Foto: Sandra Albertus

Grädda oblater syssla i stiftets kyrkor under medeltiden

Under medeltiden och fram till 1800-talet gjorde kyrkorna sina egna oblater. I kyrkorna i Dalsland och Värmland finns ovanligt många oblatjärn bevarade. I Karlstads pastorat har man testat att göra egna med bra resultat. Blanda en och en halv del vetemjöl och en del vatten, hetta upp ett oblatjärn, fyll det med smet, grädda. Bjud in till nattvard.

Under medeltiden utvecklades regler för hur oblatbakande skulle gå till. I början var det sannolikt endast präster som fick ägna sig åt detta viktiga arbete. Så småningom fick ofta klockaren baka oblater. En klockare hade i uppgift att ta hand om kyrkan och kyrkans inventarier, och att ringa i kyrkklockorna så det var naturligt att han även fick hantera oblatjärnet. Med tiden tog klockaren hand om sången och lärde också ut läsning och skrivning. 

Under 1800-talet gick de flesta församlingarna i landet över till att köpa oblater av bagare. I början av 1900-talet började Ersta diakonisällskap baka oblater och i dag är Ersta oblatbageri den största oblattillverkaren. Runt fyra miljoner ekologiska och glutenfria oblater tillverkas varje år. Ganska långt från de kanske 12 till 15 oblater som kunde tillverkas åt gången med ett oblatjärn.

I kyrkorna i Dalsland finns också särskilda oblatsaxar kvar. Det är ovanligt att bruksföremål av den här karaktären finns bevarade. Ofta slets de ut och materialet återanvändes. Det ger en inblick i hur mycket möda som lades på varje moment innan maskiner ersatte handens kraft.

Källa: Metaller i helig tjänst, redaktör Maria Brynielsson, Svenska kyrkan, Växjö stift, Växjö, 2019.