Jag vill uttrycka min förvåning och oro över att kyrkomötet beslutat att "ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apertheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid, i internationella och ekumeniska organ.". Apartheid känner vi framförallt från Sydafrika. En regering som var arvtagare till europeisk kolonialism och rasism beslutade om lagar som delade upp befolkningen och på ett skamligt sätt bekämpade den ursprungliga afrikanska befolkningen. Vi får inte glömma att Europas folk särbehandlat, förföljt och mördat det judiska folket på ett sätt som får de flesta av oss att känna skam över vår historia. Denna antisemitism är inte utrotad utan finns där vi minst anar det. Kanske till och med omedvetet hos oss själva? När man i samma mening använder orden ”apartheid” och ”Israel” handlar det i en historisk medvetenhet om hur vi behandlat judar. Att misstänkliggöra Israel för det vi inte tycks vara medvetna om hos oss själva är djupt olyckligt.
Jag, och flera med mig, har i samtal med kristna i det heliga landet förfasats över berättelser om hur de behandlats av folk omkring dem och hur de diskrimineras av politiska beslut i Israel. Det är inte en lösning att då beskylla hela landet Israel för apartheid. Det är snarare att låna sig till antisemitiska strömningar. Det finns många goda krafter bland israeler att arbeta tillsammans med för att stärka mänskliga rättigheter. Så arbetar man i en demokrati. Att som europé och som kristen beskylla Israel för apartheid är att stänga dörren för samverkan och dialog. Det är att blunda för sitt eget historiska sammanhang. Det är att släcka eld med bensin.
Jag kunde inte tro att kyrkomötet skulle fatta beslut i denna riktning och valde därför att inte förlänga debatten genom att tala i frågan. Min kollega i Karlstad, biskop Sören, sa det som jag tyckte behövde sägas. När beslutet ändå togs skrev jag direkt till mina judiska vänner i Malmö och uttryckte min oro och sorg. Nu hoppas jag, och vill själv bidra till, att våra samtal intensifieras som en följd av kyrkomötets beslut – då kan något gott komma ur det.
+Johan