Varför kors i pannan på askonsdagen?

Det sprakar gemytligt från brasan. Nicolas Toepfer har just lassat in en rejäl bunt med torra videkvistar. Han är vaktmästare i S:t Andreas kyrka i Malmö pastorat.

Medan elden snabbt förvandlar de smala kvistarna till aska berättar han om traditionen.

– Redan de gamla romarna använde sig av aska. Men de brände palmbladen från palmsöndagen. I vår församling finns ett stort intresse för askonsdagens mässa. Runt 50-70 personer brukar komma, säger Nicolas Toepfer.

 Karin Sundmark är stiftsadjunkt för gudstjänstutveckling vid stiftskansliet i Lund. 
– I gammal tradition strödde man aska på huvudet på dem som skulle göra botgöring under fasteperioden. Idag gör man ett litet korstecken på pannan för att påminna den som tar emot korset om Jesu död men framförallt Jesu uppståndelsen. Askan är en påminnelse om att vi alla är stoft. Att vi en gång ska dö, men att vi också kommer att uppstå tillsammans med Kristus, säger Karin Sundmark.

Varifrån kommer traditionen?
Askonsdagen infaller 40 dagar före påskdagen och inleder fastetiden. Den börjar på en onsdag och varar i 7 veckor. Samtliga söndagar är undantagna från fastan. Traditionen med aska som inledning till fastan har två bakgrunder.

De första kristna hade bara en eller två dagars fasta före påskdagen. En så kallad glädjefasta då man fokuserade på glädjen att Jesus har uppstått.
Omkring 1000-talet blev det istället en längre allmän fastetid då fokus kom att ligga på botgöringen. Man betonade hur Jesus förberedde sig för sin undervisningsperiod genom att gå ut i öknen och fasta i 40 dagar. De som ville bli kristna och döpas på påskdagen gick i undervisning under fastan och de skulle också tänka över sitt liv och det i sitt levnadssätt som de ville lämna. De som hade begått brott och hade satts under disciplinstraff fick aska strött på sina huvuden och drevs sedan ut ur gemenskapen under hela fastetiden för att sona sina brott.
I kristen tro blev också tidigt fabeln om Fågeln Fenix som uppstår ur askan till nytt liv en bild för Jesus som uppstår fån de döda. 

– Traditionen har alltid funnits i den katolska kyrkan. Under reformationen plockades det bort då man ville skala bort ”kringsaker” som tog för mycket fokus från Gud och bönen. Men det kom tillbaka till Sverige på 60-talet. Idag har vi behov av konkreta saker. Vi behöver påminna oss inte bara genom ord utan också genom handling. Askan blir en markering att nu påbörjar jag 40 dagar fasta som leder fram till påsken, säger Karin Sundmark.

Så hur tillverkar man då askan?
– Man eldar förslagsvis förra årets videkvistar till aska och låter det svalna. Man kan ta vanlig träaska också. Sedan har man den torr i en skål och stryker på pannan. Man ska inte blanda med vatten för då riskerar det att bli lut, vilket är ett rengöringsmedel. Ska man blanda med något annat kanske man kan använda matolja. Men oftast har man den torr. 

Anna-Karin Olsson
anna-karin.olsson@svenskakyrkan.se