Altaret invigs
Lördagen den 30 juni 1123 inviger Domkyrkans förste ärkebiskop Ascer det östra altaret i kryptan åt Johannes döparen och alla profeter och patriarker. Vid tillfället läggs också inte mindre än 18 reliker till altaret (se faktarutan nedan).
Under medeltiden hade Domkyrkan nära 70 invigda altare som var placerade i hela kyrkrum-met. Vid reformationen 1536 och åren strax därefter avlägsnades de flesta. Ädelmetaller och dyrbara tyger togs till Köpenhamn. Altarskivor, helgonbilder och reliker togs bort och än i dag vet vi inte vart de tog vägen eller om de förstördes.
Altaret har flyttats
Men kryptans första altare blev kvar. Även om altaret under början av 1500-talet fick flyttas två meter för att ge plats åt ärkebiskop Gunnersens sarkofag. Trots att relikerna fördes bort är relikgömman kvar precis som altarets två konsekrationskors.
Den geografiska plats som kryptan är byggd på är inte slumpmässigt vald. Det finns arkeologiskt material som visar äldre mänsklig aktivitet på platsen där kryptan byggdes. Gravar och murpartier från en tidigare byggnad är några av kvarlevorna.
Hemlighetsfullt rum
Kryptan ligger lite hemlig och dunkel, till hälften under marken och det är meningen. Något kryptiskt ska vara just hemlighetsfullt. Ordet kommer från grekiskan kryptē som betyder dolt rum. I norra Europa finns det mellan 10-15 underjordiska liturgiska rum så som kryptor och gravrum.
Geografiskt närmast Domkyrkan finner vi den fantastiska förhallen i Dalby kyrka. Till skillnad från kryptan som ligger under högkoret, är förhallen i Dalby kyrka placerad väster om mittskeppet och koret. I likhet med kryptan har förhallen i Dalby kyrka valv, detaljrika kolonner och kapitäl och en brunn. Det är med stor sannolikhet samma arkitekt och bygghytta som ansvarar för båda rummen. De använde också samma sten i de två kyrkorummen.
Byggnadsmaterial från olika platser
Stenen i kryptans väggar består av sandsten, främst Köpingesandsten och Helsingborgssandsten. Om vi ser till den geografiska platsen som stenen kommer ifrån är det lätt ironiskt att den inte tål fukt särskilt bra. Trots det kustnära ursprunget reagerar stenen negativt när den kommer i kontakt med vatten vilket visar sig genom att saltet i stenen tränger ut. Det ser ut som vitt ludd, likt sockervadd, på några av stenarna. Köpingesandstenen har brutits vid Nybroåns mynning vid Ystad. Helsingborgssandstenen har brutits vid olika stenbrott norr om Helsingborg. Höörsandstenen dominerar väggarna i
övriga Domkyrkan men bröts även till kryptan under det tidiga 1100-talet, främst till de dekorativa byggnadsdelarna som kolonnerna och
kapitälen.
Till kryptans 41 valv användes kalkstenstuff från Benestad. Hur valven är konstruerade kan vi studera i valvet över jätten Finn då det på senare år lämnats utan puts just för att visa hantverket.
Golv, väggar och valv
Kryptans centralvalv är av annan karaktär. I dag ser den ut som ett lite lätt tillplattat kupolvalv och i modern tid har den fått en lampa i mitten. Centralt i valvet har det tidigare funnits en öppning upp till högkoret. Med modern teknik har golvet georadarundersökts. Med den metoden kan man upptäcka förändringar i golv, väggar och mark som inte kan ses med blotta ögat. Vad gäller det här valvet kunde man se att öppningen från början varit stor och kantig. Öppningen har därefter förminskats till en mindre cirkulär form strax före reformationen.
Öppningen mellan kryptan och högkoret har givetvis inte varit ett öppet hål med risk för föremål eller kaniker att ramla igenom. I illustrationer från 1813/14 kan vi se att hålet var försett med ett galler. Men slutligen har öppningen murats igen. I högkoret syns på golvet en cirkulär sten på den plats där öppningen tidigare fanns. Dess funktion är inte säker men troligen har den funnits för att ha kontakt med kryptan. Det finns hypoteser om att hålet används i liturgiska spel vid påsk och Kristi himmelfärdsdag.
En kyrka i kyrkan
Vi ska inte glömma att kryptan under perioder varit en egen kyrka – Kraftskyrka. Det skulle kunna handla om en dubbelkyrka och kanske stod då paradisdopfunten precis nedanför på golvet i kryptan. Exempel på detta finns det på kontinenten. Står du i dag under valvet och sjunger eller pratar uppstår rundgång i ljudet. En bieffekt av valvets form.
Den medeltida dopfunten har tidigare varit placerad nära jätten Finn och den norra dörren ner till kryptan. Det vittnar gamla svartvita fotografier om.
Stenhuggarnas märken
Runt om på kryptans väggar kan vi hitta stenhuggarmärken. För den som har tålamod och släpljus på sin sida träder dessa små märken lätt fram. Märkena sitter oftast mitt på stenarna. Dessa små symboler var personliga märken och har tolkats som en del i ett betalsystem. För att ge lönen för utfört arbete till rätt stenhuggare. Kryptans äldsta stenhuggarmärke är från 1100-
talet och det yngsta från 2000-talet. I modern tid handlar det om att hålla en yrkestradition vid liv. Totalt finns det över 200 stenhuggarmärken bara i kryptan.
Vatten i kryptan
Domkyrkans placering i landskapet är förenad med evigt rinnande vatten. Vattnet följer den naturliga vägen ner för backen vid nuvarande Sandgatan och med tiden kom detta vatten till sist in i kryptan.
För byggmästarna på 1100-talet var vattnets närvaro ingen överraskning. Tvärtom, mycket tyder på att det kan ha varit en av anledningar till att kyrkan byggdes just här.
Dränering i alla tider
I dag finns en brunn i kryptans norra del men fler brunnar har tidigare funnits här. Vid två tillfällen under 2000-talets början har Kulturens arkeologer genomfört undersökningar i kryptan och båda gångerna har rester av brunnar hittats. Dessa brunnar är äldre än kryptan. Den senaste undersökningen, 2016, genomfördes i samband med att kryptan tillgänglighetsanpassades med en hiss. På grund av hissens placering behövde en av gravstenarna flyttas och under den hittades rester av en brunn och äldre murpartier. Det har varit och kommer alltid vara ett arbete med att hålla dräneringssystemet som går runt Domkyrkan i uppdaterat skick.
I perioder har kryptan fyllts med vatten och grundvattnet i brunnen varierar med vädret. I modern tid har brunnen inte svämmat över. Brunnskaret är från 1500-talet och kom på plats efter ett omfattande dräneringsarbete. Ansvarig för detta tekniska arbete var den Westfaliske stenhuggarmästaren Adam van Düren. Han kom till Lund i slutet av 1400-talet och blev kvar i många år. Domkyrkan led då fortfarande av sviterna efter den brand som 1234 främst skadade trätaket i mittskeppet men satte hela byggnaden på prov. Van Düren gjorde mycket i Domkyrkan men vad gäller kryptan blev hans främst uppgift att tömma den på vatten.
Kryptan prioriterades
Den dåvarande ärkebiskopen Birger Gunnersen önskade bygga ett kapell vid Domkyrkans norra torn parallellt till Peder Lykkes/fru Görvels kapell som var placerat vid det södra tornet. Strax innan detta arbete påbörjades fick Lund och Domkyrkan besök av kung Hans och han var av en helt annan åsikt. Han ansåg att kryptan behövde prioriteras och så blev det. Brunnen hade slammat igen och det fanns inget fungerande dräneringssystem vilket orsakat att rummet blivit vattenfyllt. Adam van Düren med sitt arbetslag dränerade kryptan och uppdaterade brunnens avrinningskanaler. För säkerhets skull uppförde van Düren ett stort gediget kar runt brunnen. På brunnskaret sidor lät van Düren hugga in bilder och text på plattyska med samhällskritiskt budskap.
Gunnersens sarkofag
Ett annat, mindre kritiskt men ack så dramatiskt mästerverk av stenhuggarmästaren är ärkebiskopen Gunnersens sarkofag. Även den står kvar i kryptan och har den förnämsta av placeringar, närmast altaret och vänd mot öst. Sarkofagen beställdes av ärkebiskopen själv och stod klar ett par år innan han behövde vila i den.
På sarkofagens norra sida kan vi se hans vapensköld som föreställer en lind som står för hans hemort Lindberg i Halland. Lindens rötter delas i tre delar vilket symboliserar Treenigheten, trädets fem grenar representerar Jesu fem sår och de tio bladen på grenarna står för de tio budorden. Ärkebiskopen begravdes så som traditionen krävde i full ornat. Såsom stenhuggarmästaren också porträtterar honom på sarkofagens lock tillsammans med ett vakande lejon vid hans fötter.
Gudstjänster till Maria
Innan ärkebiskop gunnersen gick ur tiden instiftade han Jungfru Maria-tider. Detta var gudstjänster till Maria, Jesus mors ära och dessa hölls specifikt i kryptan. Mariakulten var så pass viktig för katedralen att man på hans sarkofag, bland mycket annat som skrevs till hans minne, uttryckligen nämnde just ”tidegudstjänsterna till den saliga Jungfrun Marias lov”.
Gunnersen dog 1519 och blev Domkyrkans sista katolske ärkebiskop.
Gravar i kryptan
Kryptans äldsta gravmonument är gravstenen som ligger direkt söder om sarkofagen. Den gjordes till Herman av Slesvigs som dog någon gång mellan 1145-51. Vad gäller gravstenarna i kryptan i dag vilar ingen under dem och inte heller finns de på sina originalplaceringar. När de båda medeltida kapellen revs från Domkyrkans södra vägg flyttades exempelvis fru Görvel Fadersdotter Sparre med maken Lave Brahes gravsten ner till kryptan och kan nu ses i kryptans sydöstra hörn.
I närheten men uppsatt på väggen finns biskop Billes gravsten. Han dog 1553 och är avbildad i borgelig renässansdräkt. Efter hans död hade man superintendenter under åren Danmark genomgick reformationen. Nästan 100 år senare användes benämningen biskop igen. Det var Peder Winstrup som blev biskop 1638. Den starka relation han har till kryptan fick han långt efter sin död då hans kista placerades i kryptans norra sidokapell under 1800-talets
andra hälft.
Peder Winstrups kista
Domkyrkoarkitekt Brunius rev 1833 den lektoriemur som tidigare delade mittskeppet från högkoret. En rest från den medeltida katolska tiden som man alltså nu ville ha bort. Men vid muren fanns utöver ett lekmanaaltare och en orgel, också flera gravkor och det dominerande gravkoret var släkten Winstrups med ett flertal kistor.
Brunius beslutade att kistorna skulle flyttas till kryptan och förvaras i de små sakristiorna. I samband med detta öppnades några av kistorna däribland Peder Winstrups kista. Då upptäckte man att han var så välbevarad att man valde att teckna av mumien innan flytten till kryptan. Då kryptan återigen fick problem med vatten valde man att flytta kistorna först till norra tornets första våning och senare till bottenvåningen i södra tornet.
Domkyrkoarkitekt Zettervall som efterträdde Brunius beslöt dock att Winstrups kista skulle återflyttas till den nisch i kryptan där den var placerad fram till 2013 och en större vetenskaplig undersökning genomfördes. Domkyrkoarkitekt Wåhlin gav 1913 kistan ett gediget sandstenspodium med namn och årtal graverade. Det gjordes också smidda grindar för nischen. Grindarna blev dock inte långvariga och försvann redan 1950, möjligtvis under domkyrkoarkitekt Græbes arbete i kryptan. Han bytte ut den tidigare domkyrkoarkitekten Wåhlins golv i kryptan till den öländska kalksten som fortfarande finns där. Det golv som byttes ut var det i Höganästegel som Brunius använt. Brunius i sin tur bytte ut ett kullerstensgolv från 1700-talet. Ingenting av 1100-talsgolvet finns i dag kvar, men i den norra sakristian i kryptan finns lite tegelgolv från 1800-talet kvar.
Under Brunius tid som domkyrkoarkitekt ersattes även delar av sandstenen av dålig kvalitet i kryptans väggar till Höörsandsten. Han beskriver den dåliga stenen som att den var angripen av röta. Brunius använde också granit vilken tydligt kan särskiljas från sandsten.
Ytterligare dränering på 1800-talet
Valven hade också satt sig på grund av de återkommande vattenproblemen och de hade ådragit sig stora sprickor. Mellan åren 1845 och 1848 dränerades kryptan igen. Brunius konstruerade en slags domkraft som gjorde det möjligt att plocka ut en kolonn i taget, åtgärda grundproblemen och höja valvet till sprickorna gick igen för att sedan sätta tillbaka kolonnen på sin plats.
Grunden stabiliserades genom att man rensade bort fuktskadad murbruk som tidigare lagts som grund för kolonnerna. Sedan förbereddes marken med ett par lager granit och sist sattes helt nya kolonnbaser i granit in. Av kryptans arton kolonner renoverades åtta med denna metod.
Under samma renoveringsperiod ändrades storleken på kryptans fönster något och nya järnspröjsade fönsterbågar sattes in på samtliga sexton fönster, alla med individuella mönster. Även dörren mot Lundagård fick då ett gallerverk.
Kryptan i dag och i framtiden
Men kryptan är inte bara förr, inte bara ett historiskt rum fullt med kuriositeter och spännande, men gamla byggnadsdetaljer. Kryptan är även 900 år framåt i tiden. Om inte annat kan det nyinsatta jubileumsfönstret påminna oss om detta. Vi kan fråga oss vad vi lämnar för avtryck i rummet i dag? För kryptan är ett levande rum där det ibland sker lundensiska spex med studenter som en gång per år kommer ner för att ”befria” Finn från kolonnen.
Samtidigt är det en plats för pilgrimsbön tre gånger i veckan, året om. Symbolen för Lunds stifts pilgrimsvägar har därtill använt sig av en av kryptans äldsta symboler för att markera lederna runt om i stiftet.
Kryptan är också en av platserna för Domkyrkans arbete med konstutställningar.
Kryptans altare samlade människor som sökte tröst då digerdöden härjade i Lund, liksom människor samlades där under coronapandemin. Via sociala medier gick det att delta i bön var man än befann sig.
Bevara och använda
För att kunna använda kryptan i dag är det bra att känna till de historiska förändringarna – både i byggnaden och i teologin. För att bevara för framtiden och samtidigt utveckla rummet för nya behov krävs kunskap om historien. Kryptan brukas som ett levande och aktivt kulturarv. Vem vet vilket material som används till golvet nästa gång? Eller hur nya behov och liturgiska bruk kommer att påverka rummet.
Text: Melissa Isla Venegas