Begravning

Att en person som står oss nära avlider är en av de största sorgerna vi kan drabbas av. En begravning kan hjälpa oss att komma vidare. Det är en högtidligt stund för tankar, minnen och avsked. Begravningsgudstjänsten är en akt av kärlek och respekt för den som är död. Den är också något att hämta kraft ur för den dödes anhöriga.  

En begravning är allt det som sker för att ta hand om en avliden, och de ceremonier som förknippas med det. Den kan delas upp i tre huvudområden: de praktiska förberedelserna, själva begravningsceremonin och sedan gravsättningen.

Ofta är det bäst att vänta någon dag efter dödsfallet med att boka tid på begravningsbyrån. Då blir det lättare att orka ta emot information och fatta beslut. Men det går inte att vänta alltför länge. Kroppen ska gravsättas (kistbegravning) eller kremeras inom en månad, enligt begravningslagen. 

Läs mer om begravning i Svenska kyrkan här.

Du kan även hitta mer information gällande allt som rör begravningar på Begravningssidan.se eller Den Sista Vilan.

Vill du istället få mer information om borgerlig begravning eller andra begravningsformer så rekommenderar vi ett besök på Sveriges Begravningsbyråers förbunds hemsida.

Gravsättning

Om den avlidne inte har meddelat hur han eller hon vill bli gravsatt, så är det de närmast anhöriga som måste ta ett beslut om hur man ska göra. Nedan följer information om de alternativ som är vanligast.

Gravsättning av kista (jordbegravning)

Gravsättning av en kista kan ske i en jordgrav med plats för en eller flera kistor. Ibland använder man en grav som redan används, t ex en familjegrav eller en grav med en tidigare avliden maka eller make.

Kremering

I Sverige är det vanligast att man väljer kremering och 2015 valde ca 81,3% kremering. I en internationell jämförelse är det en relativt hög siffra. De flesta europeiska länderna ligger betydligt lägre. Statistik för kremeringar  i Sverige och Norden finns tillgänglig hos SKKF (Sveriges Kyrkogårds- och Krematorieförbund).

Vid en kremering läggs den avlidne i en kista och förs sedan in i en kremeringsugn. Kroppen förbränns då till aska. Ifrån askan tas sedan eventuella metallföremål som varit inopererade i kroppen. Sedan mals askan ner till ett fint stoft. Stoftet läggs sedan i en urna. Urnan med aska kan förvaras upp till ett år i väntan på gravsättning eller spridning av askan.

Efter kremeringen finns olika alternativ för gravsättning:

Gravsättning av urna

Gravsättning av urna innebär att man placerar urnan med aska i en urngrav eller en vanlig kistgrav. Begravningsentreprenören eller personal från kyrkogårdsförvaltningen brukar vara med vid sänkningen av urnan.

Minneslund

Minneslunden är en gemensam gravplats där man inte markerar den enskilda graven. Det är ett vanligt alternativ där de avlidnas aska gravsätts eller sprids utan närvaro av de anhöriga.

Askgravplats

Askgravplatsen är ett alternativ till minneslunden, men den är inte anonym. Den enskilda graven kan markeras med en namnplatta eller liknande.

I Lund har vi även askgravplatser där askorna gravsätts i ett gemensamt område utan att bestämda gravplatser markeras. De gravsattas namn anges sedan på en pelare/gravsten på den gemensamma smycknings- och meditationsplatsen.

Urnkammare

En urnkammare är ett luftrum för en eller flera askurnor som ofta är beläget under jord. I urnkammaren, som kan vara en betonglåda med lock, ställs urnorna in alltefter som dödsfall i släkten inträffar. Detta är relativt ovanligt i Sverige och i Lund upplåts inga nya urnkammare.

Spridning av aska utanför begravningsplats

Man kan sprida askan på en plats som hade stor betydelse för den avlidne. Det vanligaste är att man vill sprida askan över vatten. Om man vill sprida askan utanför begravningsplatsen måste man först ansöka om tillstånd hos Länsstyrelsen. Länsstyrelsen avgör från fall till fall, men platsen bör inte vara alltför nära bebyggelse eller där människor ofta vistas.