Det finns en sten nära Nacka kyrka med en nyinristad inskription. Det är inte en gravsten. Det är en ganska stor bumling som ligger i trädgården vid Gula villan, som den gamla prästbostaden och pastorsexpeditionen vid kyrkan kallas. Om du går förbi gula villan och befinner dig på baksidan från kyrkan sett så finns där ett växthus och odlingslådor och en vildvuxen skogsträdgård. Men också en nyskapad glänta där den här stenen lig- ger. Välkommen att leta dig dit! Gläntan finns där för dig som vill ta en paus, sitta ner en stund, ensam eller tillsammans med en vän. På stenen intill står:
”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”
Så inleds Tomas Tranströmers dikt Gläntan. Det är en lång dikt och när jag läser den är det som att jag får slå följe med författaren på en promenad som inte blev som han tänkt, där det intuitiva nästan tränger sig på som den hastiga osäkerhetskänslan som just infinner
sig när misstanken att man gått vilse infinner sig på en vanlig promenad. Men snart är vi tillbaka i ”kommunikations- nätet” som dikten beskriver det. Det kända. Trygga.
Och sista meningen i dikten blir:
”På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen. Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fall- skärm packad av en expert.”
Många frågar sig denna tid som i alla andra tider av prövningar; kan vi lita på att det är en expert som står bakom skalbaggens flygvingar? Kan jag få njuta av sommaren och samtidigt våga rikta mitt tack till en god skaparkraft, en Skapare som låter växtlighet sprudla och samtidigt är värd vår tillit? Vissa svarar nej på frågan, andra svarar ja. Många låter frågan stå obesvarad.
Jag har inget intellektuellt svar på frågan om Guds existens och lidandets dilemma. Men jag vill välja att ta emot den här sommaren som en gåva. Inte kan jag tacka mig själv för något av det som prunkar just nu. Inte blir jag gladare och mindre ensam av att välja att miss- tro samhället, världen eller universums uppkomst.
Jag väljer tacksamhet och tillit för att jag behöver det. Lika mycket som att jag behöver andas in sommarens dofter,
känna solens värme, vindens fläkt. I tacksamheten finns plats för både sorg och glädje. Det finns plats för längtan, förhoppningar och när jag fokuserar på tacksamhet blir det också tydligt vad som oroar och gör ont. Det är som att tacksamhetens ingång gör att jag kan se på det som jag inte är tacksam för på ett mer kärleksfullt sätt, både mot mig själv och andra. Istället för den bittra, otåliga förorättade blicken så ser jag både på mig själv och andra och omvärlden på ett lite mer förlåtande och tålmodigt sätt.
Välkommen inte bara till Gläntan bakom gula villan utan välkommen även till din inre glänta i sommar. Gläntan som en plats där det finns tid att bakom sorg och oro hitta tacksamheten och där- med hoppet och glädjen i ditt hjärta. Låt det ta tid. Som en solstråle långsamt kan leta sig ner i den mörkaste skog så väntar Skaparen på att lysa upp vårt inre i den takt som är vår. Och se att ljuset kommer också inifrån dig. Med dina böner så är du en omistlig del av för- samlingen. Vi bär tillsammans varandra och vår värld.