”Människa bland människor” är ett uttryck om Jesus som är hämtat från de allra första kristna. Det återfinns såväl i Brevet till Diognetus som hos kyrkofadern Ireneus (130-200 e. kr.). Och det är kyrkofadern och teologen Ireneus som jag önskar lyfta fram med mitt motto.
För Ireneus var det viktigt att betona det mänskliga och att vi först och främst är människor. Det ledde till att han stred för att Gamla testamentet skulle ingå i den kristna bibeln, detta i motsats till starka röster i den tidiga kyrkan som inte ville ha med de gammaltestamentliga skrifterna. Ireneus var också en av de första som nämner vikten av att just fyra evangelier - Matteus, Markus, Lukas och Johannes - ska vara med i den kristna bibeln. Därför är det en bibel med i biskopsvapnet.
Till vänster i vapnets bibel ser du den judiska menoran, den sjuarmade ljusstaken, som symbol för Gamla testamentet, den judiska bibeln. Till höger ser du den kristna fisken, en av de äldsta kristna symbolerna, som symbol för Nya testamentet. De andra fälten utgörs av Karlstads stifts vapen, ett standar med ett kors på. Jesus Kristus - sann människa och sann Gud - har segrat för hela världens skull.
Vi är människor och vi är kristna. Och vi är kallade att liksom Jesus vara människa bland människor. Som Theodor Kallifatides konstaterar i Ett liv bland människor: ”Jag måste försöka vara och förbli en människa bland människor”.
Sören Dalevi
Källa: Kallifatides, T. (1994). Ett liv bland människor. Stockholm: Bonnier. Citerat med författarens tillstånd.