Foto: Mona Davidsson

Vandring bland minnen av de döda

Nyhet Publicerad

Från omärkta fattiggravar till påkostade monument – Gamla kyrkogården är fylld av människoöden som få känner till. – Det är fascinerande att hitta historian om det som på sin tid var en omtalad händelse, men som nu är bortglömt. Det säger Jacques Schultze, som guidar bland sedan länge döda malmöbor.

Den som är intresserad av historia, eller bara road av spökhistorier och mustiga berättelser kan ha träffat på Jacques Schultze på någon av hans vandringar i Malmö eller Lund.
Inspirerad av bland annat Jack the Ripper-vandringar i London sålde han för tjugofem år sedan in idén om en lokal variant till turistbyråerna här.
– Jag pluggade juridik och var så trött på tradiga sommarjobb.
Somrarnas turistvandringar visade sig vara en lysande affärsidé, och är sedan länge en heltidssyssla där företags konferenser och kick off-er är en stor del.

En stadsvandring med Jacques Schultze ger livfulla skildringar av Amalthea-attentatet, posttågsrån och medeltida häxprocesser kryddat med anekdoter om diverse malmöprofiler.
Självklart är Gamla kyrkogården en anhalt på vandringen, men också platsen för specifika kyrkogårdsvandringar.
– Kyrkogården kombinerar intressant historia och kulturhistoria, säger han. Gravstensdesign, försvunna yrkeskategorier, ålderdomliga namn – och människoöden.
Envist letande i gamla skrifter, hos föreningar, i forskningsrapporter – ”timmars tyranni och viss slump” – har gett en imponerande mängd information.

Det är ingen enkel uppgift för Jacques att välja ett par personer att berätta mer om, men valet faller på Mauritz L’Eclair, sedermera Clairfelt, och Nils Werngren.
Clairfelt föddes 1780 i Paris som utomäktenskapligt barn till gustavianen Gustaf Mauritz Armfelt och en av hans franska älskarinnor, skådespelerskan madame L'Eclair.
– Pappan ska ha varit med i konspirationen runt mordet på Gustav III och är den ende som fått sparken från Svenska Akademien två gånger.
Efter moderns död togs lille Mauritz till Sverige och släkten här. Han blev kadett vid Karlbergs krigsakademi och gjorde militär karriär i Sverige och Österrike.
– Han deltog i slaget vid Austerlitz och skrev den enda skildringen som är nedtecknad i realtid.
Mauritz Clairfelt stred i finska kriget 1808 och hamnade en tid i rysk fångenskap. Efter kriget avancerade han snabbt, han adlades och var under tjugotre år chef för Södra skånska infanteriregementet.

Den andre som Jacques Schultze väljer är Nils Werngren som levde mellan 1815 och 1897. Han var befälhavare på fartyget ”Mary Ann” och gjorde den första svenska världsomseglingen.
– Det började 1839 med en frakt av jordbruksredskap till Sydney, fortsatte med last av kol från australiensiska Newcastle och så småningom avslutades resan i Sverige 1941. ”Mary Ann” var ett litet fartyg, bara tjugo meter långt, med en liten besättning och var vissa sträckor så tungt lastad att de knappt kunde ta sig torrskodda mellan för och akter.

Från fransk ”oäkting” till svensk överste och adelsman. Mauritz Clairfelt är en av de personer som Jacques Schultze intresserat sig för, och som ligger begravd på Gamla kyrkogården. Foto: Mona Davidsson

Men långt ifrån alla på kyrkogården har en gravsten. Den stora gräsytan på höger sida när man kommit in från Slottsgatan, det var platsen för fattiggravar, för brottslingar och självmördare. De enkla träkors som kan ha märkt ut en del gravar, de är för länge sedan borta. 
– En som begravdes här är den så kallade Löderupsmördaren, Lars Nilsson, berättar Jacques Schultze. Nilsson avrättades och begravdes i en svartmålad kista, i en omärkt grav.
Vill du veta mer om människorna som vilar på Gamla kyrkogården? Letar du efter en speciell persons gravplats? I faktarutan här intill finns några länkar att följa.

Text: Mona Davidsson

I mitten av 1850-talet härjade kolera i Malmö. – 400 av 5 000 invånare dog, berättar Jacques Schultze. Tre av dem var sjukhusläkare, som fått denna minnessten. Foto: Mona Davidsson
Sommarens första stadsvandring på temat ”Spöken, häxor och mord” inkluderade förstås Gamla kyrkogården och berättelsen om både Löderupsmordet och mordet på fängelsedirektören Hans Canon. Foto: Mona Davidsson