Sámi girkobeaivit, Anáris/Samiska kyrkodagarna, Enare 2022

Fredagen 5 augusti startade den femte sammankomsten med samiska kyrkodagar för hela Sápmi och samer i alla åldrar i arrangemang av finlands samearbetesdelegation, samiska kyrkostyrelsen i Norska kyrkan, samiska rådet i Svenska kyrkan, Uleåborgs stift, Enare församling och Lapplands ortodoxa församling.

Förra gången samiska kyrkodagar hölls var 2017 i Arvidsjaur och sedan satte pandemin stopp för att träffas 2022, och först nu blev det så dags i år för samiska kyrkodagarna i finska Enare.
Temat var Bassi Dolla-Bassi Álbmot/Helig Eld-Heligt folk och under tre dagar bjöds det på
seminarier, gudtjänster och tillfälle att sjunga samiska psalmer.

Samiska kyrkodagarna är ett viktigt tillfälle att vara tillsammans och få träffas och samlar av tradition samer och övriga besökare från alla fyra länderna i Sápmi. I år var dock sorgen stor över att representanter från nordvästra Ryssland saknades på grund av kriget i Ukraina.

Finska sametingets ordförande Tuomas-Aslak Juuso inledde med en stark önskan om att under dessa dagar få lyfta och diskutera det tunga och svåra ämnet om självmord bland unga samer. Denna önskan hade hörsammats och tillsammans med seminarier om samisk naturcentrerad kristendom var detta ett av de stora samtalsämnena under Samiska kyrkodagarna 2022.

Ungdomskommittén, som utsetts av programkommittén för Samiska kyrkodagarna var starkt deltagande i planeringen och deras program bjöd in unga samer från hela Sápmi.
De ungas mässa hölls på lördagskvällen i kyrkodagarnas stora lavvo. Svenska kyrkans präst Kim Rehnman bar huvudansvaret för planeringen och genomförandet.

Möteshälsningar lämnades sedan av många.
Bland andra av delegationen för samiska frågor i finska ev.lut. kyrkan, Samiskt kirkeråd i Den norske kirke, Samiska rådet i Svenska kyrkan, Skoltsamerna, Norska sametinget, Enare församling, Uleåborgs stift, Uleåborgs ortodoxa stift, hälsning från finska undervisnings- och kulturministeriet, hälsning från Masaifolket i Tanzania via Jacob Moreto, Morogoro samt
från Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan.
Antje underströk vikten av att det varit viktigt att ta reda på sanningen om de orätter som begåtts mot det samiska folket och att det är en process att se vad vi kan göra tillsammans för att kunskapen ska bli bättre. Vi måste stärka livsmodet hos de unga för att undvika självmord och bygga kyrka tillsammans. Hoppets ande välsignar allt arbete framöver.

Fredagens stora seminarium handlade om samisk naturcentrerad kristendom och om vardagskristendomens teologiska betydelse. Det hölls av Tore Johnsen, professor vid Tromsö universitet som baserar sin forskning och innehåll i en nyligen utgiven bok på intervjuer med 28 samer i Finnmark i åldrarna 23-80 år. 
Ämnet handlar i grunden om hur samerna utvecklat en naturnära kristendom och om hur de deltar i denna och närmar sig världen.
- Vad har kännetecknat lokal samisk vardagskristendom i detta sammanhang?
- Vilka praxis, berättelser, erfarenheter och tolkningar kan kopplas till detta, och vilken slags helhetsförståelse av världen skapas?
- I vilken grad lever denna "lokala teologi" i kyrkolivet, hur kan den berika teologin, och finns det behov av en avkolonisering inom luthersk teologi i möte med samisk kristendomstradition?

Helga West var respondent och inflikade bland annat att samernas naturnära tro kan utmana kyrkorna i Sápmi att tänka tankar om huruvida den kan påverka, vara till värde och användas. Hon påpekade också att vardagskristendomen är en rörelse bland samerna och att det brister i kunskap om detta hos auktoriteter och i systemet. - Kanske måste vi klippa av vår rädsla och prata öppet om hur kan vi skapa trygga miljöer?

Fredagen och lördagen avslutades med konserter, aftonbön och mässa.

Under lördagen hölls två större seminarier.
Det första av Lovisa Mienna Sjöberg, disputant i teologi och lärare vid Samiska högskolan i Kautokeino, om samiskt välsignande i praktiken och om att leva i ständig välsignelse.
Lovisa gav många exempel från det samiska livet där välsignelserna/sivdnidit är små gärningar som ger trygghet och tacksamhet och där det inte finns ett direkt behov av att vara kristen.
Det handlar om att ha respekt och om att be om lov innan man gör anspråk på något i naturen. Som att människan inte bara kan ta ett djurs liv eller plocka torra kvistar till en eld utan att visa respekt.
Vi som människor måste komma ihåg alla varelser som är skapade i denna värld där vi lever, komma överens med de andra, djur och människor, och dela med oss till varandra.
Att tänka på de kommande generationerna är särskilt viktigt och att leva i välsignelse kan vara en livsstil bland unga och vuxna.

Frågor ställdes från publiken i den stora lavvon:
- Får jag vara en samisk präst inom kyrkan som använder den här praktiken?
- Kan man utveckla ett teologiskt språk på samiska då vissa "vanliga ord" ord inte känns bra?
- Kan ett teologiskt läroämne på samiska vara en väg?
- Skulle det gå att utforma en teologisk utformning på många språk med samiskt synsätt som grund?

Det andra seminariet handlade om förebyggande av de samiska självmorden vilka man inte talar om i samernas gemenskap. I vissa miljöer är det fortfarande tabu.
Via videolänk deltog Jon Petter Stoor, legitimerad psykolog och forskare vid Umeå universitet med huvudsakligt fokus på urfolks och mäns hälsa.
Heidi Eriksen, chefsläkare vid Utsjoki vårdcentral och ledare av enheten för samernas prykosociala stöd medverkade personligen.

Det centrala budskapet i seminariet var att förebyggande vård verkligen ger resultat och att största riskgruppen för självmord är yngre män bland samer, beroende av land och vatten.

- Hur skulle vi hitta mod att tala med varandra om svåra saker?
- Vad behöver en människa som funderar på självmord?
- Vad behöver de anhöriga som har mistat sin närmaste till självmord?

Rekommendationer för fortsatt framgång i suicidpreventivt arbete.

- Öka acceptans
- Stärka identitet
- Stärka gränsöverskridande samarbete
- Höja kunskap
- Utmana både det samiska samhället och storsamhället

Självmord lämnar ofta en börda till de anhöriga och efterlevande ska vara nådiga emot sig själva.
Heidi Eriksen gav några enkla råd som kan göra skillnad:
- Lova aldrig något till den som avslöjar att hän tänker ta livet av sig. Lova aldrig att inte avslöja något.
- Säg istället: Hördu, det finns hjälp, ska vi söka den tillsammans?
- Ställ så direkta frågor som möjligt och var exakt: Har du tänkt lämna oss, du har väl inte tänkt göra något dumt?
- Att låta bli att fråga är det farligaste.

Biskop Åsa Nyström från Svenska kyrkan, Luleå stift deltog tillsammans med en stor grupp andra svenska medarbetare.

Kan du ge oss en liten återspegling utifrån din upplevelse av Samiska dagarna 2022, Åsa?

- Det var roligt att så många från Luleå stift var med på de Samiska kyrkodagarna. Glädjen över att äntligen återigen få samlas i en gränsöverskridande miljö med samer från Norge, Sverige och Finland var stor. I gudstjänsterna, föreläsningarna, måltiderna och allt som hände däremellan blev det också så tydligt hur viktigt det är att tron får ta sig uttryck i språk, gemenskap och kultur som självklart är samisk.

Har du någon reflektion över ämnet samisk naturcentrerad tradition och kristendom?
Behöver det innebära ett hot eller skulle det kunna vara ett bidrag från samerna till Svenska kyrkan i positiv förening?

- Den koppling som görs i många samiska gudstjänster mellan naturens storhet, skaparen själv och den kristna tron tänker jag många människor kan känna samhörighet med oavsett om de är samer eller ej.
Den närhet till naturen och skapelsen som ligger i den samiska kulturen har mycket att ge oss nu när vi alltmer måste lära oss att återigen leva i samklang med skapelsen för att hejda klimatförändringarna. Den kunskapen har det samiska folket burit med sig i århundraden, medan många av oss andra har tappat den insikten eller förmågan.

Samiska rådet i Svenska kyrkan var på plats från Uppsala.

De Samiska kyrkodagarna 2022 avslutades på söndagen med diskussion om ungdomen och framtiden och en gemensam mässa i stora lavvon.
Efter detta var det många positiva kommentarer om dagarna i Enare och alla deltagare påbörjade sina hemresor åt alla håll. En del med korta sådana, och andra med mycket långa.

Nu ser vi fram mot nästa Samiska kyrkodagar 2026, någonstans i Norge.

Text och bild: Olle Thoors