Många material att utforska
”Jag vet precis när jag började arbeta med cirkeln som form. Det var 1992 och jag var på väg till Sveaborg i Finland där jag hade fått ett stipendium. Sedan dess har jag utforskat cirkeln i olika material som textil, mackulaturpapper, betong och emalj. I mitt arbetssätt utgår jag spontant från en idé och försöker sedan härleda min inspiration och utforska formen. Den gyllene cirkeln består av partier med emalj på rå plåt. Emalj är ett hårt blankt material som för mig känns för glassigt. Jag trivs bättre med det lågmälda, så jag började experimentera och utveckla materialet.
Den gyllene cirkeln gjorde jag i slutet av 1990-talet. Konstverket har tidigare ställts ut på Galleri Valfisken i Simrishamn. Verket består av nio delar, det går helt enkelt inte att bränna allt för stora format i de ugnar i Malmö eller Ronneby som jag använder.
Två symboler i ett
I konstverket finns två symboler. Dels cirkeln som kan ses som en bild av tillvarons kretsgång. Cirkeln är en perfekt och harmonisk, men också sluten form och jag tycker inte så mycket om det perfekta eller slutna. Därför är cirkeln uppbruten. Korset är en symbol för Kristus. Tillsammans säger symbolerna något mer. Konstverket är inte alldeles platt – plåtarna rör sig under tillverkningen. Det är precis som livet, det rör sig och stundtals är det inte mycket vi kan göra åt det.
Diskusssioner med utgångspunkt i konstverket
Japansk zen-estetik inspirerar mig mycket. I japansk kalligrafi förekommer en cirkel som kallas för enzo. Denna cirkel som oftast är öppen, symboliserar den absoluta upplysningen, styrka, elegans, universum eller tomhet och ses också som ett uttryck för nuet. Förutom att experimentera med non-figurativa former, funderar jag mycket kring existentiella frågor. Här kommer korset in. Vi människor delar samma verklighet och samma känslor av otillräcklighet, självförakt, sorg och rädsla, något som vi inte alltid orkar släppa fram eller vill kännas vid. Jag har vid ett par tillfällen inbjudit till konstnärssamtal tillsammans med en konstvetare och en präst eller psykolog. Vi utgår från ett konstverk och försöker sedan diskutera det som kan kännas svårt, både vad det gäller konstverkets innehåll och hur det presenteras.
Ett syskon till konstverket
Jag är anhängare av ett sparsmakat uttryckssätt, men vill ändå att den mänskliga handen ska synas i min konst. Den gyllene cirkelns färger knyter ihop Domkyrkans grå med Domkyrkoforums mässing. Jag har sett att mitt konstverk har ett syskon – pilgrimsmärket i labyrinten har ungefär samma form och färg.”