Vem bär ansvaret för barnen?

– Forskningen visar tydligt att trygga barn spelar roll för ett tryggt samhälle. 
Claudia Zolliger, förälder till ett av barnen på Trädet, forskar inom pedagogik och hållbar utveckling i förskolan. Hon studerar förebyggande insatser och hur kriminalitet kan förebyggas genom samverkan mellan förskola och polis. 
– När barn får utveckla tillit och sociala förmågor skapas långsiktiga effekter som minskar risker för utanförskap och kriminalitet. Förskolan Trädet gestaltar detta i praktiken, eftersom engagemanget inte stannar i pedagogiken, utan också berör familjernas liv, menar Claudia.

Gemenskap utanför väggarna
Att familjekontakterna spelar roll blev smärtsamt tydligt när det i höstas skedde en sprängning i Johannebergsområdet. Eric Dahl Palmér, pappa till ett av barn på Trädet, berättar om den nattliga explosionen.
– Vi hörde det och vaknade klockan 01 på natten. Vi letade upp var det var, såg blåljusen och förstod att det var nära en av de andra familjerna på förskolan. Min fru skrev till dem genast, berättar Eric.
Det visade sig att Claudia hade gjort detsamma, och erbjudit familjen sovplats hemma hos sig. Relationsperspektivet är grundläggande i förskolans arbete och märks tydligt på Trädet. Kyrkan är inte bara en lokal för gudstjänster, utan ett socialt ekosystem som bygger gemenskap. 

Rektor Annika Belfrage har arbetat på Trädet i nära nio år och beskriver verksamheten där både barn och föräldrar blir sedda.
– Man kan stirra sig blind på siffror. Vi har 18 barn på pappret, men i praktiken arbetar vi med hela familjesystem, stöttar och skapar relationer som bär. Det finns en öppenhet här som jag inte mött någon annanstans, säger Annika.
Hon berättar vidare att en viktig dimension är att Trädet ser föräldrarna som huvudansvariga för sina barn och förskolan som ett komplement, som medvetet vill bidra till att föräldrar känner att de duger. 
– Det är en direkt motvikt till en samhällsanda där föräldraskap behandlas som ett projekt som ska optimeras genom aktiviteter, prestationer och jämförelser, menar hon.
– Det som händer i förskolan påverkar inte bara enskilda barn och familjer, utan även samhällsstrukturen, tillägger Claudia.

Idéburet gör skillnad
Samtidigt finns en frustration över den nationella debatten som tenderar att blanda ihop idéburna med vinstdrivande aktörer. 
– Vissa politiker verkar inte förstå skillnaden. När kyrkliga eller idéburna verksamheter dras över samma kam som vinstdrivna koncerner skapas misstro, men idéburna verksamheter är inte skapade för utdelning utan för samhällsnytta. För oss som jobbar här handlar ansvar inte bara om att leverera en tjänst, utan om att bära människor, relationer och framtid. 
För Claudia har Svenska kyrkans samhällsroll en betydande funktion.
– Svenska kyrkan gör en insats för samhället som alla kanske inte ser. Gudstron verkar göra att kyrkan vill skapa tillhörighet och rusta barnen för framtiden.
Eric håller med och beskriver hur relationerna skapar en trygghet som är svår att hitta på större enheter. 
– Ett tryggt barn skapar andra trygga barn. Trädets storlek möjliggör tid för samtal vid hämtning och lämning och en pedagogisk miljö där barn inte bara förvaras utan får utvecklas. Värmen i barngruppen och den familjära närheten ger en känsla av att ens barn är i goda händer. 
För Eric var inte den kyrkliga huvudmannen avgörande i valet av förskola, men han ser i efterhand hur församlingen skapar struktur, kontinuitet och gemenskap runt barnen. 
– Församlingen öppnar sina lokaler, vi deltar i vardagsgudstjänster och barnen är med i kören. För mig känns det ungefär som när jag själv gick i skolan, det var naturligt att gå till kyrkan vid högtider. 

Trygga barn blir trygga vuxna
Enligt Claudia, som både i sitt föräldraskap och sin forskning har erfarenhet av olika slags förskoleverksamhet, skiljer sig Trädet från många andra förskolor. När hennes dotter började på Trädet var en av Claudias viktigaste frågor hur mångfald och barnens perspektiv hanterades. 
– Pedagogerna uttrycker tydligt att vi människor är olika och att en mångfald av perspektiv får plats. Där respekteras även barnens perspektiv, och det gör mig trygg som förälder.
Att arbeta för sin stadsdel, sina barn och sin framtid genom att driva förskola är ett långsamt, vardagligt och ibland osynligt åtagande, menar rektor Annika, och församlingen ser det som ett sätt att ta sitt uppdrag på allvar.
– Vi hoppas att vi bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle genom att stötta familjer och skapa gemenskap.
Den lilla enheten i Johanneberg illustrerar en stor princip: trygga barn blir trygga ungdomar, och trygga ungdomar blir trygga vuxna. Relationer mellan familjer blir sociala nätverk, och samhället byggs av människor som tar ansvar för varandra. Claudia lyfter att förskolan bär ett samhällsansvar:
– Jag tycker att vikten av bra förskolor får alldeles för lite utrymme i samhällsdebatten. Det som händer på den här nivån spelar roll för barnens fortsatta utveckling och därmed hela samhällsapparaten. Min dröm är att alla får liknande förutsättningar som våra barn får på Trädet. Så är det inte idag. 
På frågan om hur hans drömförskola ser ut svarar Eric utan att tveka.
– Som Trädet. Det finns inget mer att önska. 

Beredd att ta ansvar
En som också ser förskolans betydelse i staden är Ida Johansson. Hon är polis i region Väst, är engagerad som kyrkvärd och ser sitt yrke som ett konkret sätt att ta samhällsansvar. För henne handlar polisarbete om att skapa ordning och möta människor i kris och glädje. Hon beskriver sin yrkesvardag som tuff men meningsfull. 
– Vissa människor verkar ha närmare till våld, men dialog och rätt bemötande kan dämpa konflikter. Jag kan nog snacka ner många våldsamma situationer, säger hon.
För Ida handlar ingripanden aldrig om maktutövning, utan om funktion och syfte. 
– Mitt uppdrag är att ställa till rätta och bemöta på ett sätt som hjälper, inte förstör. Det är hands on. Som kristen kan jag möta människor från en annan ingång än många av mina kollegor, och jag kan be lite i smyg. 
Ida ler och berättar att hon ibland får sitt yrkesval ifrågasatt, men hon vet var hon står.
– Det finns de som menar att en kristen borde vara pacifist, men jag ser det inte så. Om samhället ska ha polis och försvar måste någon vara beredd att ta det ansvaret. Jag måste kunna vara den ’någon’. Det är en fördel att vara kristen som polis – jag kan visa den trygghet jag bär utan att behöva säga så mycket, förklarar hon.

En start som spelar roll
Som polis ser Ida hur unga fångas upp av destruktiva miljöer, inte för att de vill begå brott utan för att de saknar alternativ. Hon beskriver hur barn som hamnar i gäng ofta växer upp trångbott, i brist på ekonomiska resurser och utan tillgång till fritidsaktiviteter eller trygga vuxna. Idrott, musik och kyrka – sådant som ger sociala sammanhang – är helt enkelt inte tillgängligt för alla. Sociala medier influerar impulsbeteenden och snabba pengar lockar. Ida beskriver kyrkan som en potentiell motvikt till negativa spiraler.
– Kyrkan är inte bara en plats för tro, utan en social infrastruktur som kan och bör ta ansvar, särskilt för barn. Den är en plats att vara på som ger god grund för gott sällskap. Vi vet att barn som får trygghet, rutiner, språk, social kompetens och goda förebilder mer sällan landar i kriminalitet, menar Ida.

Vuxna som känner varandra
Ida pekar också på något som flera barn- och ungdomsexperter lyft: att lokalsamhällen fungerar bättre när vuxna känner varandra. Föräldraträffar, nätverk och goda grannar minskar risken att unga faller igenom. Ofta handlar det om att lyfta blicken menar Ida, att våga se helheten och bygga något som håller. Ida har sett hur barn drabbas hårt av familjetragedier och svåra socioekonomiska situationer, och hur det är helt avgörande att andra vuxna kliver in. 
– Allt ett samhälle kan göra i förväg spelar roll, och alla barn borde få lika bra chanser. Kyrkan bidrar med förebyggande arbete, gemenskap och livsmod – ett sätt att ge barnen något att stå på långt innan någon polis behöver ingripa.

Text: Malin Aghed                      
Bild: John Eliasson/privat