Ers majestäter, socialminister med ansvar för trossamfundsfrågor, landshövding, dear guests from The Church of Ireland,, övriga gäster från samhälle och ekumenik, ledamöter, biskopar och medarbetare i kyrkomötet
Kära vänner,
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av...
Så sjunger vi i den älskade psalmen Guds kärlek är som stranden, där Anders Frostensons ord bär den kristna trons kärnbudskap:
Att Guds kärlek sträcker sig till alla på jorden, alla mänskor, alla folk.
Respekten för varje människas unika värde.
Det starka vi-et. Att vi människor bäst tar tillvara våra möjligheter tillsammans, genom samverkan med varandra.
den frihet vi kan göra något av...
Från oss i Svenska kyrkan – och genom handling hos ACT, Action by Churches Together – klingar budskapet.
I en tid av krig, kriser och oro, verkar kyrkan praktiskt och konkret för att nå fram med humanitärt bistånd till människor som svälter och riskerar att dödas i sin desperata jakt på mat och till barn och vuxna som skadas av krig och terror.
I internationella samtal för kyrkliga ledare fram fredens budskap.
Alla vet vi att det är civilbefolkningen som får utstå det outhärdliga. I Ukraina. På Gazaremsan. I andra oroshärdar. I nationer där demokratin trycks tillbaka och maktfullkomliga ledare styr.
Vi får inte ge upp. Också i kompakt mörker måste det finnas vägar framåt. För många är tron på Gud vägvisare till hoppet. Och mänsklighetens gemensamma nämnare är fler än de faktorer som skiljer oss åt.
När betydande världsledare förringar brett internationellt samarbete, är den världsvida kyrkan en omistlig röst för samling och gemensam handling.
Vi vill den frihet där vi är oss själva, ...
som ej är tomhet men en rymd för drömmar.
Budskapet klingar också i vårt eget land. Bland unga människor som i allt större utsträckning söker tro – och identitet.
Att få vara sig själv, få växa och utvecklas utifrån sina unika förutsättningar och samtidigt tillsammans med andra, det – om något – är frihet värd namnet.
Glada berättelser kommer från församlingar runt om i Svenska kyrkan, att fler tonåringar kommer med, väljer att konfirmeras och gärna sedan fortsätter som ledare. Unga leder unga i sammanhang som skapar trygghet. Det kan påverka hela livet positivt.
Vi vill den frihet ... vi kan göra något av ...
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Att ta ansvar för hela skapelsen ger förutsättningar för mänsklighetens liv och framtid på den här planeten. Här i kyrkomötet har vi fattat beslut om kyrkans färdplan för klimatet.
I år samlar vi oss till ett nytt beslut om riktning för kyrkans förvaltning av skogarna. Samtalen om kyrkans skogsbruk har gått sina vindlande vägar. Nu presenterar kyrkostyrelsen förslag till beslut som är starkt förankrade i en rad nomineringsgrupper.
Vi ska vi fram emot spänstig och fördjupande dialog i kyrkomötet, först i utskott och sedan i plenum. Låt oss föra debatten så som vi brukar i kyrkomötet, i god, framåtsyftande anda.
En sak är säker, bara den utveckling som samspelar med naturen håller i längden.
O ... Herre, ... I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar ...
2025 är det år när vi firar hundraårsjubileet för kyrkors och kristenhetens gemensamma arbete för fred.
Ett ekumeniskt år, som hyllar och inspireras av Nathan Söderbloms djärva initiativ att 1925 samla kyrkoledare till det banbrytande Stockholmsmötet.
”Tid för Guds fred” är tema för året. Det viktiga arbetet leds av Sveriges kristna råd och ger oss både gnista till lokala aktiviteter och samling på världsvid arena.
Den ekumeniska veckan i augusti, i Stockholm och Uppsala, blev en betydelsefull manifestation. Där och nu visar kungaparet sitt engagemang genom att vara med – det är vi mycket glada för.
Med Nathan Söderbloms ord kan vi alla be: ”Tänd helig iver för rätt och sanning. Utsläck hat och förakt, bryt ner murar mellan människor.”
Stor är vår tacksamhet att det ekumeniska samarbetet i vår tid också rymmer den romersk-katolska kyrkan och de evangelikala och pentekostala kyrkorna – och därtill sker med ackompanjemang av interreligiös dialog.
Guds kärlek ... är vind och vidd och ett oändligt hem.
Kyrkomötet är kanske inte det vi kallar vårt hem. Ändå är vi hemtama nu, vana vid formerna, bekanta med andra ledamöter och med biskopar, tillfreds att återses.
För oss som är valda nu till Svenska kyrkans eget parlament, är det fjärde året på mandatperioden. Ett nytt kyrkoval är hållet.. Vi som verkar nu har alla del i uppdraget att komma i mål, i god anda och med värdighet.
I slutspurten saktar vi förstås inte in. Det märks på antalet ärenden och tyngden i dem. Bara en enda gång har kyrkomötet tagit emot fler motioner, och det var inför det stora beslutet om ny kyrkohandbok
Under de tre år, som vi hittills kan summera, har vi tillsammans berett och beslutat i stora ärenden:
- Överenskommelsen om samverkan mellan Svenska kyrkan och Den episkopala kyrkan.
- Kyrkohandboken, i sin andra del och på teckenspråk.
- Att i känsligt läge säkerställa finansieringen av Act.
Med fokus på kyrkan i det offentliga rummet har vi också genomfört ett tematiskt kyrkomöte som mynnade ut i en uppfordrande förväntan på oss alla, i hela Svenska kyrkan: Vår kyrka ska vara en tydlig och aktiv kraft i civilsamhället.
Kyrkan är kallad att, tillsammans med andra samhällsaktörer, vandra fredens väg och skapa tillitsfulla relationer.
Det är mäktigt att, här i den medeltida katedralen, vara samlade till 2025 års kyrkomöte. Med oss har vi våra egna –och gruppernas och stiftens förväntningar, kunskaper och visioner. I vårt skälvande nu, här i domkyrkan, kan vi förnimma arvet och drömmarna från dem som har verkat före oss.
Ute i staden – och naturen – erfar vi att:
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Kyrkomötet 2025 är öppnat.