Tro, hopp och kärlek
Så var den här, dagen jag funderat på i flera månader. Dagen när det är dags för mig att börja min tjänstledighet. Nya äventyr tar vid och nya stigar behöver utforskas och trampas. Spännande och lite otäckt på samma gång. Tre ord bär jag med mig från min tid som pedagog i S:t Johannes, och det är tre ord ni hört många gånger förut – tro, hopp och kärlek.
Tro – En tro behöver växa, och den växer som bäst tillsammans med andra. Någon klok person har sagt ”ju mer jag vet desto mindre vet jag” - det är verkligen sant. En tro blir man aldrig klar med, och det är precis så det ska vara. Tänk att få ha haft förmånen att få diskutera, läsa, upptäcka, brottas – för det har jag upptäckt, är en stor del av att komma vidare, och växa i sin tro tillsammans med S:t Johannes församling och ett arbetslag där inga frågor är för små eller för stora.
Hopp – S:t Johannes församling ser människor och det ger mig hopp. Nu pratar jag inte bara om personalen som är exceptionella på det, utan även alla de människor jag möter i gudstjänster, i grupper, i hallen och vid kyrkkaffet. Hopp, när jag hör ungdomar och barn som tycker kyrkan är viktig och spelar roll i deras liv. Hopp, när man visar på orättvisor, vågar ta ställning och står upp för den eller de som behöver det. Hopp, när människor trots olikheter får plats. Hopp, om att framtiden bär gott med sig.
Kärlek – En kärlek som är sann vågar se saker för vad de är. Vågar sätta ord på allt det roliga, lekfulla och vackra. På vad som skaver och gör ont, och vågar vara kvar i allt det såriga tills gråten tar slut. Frälsarkransens två röda pärlor som möter oss utanför entrén till Johannesgården är en ständig påminnelse om kärleken som vi ger och kärleken som vi får ta emot. Kärlek har jag fått i mängder i S:t Johannes, av fantastiska arbetskamrater, barn, ungdomar, vuxna och äldre. Jag hoppas jag kan förvalta den väl och sprida den vidare.
Tro, hopp och kärlek, det är vårt uppdrag – mitt och ditt. Det är inte alltid ett lätt uppdrag, men är det något S:t Johannes visat mig är det att vi är många som bär tillsammans. Jag är stolt över att få vara en del av den här församlingen. Det är med stor ödmjukhet och hjärtat fullt jag säger Tack S:t Johannes för allt ni lär mig om att vara kristen – det, mina vänner, är stort.
Malin Burmeister