(Kyrknyckeln nr 4 2020)
Jag kliver in i rummet och känner mig fel. Fel kläder, fel ålder, fel kön, fel frisyr… Gaaahhh!
Vill helst bara smälta in i väggen eller försvinna genom golvet. Utan att nån märker. Men det är för sent för det. För de har upptäckt mig och det blir bara ännu mer pinsamt om jag försöker smita...
Eller när alla andra pratar om vad de gjort på sommarlovet eller semestern och jag inte har nått att bidra med. För resurserna finns inte...
Eller känslan som kan infinna sig runt ett fikabord där alla verkar ha nått gemensamt som jag inte riktigt förstår. Att det är nån grundläggande erfarenhet jag missat och därför inte fattar vad vi pratar om.
Eller…
Listan på tillfällen när jag känt mig annorlunda kan göras oändligt lång.
Känslan av att inte passa in, av att vara annorlunda tror jag att de allra flesta av oss kan känna igen oss i. Visst brukar vi säga att den drabbar oftare i yngre år, när vi kanske i högre grad utforskar och upptäcker vilka vi är. Men jag vet inte om det stämmer…
Den där känslan av att vara fel. Att sticka ut på ett sätt som mest besvärar andra. Att skapa oordning i ett sammanhang, bara genom min uppenbarelse. Den slår till lite nu och då, oavsett vår ålder. Och många lever med den dagligen. Ett tungt ok att bära…
Ibland får enhörningen vara en symbol för annorlundaskap. Det färgglada, lekfulla fantasidjuret med horn i pannan får vara en symbol för det mystiska, det som inte riktigt går att fånga. En symbol för den som är både och, inte antingen eller. Den som spränger gränser. Det hoppfulla normbrytandet.
Visste du att Jesus ibland avbildas som enhörning i den medeltida konsten? Det lärde jag mig när jag såg på Enhörnings-TV. Det är en serie andakter om identitet och annorlundaskap som Västerås stift gjorde i våras och som går att hitta på bland annat YouTube. Enhörningen som bland annat gör det dåliga vattnet rent genom att doppa sitt horn i det.
Jesus som enhörning. Kanske en bild som utmanar. Och samtidigt: i Bibeln berättas att Jesus ger oss vatten, det som kallas det levande vattnet. Den kraft vi behöver
för att orka vara annorlunda. Orka sticka ut när det behövs. Orka vara varken eller, eller både och, i en värld som vill ha tydliga ramar.
Är du också en enhörning?
Text: Elin Forssander, präst i Nederluleå församling
