Vi är barn i Lui - illustration

Vi är barn i Lui - studiematerial

Studiematerialet "Vi är barn i Lui" är tänkt som en plocklåda för dig som arbetar med barngrupper och internationellt arbete. Materialet som togs fram 2014 består av berättelser, fakta, tips, bilder och videoklipp.

En pedagogisk plocklåda att välja från

Lunds stift har haft en vänskapsrelation med Lui stiftet i Sydsudan sedan 1995. Ett nätverk av vänförsamlingar finns i Lunds stift och bland dessa efterlystes ett barnmaterial. Fem pedagoger tog på sig uppdraget: Elsa Foisack, Eva Andersson, Fia Steimer, Kent Karlsson och Madeleine Anderberg. Tillsammans har de
erfarenhet från förskola, grundskola, arbete i församlingar, lärarutbildning och folkbildning.  I november 2013 gjordes en studieresa till Lui för att samla fakta till detta material.  Biskopsparet i Lui har varit involverade, hjälpt till med kontakter och konsulterats om lokala frågor. 

Materialet är skrivet för barn mellan tre och tolv år och är tänkt att användas i  församlingar och skolor. Det finns tolv kapitel med berättelser ur barnens perspektiv om olika delar av vardagslivet i Lui. Kapitlen är knutna till artiklarna i FN:s barnkonvention, det finns pedagogiska tips hur man kan arbeta, andakts- och sångförslag och man kan se filmsekvenser från Lui som ger en känsla av hur det är där. På Sensus kan man även låna en väska med grejor från Lui som anknyter till de olika kapitlen.  

Kom igång

Inledningskapitlet ger dig en introduktion till de 12 kapitlen som utgör materialet "Vi är barn i Lui"

Kapitel 1 - Flytten

Taban, 10 år berättar: Mitt hemland är Sydsudan. Det är där jag bor. När jag föddes så bodde jag i Sudan, det land som nu delats i två länder, Sydsudan och Sudan.

Kapitel 2 - Hemma

Nami, 4 år berättar: Hemma hos oss finns det flera hyddor. Vi kallar dem tukols. Hyddorna har vi byggt av lera och taket är av långt gräs.

Kapitel 3- Marknaden

Taban, 10 år berättar: Idag är det min favoritdag. Efter skolan ska jag och Bennet skynda oss hem för sen ska vi gå till marknaden och handla.

Kapitel 4 - Sjukhuset

Bukala, 6 år berättar: Förra veckan var jag tvungen att gå till sjukhuset. Jag mådde illa, hade feber, ont i huvudet och i hela kroppen. Jag mådde inte alls bra så det var jobbigt att gå hela vägen till sjukhuset.

Kapitel 5 - Förskolan

Nami, 4 år, berättar: Mina syskon Buywa, Taban och Bukala har gått till skolan nu. Jag får hjälpa mamma att diska efter vår frukost. Idag är jag jätteglad för jag ska få gå till förskolan och där finns det många kompisar.

Kapitel 6 - Skolan

Taban, 10 år berättar: Skönt, jag hann precis skriva klart matteläxan i min skrivbok. Nu är det bäst att jag och mina systrar Buywa och Bukala skyndar oss till det stora mangoträdet där vi ska träffa våra kompisar Lillibeth och Bennet så att vi kan ha följe till skolan.

Kapitel 7 - Idrott

Bukala,6 år, berättar: Min storebror Odrande spelar fotboll i ett lag som heter Mosquitoboet. Idag ska de spela match. De ska möta ett lag som heter Fiskarna. Killarna i laget Fiskarna bor nere vid floden, det är därför de heter så.

Kapitel 8 - Hantverk

Nami, 4 år berättar: Varje morgon går jag till förskolan tillsammans med min kompis Poni. Hon är 6 år och hon vet alltid när det är dags att gå hemifrån. Jag blir så glad när hon kommer och hämtar mig.

Kapitel 9 - Natur

Bukala, 6 år berättar: Idag ska jag, min bror Taban och hans kompis Lillibeth ut och samla gräs. Det låter konstigt att vi ska samla gräs men vi gör buntar av gräset och tar med till skolan.

Kapitel 10 - Klimat

Taban, 10 år berättar: En dag fick jag åka med pappa Lubani till Juba. Vi skulle till en fotograf. Pappa behövde foto till ett nytt pass, för han ska kanske åka till Khartoum och besöka sina vänner där.

Kapitel 11 - Kyrkan

Bukala, 6 år, berättar: Jag slår upp ögonen efter att ha sovit gott hela natten. Mmm det luktar så speciellt. Mamma håller på och stryker våra finkläder. Det är söndag och vi skall gå till kyrkan.

Kapitel 12 - Festen

Taban, 10 år berättar: För ett år sedan hade min släkt en stor fest. Det var min farfar, som vill träffa alla sina barn och barnbarn. Han ville att vi kusiner skulle träffas, så att vi lärde känna varandra.