Lyssna

Nyhet / Publicerad 22 juni 2023

Debatten om skogen – en nödvändig debatt

Allemansrätten är uppskattad av, och självklar för, de flesta som lever i Sverige. Den innebär att vi får röra oss väldigt fritt i naturen – under ledorden ”inte störa – inte förstöra”. Många har njutit av att få vandra i skogen och har därmed utvecklat en nära relation till den. Därmed är skogsbruket också ett ämne som intresserar och engagerar många. 

Det senaste året har skogsbruket varit på tapeten både i tidningar, TV, radio och på sociala plattformar. Debatten om Sveriges skogar har stundtals varit både högljudd och polariserad. Det är inte svårt att förstå – många av oss har barndomsminnen från helgutflykter till närmsta skog. Upptäcktsfärder bland myrstackar och nässelsnår. Ryggsäck med varm choklad och smörgås med prickig korv. Legat på rygg och tittat på trädkronornas vajande. Hoppat i bäckar och sedan fått gå med blöta strumpor resten av dagen. Så nej, det är inte alls konstigt att skogen väcker känslor.

– Debatten om skogen har varit både nyttig och viktig. Nyttig för skogsbruket och viktig för alla oss människor. Debatten sätter en positiv press på skogsbruket så att det kan bli ännu bättre ur fler aspekter. Vi måste också prata om vikten av att förändra vårt sätt att konsumera/förbruka vår planet, säger Katarina Hallenborg, som är chef för egendomsförvaltningen i Lunds stift.

Konsumtion och avverkning hänger samman
Lunds stift förvaltar 9 400 hektar produktiv skogsmark i Skåne och Blekinge. Det är ungefär 1,6 procent av all skogsmark i området. Utöver detta förvaltas även naturreservat. Den personal från Lunds stift som arbetar med skogen är bland annat skogsarbetare, ekonom, administratör, jurist och skogsförvaltare. Även om debatten om skogen har varit viktig så anser Katarina Hallenborg att den varit oproportionerlig.

– Skogsdebatten har varit för polariserad och tyvärr inte så konstruktiv som jag skulle önska. Det finns inga enkla svar och det finns inte en sanning om hur vi bäst tar hand om vår skog.

Hallenborg syftar på att det finns många parametrar att väga in. Om vi inte avverkar skog i Sverige – ska då vi importera de produkter vi är i behov av från andra länder? Tillgången till trä och papper är nödvändig för att vi ska kunna ställa om till ett fossilfritt samhälle. Bland annat behöver vi ersätta produkter av plast med pappersdito, bygga hus av trä i stället för av betong, byta polyester mot träfibrer etcetera. 

– Om vi inte avverkar skog kan vi inte framställa pappersmassa och vilka tycker vi då ska vara utan exempelvis toapapper och bindor? Så länge vi inte slutar att konsumera kläder eller förpackningar så kan vi inte sluta avverka skog.

Vi lär oss under tiden
Omställningen av skogsbruket tar tid. De flesta är nog överens om att det behöver bli mer miljö- och klimatanpassat men inte hur förändringen ska ske. Förutsättningarna för skogen ser väldigt olika ut beroende på de lokala omständigheterna. Olika trädslag föredrar olika marker. Skogen vi ser idag är också planterad för länge sedan, på ett helt annat sätt än hur vi planterar skog idag. 

– Idag förhåller vi oss till lagar och regler som inte fanns för 50 eller 100 år sedan. På 1950-talet delade staten ut bidrag till att plantera gran och tall för att vi behövde virke i Sverige. Det planterades enorma mängder gran som medfört att vi har fått de skogar vi ser idag. De gjorde vad som ansågs korrekt då, idag har vi nya kunskaper.  Och så ser det ut hela tiden – vi lär oss under tiden som vi utvecklar skogen och bruket av den. Det tar många decennier att ställa om en skog. Det är inte ansvarsfullt att göra hastiga insatser som vi inte fullt ut förstår konsekvenserna av, säger Katarina Hallenborg.

Debatten om skogen håller inte alltid en god ton. Kollegor till Katarina Hallenborg har blivit påhoppade, till och med dödshotade, och hotade med orden ”du ska brinna i helvetet”. Sådant är naturligtvis inte acceptabelt i en debatt. Till hösten arrangeras en konferens med titeln ”Hot och hat i skogsnäringen”. Skogsarbetarna ska bland annat få lära sig hur de kan hantera aktivister som blockerar deras maskiner och hur de kan bemöta hot och hat som framförs i sociala medier. 

– Personalen i Lunds stift har tack och lov inte blivit direkt drabbad av hot, men de har känt oro. De som arbetar med att förvalta skogen i Lunds stift värnar skogen och har valt sina yrken på grund av det. Ingen av oss vill skada skogen eller miljön. Det har varit extra sårande när personer anställda i Svenska kyrkan anklagat oss för det.

Flera aspekter av ansvar
Skogsbruket behöver vara ansvarsfullt på många plan. Först och främst ska det vara hållbart ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi behöver också ta hänsyn till andra aspekter som ekonomi, rättvisa och sociala värden som till exempel friluftslivet.

– Vi jobbar kontinuerligt med att ta till oss den senaste forskningen. Bland annat är vi med och finansierar forskare som bedriver forskning med inriktning på kombinerade mål i skogsbruket och blandad skötsel av skog. Skogsbruket förändras och blir mer gynnsamt för klimat och miljö. Jag är redan stolt över Lunds stifts skogsbruk – vilket inte betyder att det är perfekt – men vi gör det bästa vi kan efter den kunskap som finns idag och utifrån det uppdrag vi har.

Till dig som är tveksam till om Svenska kyrkan sköter sin skog på bästa sätt har Katarina Hallenborg en hälsning:
– Jag hoppas att du kan lita på att det sker en utveckling åt rätt håll. Så länge vi människor konsumerar så måste vi avverka skog och vi gör det med stor omsorg. Dessutom behöver vi växande skog som tar upp mycket koldioxid, vi kan inte bara låta skogen stå och till sist släppa ut koldioxiden igen. Jag och mina kollegor svarar gärna på frågor om skogsbruket och berättar om hur vi arbetar. Att miljö- och klimatfrågorna står högt på prioriteringslistan är en självklarhet – och en överlevnadsfråga.

Läs mer om hur Lunds stift förvaltar sin skog på Lunds stift webbplats:
Prästlönetillgångar i Lunds stift - Lunds stift (svenskakyrkan.se) 

Så länge vi inte slutar att konsumera kläder eller förpackningar så kan vi inte sluta avverka skog.

Katarina Hallenborg