BARNDOP – SKA INTE BARNET FÅ BESTÄMMA?
Varje människa har rätt att fritt utveckla sin andlighet, det är en av rättigheterna i FN:s barnkonvention. Det är både en frihet till tro och från tro. I dopet öppnas en dörr på glänt till ett liv med Gud. Ditt barn stängs inte in i en fålla det aldrig kan ta sig ur. Vi döper barnen därför att vi vill att, när människans första tanke på Gud och hennes första längtan efter Gud vaknar, så ska hon veta att Gud redan tänkt på och längtat efter henne. Så skrev en biskop för över hundra år sedan, men det är fortfarande sant. Kan vi ge våra barn en större gåva än vetskapen att Gud är med dig genom hela livet. I dopet får vi ta emot Guds ja, ett ja som kan bära genom livets alla skiften. För den kristna tron kan liknas vid en fågel, som anar gryningen och som sjunger medan det ännu är mörkt. Hoppet om att livet alltid segrar, att det aldrig är kört, är dopets gåva till ditt barn. När ditt barn växer upp kan de välja bort den gåvan, men att välja bort är oftare ett enklare val än att söka upp något i vuxen ålder.
Att inte öppna trons dörr på glänt är också ett val du gör åt ditt barn.
VAD ÄR SKILLNADEN PÅ BARNDOP OCH NAMNGIVNINGSCEREMONI?
Det de har gemensamt är att båda vill välkomna en speciell individ in i sin mänskliga gemenskap.
Namnets nämnande är viktigt i båda ceremonierna, men varken i dopet eller namngivningsceremonin får ju barnet sitt namn, det är redan klart i och med att blanketten skickats till skatteverket. Det är snarast så att barnet presenteras för dem som finns i barnets närhet och en relation börjar. Att känna någons namn bygger relation.
Men i dopet finns ytterligare en dimension och det är Gud och den kristna gemenskapen. I dopet presenteras barnet för Gud, och vi öppnar möjligheten för en relation mellan Gud och den nya människan. Liksom med den kristna kyrkans gemenskap. I dopet finns ett löfte från Gud. Jag har kallat dig vid namn och ska aldrig överge dig.
MÅSTE JAG TRO PÅ GUD?
De flesta som låter döpa sina barn gör det för att det är en fin tradition som funnits med i familjen i generationer. Tror man på Gud så gör man det på sitt eget sätt och är inte så intresserad av att engagera sig i församlingen.
Tradition är ett bra skäl för att döpa sitt barn, för dopet handlar om gemenskap. Att föras in i det sammanhang som föräldrarna hör till. Det räcker.
Sedan finns det fler dimensioner i dopet som barnet kan ta del av efter hand.
Vi ber ju att barnet ska få växa i sitt dop.
Dopet är ett uttryck för Guds kärlek – det hänger inte på din eller barnets förmåga att tro. I dopet öppnas dörren till en relation med Gud. Om du döps som barn är det en relation som du kan låta växa o bli starkare genom hela livet. Det är tron. När ett barn döps ger du ditt barn en öppning mot denna relation. Men det är barnet själv som avgör hur den utvecklas efter hand som det blir äldre.
Som fadder och förälder har du möjligheten att hålla tanken på Guds ja till ditt barn levande under dess uppväxt. Dopprästen kan ge dig tips om hur. Och församlingen kommer med jämna mellanrum att höra av sig med tips och uppmuntran.
Om du väljer att döpas som ung eller vuxen är det ofta ett uttryck för att en tro eller nyfikenhet på tro har väckts hos dig. Men dopet är inte en examen i tro, det är, när helst du döps så är det ett mottagande av Guds tro på och kärlek till dig.
I dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer.
MAN KAN DÖPAS NÄR SOM HELST I LIVET
Det finns ingen åldersgräns för dop. Är du inte döpt som barn är det inte på något sätt försent. Du kan när som helst kontakta din församling och be om att bli döpt. Även om den döps som tonåring eller vuxen är medveten om vad som sker på ett annat sätt än det lilla barnet, vilket betyder att den personen själv kan säga ja till sitt dop, så är dopet aldrig en bekräftelse av människans tro utan ett utryck för att Gud tror på dig.
Från det att barnet är tolv år är det barnets eget val även om barnets vårdnadshavare måste ge sitt medgivande upp till 18 års ålder.
ATT VÄLJA FADDER
Ofta väljer föräldrarna en eller flera faddrar till sitt barn. Fadderns främsta uppgift är att vara ett stöd för barnet i dess fortsatta liv och att påminna om Guds ja till barnet i dopet. Faddrarna kan också fungera som hjälp och stöd till föräldrarna efterhand som barnet växer upp.
En fadder måste vara döpt i en kristen kyrka, alltså inte tillhöra en annan religion. I själva ordet fadder ligger betydelsen att man delar med sig av en erfarenhet man själv har gjort. En fadder måste vara minst 12 år gammal.
Också när du döps som ung eller vuxen kan det vara bra att välja en fadder, det kan vara någon du känner sen tidigare eller någon i församlingens gemenskap som du kan dela tankar om tro med.