Längs ytterväggarna i kyrkan finns våra utställningslådor. Under året byter dessa innehåll och man är välkommen förbi för att läsa, lära och begrunda.
Just nu...
Hur firar man Allhelgonahelgen i andra religioner och kulturer?
Välkommen förbi!
Vi börjar på Norra sidan från toaletterna upp mot altaret.
Låda 1
Här står två gravsjus och två små orange pumpor.
Här börjar vandringen.
Vi minns alla de som gått bort men vi firar deras minne på olika sätt i olika delar av världen.
Under denna vandring får du en liten inblick i hur vi gör i Sverige, men även i andra kulturer. I varje låda finns en text som berättar mer.
Välkommen att gå vandringen i din egen takt. Stanna till, läs, fundera...
Om du vill får du gärna tända ett ljus i våra ljusbärare och minnas någon av dina nära och kära som inte längre finns här hos oss.
Låda 2 och 3 - Allhelgonahelgen
Bilder: I den vänstra lådan finns en bild på en svensk kyrkogård där det står ljus vid gravstenarna.
Pynt: I den vänstra lådan ett gravljus med texten ”Alltid älskad” och bredvid ligger en liten ängel. I den högra lådan två minnestavlor och en ljuslykta.
Allhelgonahelgen är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige uppmärksammar och minns dem som lämnat oss. Vi minns dem genom att smycka gravarna med blommor och att tända ljus.
Många församlingar bjuder in dem som mist en nära släkting under året,
till en minnesgudstjänst. I denna gudstjänst läses ofta namnen upp på alla personer som dött i församlingen sedan förra allhelgonahelgen.
Alla helgons dag är en rörlig helgdag.
Den firas varje år på den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november.
(Allhelgonadagen däremot, infaller alltid första november, i år är det en söndag.
Det är dock ingen helgdag i sig.)
Låda 4 och 5 - El dia de los muertos
Bilder: I den vänstra lådan ser man två bilder som är tagna på deras kyrkogårdar. Här är gravarna smyckade med ljus och blommar i sprakande färger. I den högra lådan ser man ett dukat bord i glada färger och foton av de döda.
Pynt: I den vänstra lådan en rosa väldekorerad skalle och två ljus som är formade som dödskallar, vita med svarta dekorationer. I den högra lådan ett dukat bord med tallrik, bestick och glas. Sen står en ansiktsmask som är dekorerad i rött och rosa och blommor.
Under allhelgonahelgen firar man i Mexiko El dia de los muertos, De dödas dag.
Högtiden kan spåras tillbaka till tiden för ursprungsbefolkningen i Mesoamerika, bl a aztekerna, Mayans, Purepecha, Nahua och Totonac. Ritualer som firade förfädernas liv har utförts av dessa civilisationer åtminstone de senaste 3000 åren. Festival som då
firades inföll den nionde månaden i Aztekernas solkalender. Början av vårt augusti och en hel månad. När de spanska erövrarna anlände till Amerika på 1500-talet blev de rädda
för indianernas hedniska firande och i ett försök av omvandla indianerna till katolicismen
flyttades festivalen till början av november för att då sammanfall med den katolska
festivalen Alla helgons dag och Alla själars dag.
Firandet varierar också från region till region och stad till stad. Men det finns en gemensam grund: att samla familjen och välkomna själarna av de döda familjemedlemmarna.
I den mexikanska kulturen vore det en förolämpning mot de döda att sörja. Istället så firar man med festivaler, med sång, med dans och med mat, det vill säga genom att göra sådana saker som de döda själva skulle tycka om att göra. Man tror också att familjens döda släktingar kommer tillbaka för att delta i firandet under De dödas dag. Därför lägger familjerna ned mycket tid på att städa och dekorera gravarna där deras familjemedlemmar är begravda, och på att bygga upp altare med ofrendas, offergåvor.
En traditionell del av dessa altare är till exempel tagetesblommor. För avlidna barn brukar
man ta med leksaker till altaret, och den dödes favoritgodis är en annan vanlig offergåva.
Man bygger också altare i hemmet, som brukar dukas med mat som kanderad pumpa, dödskallar gjorda av socker och pan de muerto, ”död mans bröd”. Altaret i hemmet är en välkomstgåva åt de döda som kommer på besök, och maten äts inte upp förrän efter högtiden. Vissa familjer lägger också ut filtar och kuddar på golvet för att de döda ska kunna vila sig efter sin långa resa.
Firandet pågår ofta i flera dagar och vanligtvis så firar man minnet av döda barn på samma dag som Allhelgonadagen (1 november) samt döda vuxna dagens efter på Alla själars dag. På ställen där traditionen har av fast förankring börjar man redan den 28 oktober med att tända ett ljus och sätta fram en vit blomma på altaret. Sen utökas detta varje dag. Först med ett ljus och ett glas vatten, den 30e tänds ett nytt ljus och man sätter fram ytterligare ett glas vatten och ett vitt bröd och nästa dag tar man fram säsongens frukter. Den förste november plockas den söta maten fram, choklad, pumpa i tacha och de gula tagetesen. På huvuddagen den 2 november sätts den avlidnes favoritmat fram, tequila, mezcal och öl. Det är inte ovanligt att familjerna samlas vid den dödes grav natten
mellan den 1 & 2 november. Man dukar fram till fest, äter, sjunger, dansar natten
igenom, allt för att välkomna de döda som hälsar på.
Idag är De dödas dag en av Mexikos viktigaste högtider och en del av UNESCO:s lista över världens immateriella kulturarv.
Låda 6 - Traditioner i Asien
Bild: En massa färgglada värmeljusstakar.
Pynt: En rispåse med ljus i och två värmeljusstakar som är formade som näckrosor, en grön och en rosa.
Asien har en mängd olika religioner och traditioner som handlar om livet och om födelse och död, återfödelse och tankar om livet efter detta. Till en del hyllar man sina anhöriga och till en del hjälper man de dödas andar att hitta hem. Detta är några av dessa festivaler:
I Kina firas Teng Chieh den 14e natten i 7e månaden av den kinesiska kalendern. Man bjuder förfäderna på en måltid och tänder stora eldar, tänder färgade lyktor och sänder upp tunna papperslyktor i mörkret. Segelbåtar av papper med ljus på sänds ut på sjöar och hav för att hjälpa själarna hitta till himmelen.
I Japan firas Obonfestivalen i juli eller augusti. Denna firas också med lyktor och flytande
båtar med ljus.
I Korea ger man gåvor till de avlidna vid deras gravar och firar en tacksägelsehelg
på hösten.
I Nepal har man en färgglad ko-festival i månadsskiftet augusti-september. En ko går först i festivaltåget, fullt med färggranna människor går genom staden och kon ska då leda de avlidna till himmelen.
I Kambodja firar man Pchum Ben i 15 dagar. Det är en stor festival med buffeltävlingar, parader med sjungande munkar, hundratusenden tända ljus och hyllande av förfäder.
Södra sidan från altaret ner mot ingången.
Låda 7 - Traditioner i Afrika
Bilder: Folksamlingar med afrikaner som ”firar” de döda.
Pynt: Stenar och bland dessa stenar liggeren hög med benknotor.
I många afrikanska kulturer har man väldigt nära band till de anhöriga som avlidit. Det kan vara väldigt viktigt att man minns dem länge, och man hyllar dem på olika sätt. Ibland rådfrågar man någon anfader i livets svårigheter. Det finns många olika lokala traditioner som handlar om hyllandet av de avlidna.
I tittskåpet syns ett exempel på en av dem.
På Madagaskar firar man en festival som heter Famadihana. Den festivalen kallas för Vändandet av benen. Man har en ritual vart 7e år då de döda sveps i nya svepningar och sedan bärs omkring under kärleksfulla sånger och dansande innan de begravs i kryptan igen. Ett fint, om än för oss ovanligt, sätt att väcka minnet och fira.
Låda 8 och 9 - Halloween
Bild: I den vänstra lådan ser man ett utdrag från filmen ”A nightmare before christmas”. Lila himmel med en stor gul måne och ett surealistiskt landskap i lila nyanser com vågor på ett hav.
Pynt: I den högra lådan finns en girlang med vita spöken, bakom står ett skelett med röda ögon och på botten står två godisskålar som ser ut som pumpor och fyra små pumpor i orange nyanser.
Halloween är en högtid som firas den 31 oktober varje år. Traditionen har sitt ursprung från Irland och delvis Skottland men fick fart via USA, dit många emigrerade under 1840-talet. Halloween har tydliga kopplingar till den keltiska högtiden Samhain, en högtid som firades när skördesäsongen var över och vinterhalvåret började. Tron hos Kelterna var att osynliga krafter var i rörelse och de dödas själar kunde återvända till jorden under natten den 31 oktober.
De hade också med sig majrovor med ljus i när de gick ut, traditionen menar att dessa representerade en smed, som hette Jack. Jack var för elak för att hamna i himlen och hade dessutom lurat djälvulen, så han var inte välkommen till helvetet heller. Därför gick han runt på jorden och lämnade glödande kol i de rovor han åt för att lysa upp mörkret. Därför kallas även idag de pumpor med ansikten och ljus i för ”Jack o’ Lanterns”, vilket betyder ungefär ”Jack med Lyktan”.
När traditionen kom till USA så firades Halloween mestadels hemma i hushållen men under
1920-talet började flera organisationer ta över firandet för att göra det tillgängligt för flera. De började anordna parader och festligheter på gator och torg och uppmanade folket att klä ut sig och vara med. Detta ledde i sin tur till att ungdomar började bråka och stöka under firandet. Många städer försökte på olika vis att få slut på bråkigheterna under firandet och på 1950-talet lyckades Halloween lanseras som en högtid främst för barn. I samband med detta skapades också traditionen bus eller godis som ett försök att stoppa våldsamheterna, vilket de lyckades med.
Halloween kom sent till Sverige, det var inte förens 1990-talet som det blev stort och började spridas ordentligt. Detta var framförallt tack vare Hard rock café och Buttericks som tillsammans gjorde en satsning och firade halloween. Därefter blev det mer och mer en allmän tradition och idag firar nästan hälften av Sveriges befolkning halloween.
Idag är det väldigt vanligt att se halloweenlyktor, utklädnader, bus eller godis-hinkar och mycket annat som knyter an till halloween under hösten. Väldigt många affärer pyntar och dekorerar efter halloween, precis som de gör vid jul eller påsk.
Låda 10 och 11 - Judendomen
Bilder: Högra lådan bilder på olika judiska gravar. Den ena bilden visar svarta stående gravstena och den andra bilden vita liggande gravstenar. I den vänsta lådan ser man ljus i rader som brinner.
Pynt: Ljushållare med ljus i.
Inom judendomen har man inte en speciell dag eller helg när man firar de bortgångna. Utan genom hela året minns judar sina hädangångna familjemedlemmar vid ett antal
olika tillfällen.
Ett sådan är årsdagen av dennes bortgång, enligt den hebreiska kalendern. Denna dag kallas Jahrzeit på jiddisch. Eftersom en dag börjar kvällen före (se skapelseberättelsen), så börjar Jahrzeit med att man tänder en ljus (jahrzeit ljus) vid solnedgången. Och sedan är det vanligt att man ordnar så att man kan hålla gudstjänst med minjan (gudstjänst med tio män över 13 års ålder, dvs efter att personen blivit Bar Mitzva), som gör det möjligt för den anhörige att säga kaddishbönen högt: Kvällsbön, morgonbön, eftermiddagsbön och sedan kvällsbön (ett dygn).
Det är också vanligt att man tänder ett ljus i synagogan för att minnas den hädangångne i samband med gudstjänsten. I Malmö synagoga har man, liksom i många andra synagogor,
en vägg med de svenska och hebreiska namnen på hädangångna medlemmar. Det går att tända ett elektriskt ljus bredvid namnet när det är Jahrzeit.
På Rosh Hashana och Jom Kippur, samt i samband med de tre vallfartsfesterna (Pesach, shavuot och Sukkot) reciterar man Jizkor-bönen till minne av sina kära hädangångna nära familjemedlemmar och över alla offren för Förintelsen, förföljelser och pogrommer och konflikter där judar dött. Denna bön sägs i stillhet och sedan gemensamt och ger tid för reflektion. Det är viktigt att säga personens namn.
En del brukar besöka begravningsplatsen innan Rosh Hashana och Jom Kippur och i samband med en Jahrzeit. Men man kan gå dit när man vill.
Det är judisk tradition att lägga en sten på graven med vänster hand. Det visar att
graven blivit besök och det är också ett sätt visa att man deltar i mitzvan att begrava den döda. Att lämna blommor vid graven är dock inte en judisk tradition.