Så fördelas mandaten

Platserna, eller mandaten, i kyrkovalen fördelas proportionerligt mellan nomineringsgrupperna. Den grupp som får flest röster får också flest mandat. Mandaten fördelas genom en på förhand bestämd beräkningsmodell, den jämkade uddatalsmetoden. I kyrkovalet finns det, till skillnad från i allmänna val, inte någon procentspärr för att få ett mandat.  

När du röstar i kyrkovalet kan du rösta i tre olika typer av val till beslutande organ. Det är val till kyrkofullmäktige i den församling eller det pastorat där du bor, stiftsfullmäktige i det stift där du bor och kyrkomötet. I varje beslutande organ finns det ett visst på förhand bestämt antal ledamotsplatser och ersättarplatser, så kallade mandat. Det är dessa platser som fördelas mellan olika nomineringsgrupper i samband med valet. Det är bara de nomineringsgrupper som har registrerat sig på förhand och anmält kandidater för det aktuella valet, som kan få några platser.

Hur många platser som en nomineringsgrupp får i ett organ beror på hur många röster som nomineringsgruppen har fått i respektive val. Platserna fördelas proportionerligt mellan grupperna enligt en på förhand bestämd beräkningsmodell där den så kallade jämkade uddatalsmetoden används. Beräkningsmodellen är ungefär densamma som används i allmänna val. 
 
I kyrkovalet finns det, till skillnad från i allmänna val, inte någon procentspärr för att få en plats. Om en nomineringsgrupp har fått tillräckligt många röster i relation till andra nomineringsgrupper, för att få ett mandat i en valkrets som de ställer upp i, så får gruppen också ett mandat/en plats i det aktuella organet (kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige eller kyrkomötet). 
 
När det gällen val till kyrkofullmäktige finns det bara en valkrets. 
 
När det gäller valen till stiftsfullmäktige och kyrkomötet finns det flera valkretsar. En valkrets är en indelning i geografiska områden. Syftet med att ha flera valkretsar är att säkerställa att personer från varje stift blir representerade i kyrkomötet och att personer från olika delar av ett stift blir representerade i stiftsfullmäktige.

Till varje valkrets finns det knutet ett visst antal fasta platser (fasta mandat). I och med att de fasta mandaten fördelas mellan valkretsarna kan detta leda till att en nomineringsgrupp som fått många röster i en valkrets ändå blir utan ett fast mandat.

För att kompensera nomineringsgrupper som totalt sett fått många röster sett till hela stiftet när det gäller val till stiftsfullmäktige eller hela landet när det gäller kyrkomötet, finns så kallade utjämningsmandat. Utjämningsmandat finns för att skapa en bättre proportionell fördelning mellan nomineringsgrupperna i ett val med flera valkretsar.

Det man gör när man fördelar utjämningsmandaten är att man ser hela stiftet som en valkrets vid val till stiftsfullmäktige och hela landet som en valkrets vid val till kyrkomötet. Vid beräkningen jämför man hur många mandat en nomineringsgrupp skulle ha fått om hela stiftet respektive hela landet varit en valkrets och jämför detta tal med hur många fasta mandat gruppen totalt sett fått då mandaten fördelats i respektive valkrets. Om en nomineringsgrupps beräknade mandat överstiger deras totala antal fasta mandat, tilldelas gruppen lika många utjämningsmandat som skillnaden. För exempel på hur beräkningen går till, se tabellen nedan.  

Tabell över hur beräkning av mandat går till.

Den jämkade uddatalsmetoden 

Det beräkningssätt som används vid mandatfördelning i kyrkovalen, kallas för den jämkade uddatalsmetoden. Det är den metod som används även vid allmänna val sedan mitten av 1950-talet. Syftet med beräkningen är att fördela mandaten proportionellt mellan de olika nomineringsgrupperna. Det görs genom att olika, 
 jämförelsetal beräknas. Den grupp med högst jämförelsetal i varje beräkningsrunda tilldelas ett mandat. Sedan görs en ny beräkning med ett nytt jämförelsetal, till dess att samtliga mandat är fördelade.

Beräkningen går till på följande sätt: 
Det första jämförelsetalet fås genom att varje nomineringsgrupps röstetal (totala antalet röster) delas med 1,4*. Den nomineringsgrupp som har högsta jämförelsetalet får det första mandatet i valkretsen. Därefter beräknas ett nytt jämförelsetal fram för den grupp som fått ett mandat. Det sker genom att röstetalet divideras med det tal som man får genom att multiplicera antalet erhållna mandat med 2 och lägga till 1. Den grupp som har det största jämförelsetalet som ännu inte utgjort underlag för tilldelning av ett mandat får nästa mandat. Divisorserien blir alltså 1.4, 3, 5, 7 osv. När en nomineringsgrupp exempelvis har fått sitt andra mandat delas röstetalet med 5 för nästa jämförelsetal. Efter tredje mandatet delas röstetalet med 7 osv. Övriga nomineringsgrupper behåller sina jämförelsetal tills de fått ett mandat.  
 

Bestämmelser 

Bestämmelser om hur mandatfördelningen går till finns i 38 kap. 62-87 §§ kyrkoordningen