psalm nr 207 ” O hur ljuvlig är Din boning, Herre kär. Ditt tempel och Din kyrka.” Biskopen utgick därefter från orden i Amos 9:11 ” På den dagen säger Herren, skall jag upprätta Daniels förfallna hydda. Därefter höll biskopen invigningstalet och avslutade.
”Även detta kapell har haft sin historia. Det har en gång tidigare haft sin betydelse som andlig tillflyktsort för fiskarbefolkningen här. Kapellet för inte till det äldsta helgedomarna, men tre århundraden är mycket nog. Det har inte heller stått övergivet längre än att kapellets funktion alltjämt är levade. Förstöringen blev grundlig nog, men väggarna fick stå kvar, erinrade om att de en gång omslutit en gudstjänstfirande menighet. Dessa väggar har ropat på återupprättelse, och de har ej ropat förgäves, därom kunna vi förvissa oss idag. Kapellet har nu smyckats med nya skänker och därmed återuppstått i en rikare prydnad än förr. Men därmed är inte allt färdigt. Vi skall fira återinvigningens dag som en glädjens och tacksamhetens dag. Men den visar fram mot ett betydelsefullare bygge. Detta hus står nu redo att av sin församling låta sig uppbyggas till ett levande Gudstempel, ett inre kyrkobygge hos människorna. Detta fulländas dock inte av någon människa under månader eller ens år. Detta måste fortgå hela livet igenom, så länge denna världens tidsålder håller. På denna dag av tacksägelse vilja vi också be herren om nåden att detta kapell må så brukas, att gud därigenom får bygga sin församling. Då skall också kapellet bli till välsignelse”.

Högtidlig invigningsakt
Efter biskopens tal lästes valda bibelord om guds löfte och förmaning. De assisterande prästmännen var kontraktposten Axel Klint från Källunge, rektor Sillén från Härnösand, pastorerna Percivial från Bunge och Dahlqvist från Hangvar samt kyrkoherdarna Ceder från stenkyrka och Gyberg från Hangvar.
Sedan biskopen nedkallat Guds välsignelse över den förnyade helge-domen lästes Fader vår och biskopen avslutade maningen med ”Loven nu gud i denna förnyade helgedom”
Efter psalmsång nr 8 ”Hela värden fröjda Herran” läste biskopen Välsignelsen. Den högtidliga invigningsakten avslutades med psalmsång och processionen med biskopen i täten tågade ut.
Efter en kort paus började högmässan med kyrkoherden Gyberg som predikant. Halls kyrkokör medverkade under ledning av pastor Dahlqvist. Gudstjänsten avslutades med Beethovens ”Lovsång”.
Efter högtidligheten i kapellet var de närvarande inbjudna till kyrkkaffe vid Anna och Elof Olofsson, Hallshuk. På kvällen var entreprenörer och företag samt kyrkoråd och särskilt inbjudna samlade till middag i Hangvars bygdegård.

Altartavla från 1300-talet
Det huvudsakliga ombyggnadsarbetet på kapellet har utförts av byggnadsfirman Wessman och Olsson från Fidenäs på södra Gotland och för det antikvariska kontrollarbetet stod konservator B Bengtsson. Kyrkoherde Gyberg och ortsbefolkningen samt avsyningsförättaren, amanuens A Eile var mycket nöjda med det sätt som arbetet hade utförts. Kapellet hade fått ett nytt ytter- och innertak, ett nytt cementgolv som man lagt ett trägolv på. På den östra sidan hade man murat igen ett fönster och tagit upp två nya, ett på vardera norra och södra sidan. Samtliga fönster hade försetts med antikglas
Altaret och altarskranket var nytt. Altartavlan däremot i gotisk stil och från 1300 talet. Tavlan är målad med Gustav IV Adolfs namnchiffer. Enligt PA Säve har den tillhört Hangvars kyrka men en licenciat Lundmark påstår att altartavlan ursprungligen tillhört Elinghems kyrka. När Elinghem kyrka ödelades kom altaret enligt Lundmark till Fleringe kyrka och därefter år 1949 till Hallshuks kapell
Predikstolen är ifrån år 1601 och är ursprungligen gjord för Fårökyrka men Fåröborna överlämnade den som gåva till Hallshuks fiskarekapell. Det har nog spelat en viss roll att Fåröborna vid sina vidsträckta fiskefärder ofta stannade till vid Hallshuks fiskeläge och deltog i gudstjänsterna där. Under tiden som fiskarekapellet låg öde förvarades predikstolen från Fårö i en materialbod vid Halls kyrka, men återtog efter renoveringen sin plats i kapellet. Predikstolen bär tre kyrkvärdars namn ifrån Fårö, nämligen Jacob Nors, Rasmus Gasemora och Christoffer Hemma. Jacob Nors namn står även först i namnförteckningen på den stora kutatavlan som hänger i Fårö kyrka och påminner om den stora händelsen där år 1603.
Bänkarna nytillverkades till invigningen och målningen i kapellet utfördes av målerifirman Hans Othberg i Slite

Tavla
Det hänger en tavla på väggen vänster om altaret, vilket målats av konstnären Olle Hjortzberg. Olle H var professor vid konsthögskolan åren 1911 tom år 1937 och dess direktör var han från 1920 till 1941. Han var influerad av bysantisk konst och har utfört glas och muralmålningar i många kyrkor framförallt i Stockholm. Han har också tecknat bokomslag och affischer, frimärken m.m i ornamental dekorativ stil.
Gotlands Hemslöjdsförening svarade för den största delen av textilierna, antipendium, altarduk, tyg till knäfallspall och till dynorna kring altar-skranket. Kapellets orgel kom från Lummelunda. Enligt kyrkostämma i Halls församling den 4 oktober 1952 förelåg ett erbjudande från Lantbruksnämnden till Hall församling om inköp av ett markområde till Hallshuks Fiskarekapell. Rådet beslöt föreslå stämman om inköp av det föreslagna återbetalades med utdebiterade medel under år 1954-55. Kapellet stod så till sist på egen mark med Hall församling som lagfaren ägare, Kapellet Hallshuk 620 34 Lärbro. Köpehandlingen upprättades den 15 april 1953 ,ed tillägg 9 juli 1953 och lagfart beviljades den 2 september 1953. Kyrkostämman i Hall beslöt den 18 september 1954 att Hall församling för framtiden skall stå för uppvärmning och belysning i Hallshuk kapell.

Klockstapeln på Hallshuk
Vid ett besök på Hallshuk den 20 juli år 1958 uttryckte biskop Algot Anderberg önskemålet att en klockspel skulle uppföras där till nästa år då det är 10 år sedan kapellets invigdes. Kyrkoherde Sven Stibe, verksam i Hall-Hangvar församlingar fick i uppdrag att organisera byggandet av en klockstapel.
Vid sammanträde med kyrkorådet den 2 september 1959 meddelande ordföranden att invigningen av den nya klockstapeln på Hallshuk skulle förrättas av biskop Anderberg söndagen den 13 september 1959.
Klockstapeln byggdes av Gösta Norman som var född och uppvuxen på Hallshuk och levt ett hårt och arbetsamt liv där som fiskare och båtbyggare.

Invigning av klockspelet på Hallshuk
Klockstapeln vid Hallshuk kapell invigdes söndagen den 13 september 1959 av biskop Anderberg. Då han kom till planen vid klockstapeln sjöng kyrkokören under ledning av fru Sigrid Gardell. I sitt invigningstal sade biskopen att han alltid haft stark kärlek till Hall och Hangvars pastorat. Biskopen var en flitig besökare på Gotska Sandön berättade att när man fick se moderön skymta möttes man av synen av Hallshuks fyr och kapell. Då nu klockstapeln rests hade en ny enhet kommit in i bilden, menade biskopen.
Biskopen hoppades i sitt invigningstal att den nya klockan skulle bli till rik välsignelse för bygden. Kyrkoherde Sven Stibe och kyrkvärdarna Arvid Gardell och Karl Johansson läste bibelord.
Ursprungligen fungerade klockan troligen som skepps- eller gårdsklocka, men vid ett senare tillfälle blev den skänkt till Hangvars kyrka. Eftersom klockan inte användes i Hangvar fann man det lämpligt att flytta den till den nyuppförda klockstapeln på Hallshuk.
Den förste som fick ringa med ”lillklockan från Hangvars kyrka” i den nya klockstapeln var kyrkovaktmästaren Nils Lindberg.
Unisont sjöngs som avslutning på den vackra högtiden vid klockstapeln ”tidevarv komma, tidevarv försvinna”
Inne i kapellet inledde man med barndop. Det var fiskaren Gösta Norman och hans hustru Ediths lilla dotter som av biskopen döptes till Karin Magdalena. Hon bars till dopet av sin storasyster Kerstin 19 år.
Efter dopet fick kyrkovaktmästaren åter ringa i klockan. Nu var det samling till gudstjänst där kyrkoherde Sven Stibe och kontraktsprosten Nils Öberg officerade medan biskopen predikade och kören sjöng. Efteråt samlades man till kyrkkaffe i Halls bygdegård.

Klockan i klockstapeln
Klockan i diameter är 41 cm, höjden 40 cm samt klockans vikt är 42 kg. klockan är gjuten av S.CH. Grönwall från Stockholm. Inskription i klockan: Gjuten af S.CH: Grönvall i Stockholm.

Invigning av ljusbärare
Ljusbäraren invigdes år 2008 och är tillverkad av Per-Olof Norman, son till fiskaren och båtbyggaren Gösta Norman ifrån Hallshuk. Kättingen och ankaret kommer från stranden på Hallshuk.

Kapellet idag
Det är en fantastisk tillgång för Hallshuk att detta levande, utnyttjade och välbesökta kapell finns här ute på Kappelshamnsvikens västra strand.
Sommartid är det många brudpar som vigs här, nära havet och med utsikt mot horisonten där himmel och hav möts, många föräldrar låter även döpa sina barn i kapellet.
Sommartid arrangeras ofta både aftongudstjänst och sånggudstjänst här vid ett flertal tillfällen. Många besökare kommer då till Hallshuk för att höra klockan ringa till samling och delta i de alltid välbesökta arrangemangen.
Speciellt sommartid kommer många människor hit till kapellet för enskilda andakter eller ett kort besök.