Krockar som blir möten

Stefan Hiller är både flanör och visionär, stadsmänniska och naturälskare. Han är prästen som värnar de gamla kyrkobyggnaderna och samtidigt drömmer om en vardagsnära kyrka som sjunger långsamhetens lov mitt i Nordstan. Han plockar skräp i prästkrage och odlar prästkragar där han kan. Och så gillar han när kyrkan syns.

Redan när Stefan tackade ja till att bli domprost i Göteborg, med ansvar för församlingarna i Annedal, Haga, Johanneberg, Tyska Christinae, Vasa och Domkyrkoförsamlingen, drömde han om att stadens kyrkor ska finnas och spela roll på en av Göteborgs mest välbesökta platser: Nordstan.
– Massor av människor passerar igenom där varje dag, det är ett emellanåt hektiskt torg som ser ut att handla mest om kommers. Kyrkan står för medmänsklighet, värme och att ta tid för varandra. Vid första anblick är det som upplagt för krockar, men jag tror att krockar kan förvandlas till möten. Det har visat sig vara mycket svårare än jag trodde och vi är inte framme än, men jag har inte gett upp den här tanken. Jag vet att det är fler än bara kyrkan som längtar efter platser där människor kan mötas mitt i vardagen.
Stefan har fört samtal med olika företag, ägare och hyresgäster i Nordstan och har stora förhoppningar om att kyrkan så småningom ska få utrymme där. För några veckor sedan plockade han skräp i tidiga morgontimmar längs Avenyn tillsammans med andra som verkar i staden, och samtalen går vidare. 
– Ett långsiktigt arbete måste få ta tid. Om vi som kyrka kan bidra till att människor kan stanna upp och reflektera så vill vi gärna göra det.

‘Tillsammans i staden’ är ett begrepp som Stefan myntat. Idén växte fram i arbetet med församlingsinstruktionen, det dokument som visar riktning och mål för församlingsarbetet. Göteborg var i full färd med att planera sitt 400 års-jubileum, och stadens kyrkor, som varit med och satt sin prägel på staden längre än så, funderade på hur deras arbete skulle se ut framåt.
– Låt oss fortsätta vara centrala och goda krafter runt om i staden, tänkte vi. I de kyrkor som ligger i centrala stan finns massor av berättelser. Människor känner till dem väl och har minnen därifrån. Det ville vi belysa genom att arbeta mer tillsammans som en samlad kyrka som kan göra avtryck och spela roll.

I början, innan de sex centrumförsamlingarna gick samman och blev en organisation, var somliga tveksamma till samarbetet. Alla hade sina egna verksamheter och planer för framtiden, men för Stefan var det självklart att arbeta ihop. För honom är ekvationen enkel: hundra anställda som är engagerade på sin arbetsplats kan göra en större skillnad än många mindre grupper, tio kommunikatörer som säger saker tillsammans hörs bättre än om de jobbar en och en. Dessutom finns en djupare aspekt i det hela.
– Om vi inte står upp för varandra blir vi inte trovärdiga. Vi behöver visa att vi är stolta inte bara över vårt eget arbete utan också över varandras. Rubriken ‘Tillsammans i staden’ kom till just för att kyrkan både ska vara och uppfattas som en samlad kraft.

Och så kom pandemin och sköt alla planer framåt. Göteborgs 400-års-firande blev annorlunda än hur det från början var tänkt, men samtidigt växte känslan av att vilja jobba tillsammans i de olika församlingarna.

– Den stora utmaningen är inte att bära historien, det gör vi redan. Våra fantastiska kyrkobyggnader tar emot många tusentals människor varje år, som är nyfikna på allt från byggnadskonstruktion till Jesu liv. Vi har ett socialt arbete som är helt fantastiskt där vi möter många människor som behöver gemenskap, ekonomisk hjälp och själavård. Vi har kompetens att arbeta med allt detta viktiga, men hur ska vi vara kyrka framåt? Kan vi möta människor på nya platser och på nya sätt?
Stefan berättar om visionen att bygga ett studentboende i Johannebergs församlingshem och samtal som förts om att kyrkan ska ta plats i de nya kvarter som planeras i Gullbergsvass.
– Vi behövs som motvikt till det kommersiella, som en idéburen del av civilsamhället och för att Guds rike på jorden växer genom oss. Det är vårt uppdrag. Och för att klara av att finnas i Nordstan eller på andra platser där människor redan är kan man behöva kliva ur sin bekvämlighetszon och våga testa nya arbetssätt. Nej, vi vet inte om vi kommer att lyckas på förhand, och ja, det är läskigt. Men vi måste försöka ändå. Hur det än blir så är jag övertygad om att vi kommer att komma längre om vi arbetar tillsammans.

Ett konkret exempel på när kyrkan kan synas på stan är det stundande kyrkovalet. Vid förra valet mötte Stefan och hans kollegor många som först tvivlade på både kyrkans och valets betydelse, men som sedan blev nyfikna.
– Vi var vid vallokalen i Nordstan då, men vi var oförberedda. När folk fick höra vad kyrkan faktiskt gör och ville bli medlemmar insåg vi att vi inte hade några inträdesblanketter. Då föddes idén om att inför årets val vara på plats en längre tid.
Inför årets val i september kommer kyrkan att bemanna stora torget i Nordstan i tio dagar i sträck, för att berätta om sin verksamhet och svara på frågor. Berättelserna kommer att handla om sjukhuskyrkan på Sahlgrenska, diakonimottagningar, barn- och ungdomsarbete, musikverksamhet och den matutdelning som är ett samarbete med Räddningsmissionen och Stadsmissionen. Många upplever att kyrkan gör en viktig insats, och i olika undersökningar rankas just kyrkans sociala arbete väldigt högt. Att kyrkan också vårdar kulturarv och erbjuder mötesplatser för både unga och äldre behöver det också talas om, tycker Stefan.
– All denna verksamhet kräver både resurser och kompetenser. 47 procent av de runt 80 000 personer som bor i våra församlingar är medlemmar i Svenska kyrkan. De bidrar alla genom sin medlemsavgift, och vi vill gärna berätta mer specifikt vad de får för sin insats. Jag tror att folk behöver både påminnas och få bekräftat att det de satsar, oavsett om det är i form av medlemsavgift eller volontärt arbete, spelar roll.

För Stefan är kyrkovalet ett uttryck för att kyrkan är en demokratisk organisation, vilket känns särskilt viktigt när han nu ser demokratiska strukturen nedmonteras runt omkring i världen.
– Det är viktigt att få visa att alla kan bidra med sin röst och påverka kyrkans arbete. Vi möter människor 365 dagar om året, år efter år, men vi syns inte alltid så väl. Jag får ofta rollen av att vara talesperson för vårt arbete, så jag pratar med politiker, tjänstepersoner och media. Det är en uppgift jag gärna tar mig an, men jag vill uppmuntra alla mina medarbetare att också vara vittnen och talespersoner. Först när vi är många tillsammans kan vi göra avtryck på bred front och spela den roll i staden som jag tycker att vi ska göra.

Stefan pausar och tänker. Han har energi i sina drömmar och nära till kreativa idéer, men även han behöver stunder av återhämtning. Ibland sker den i staden, med en kopp kaffe på en parkbänk, och ibland i naturen, i trädgården eller på en joggingtur. Och så samlar han kraft hos familjen.
– Att leva i relationer är för mig helt nödvändigt, och grundläggande för att få inspiration och värme. Men naturen är också väldigt viktig. Det är befriande att se saker växa, utan att jag egentligen anstränger mig så särskilt mycket. När jag ser det får jag perspektiv på mitt liv, det är inte jag själv som är viktig. Naturens långsamma processer är välgörande, och Gud är nära i naturen.

Tron är det centrala i Stefans engagemang. Att Gud är ursprunget till allt som kyrkan gör ska synas tydligt, oavsett var någonstans kyrkan befinner sig. Men samtidigt som Gudsrelationen är en röd tråd genom verksamheten är den kanske inte alltid det första man pratar om.

– Alla får vara med på ett anspråkslöst sätt, det är viktigt. Vi ser ett ökat sökande och nya människor som kommer till våra kyrkor, inte bara för att de behöver hjälp utan också för att de är nyfikna på själva tron och vill ha vägledning. Vi har en unik position för att skapa mötesplatser för samtal som fördjupar. Det är därför vi måste göra våra röster hörda i ett tidigt stadium i stadsplaneringen, annars finns det snart inga sådana platser kvar.

Stefan vill att staden ska fungera, att den ska vara mänsklig och att den ska vara vacker.

– För att staden ska fortsätta vara allt detta behöver vi hjälpas åt. Gör något bra för en annan människa, en liten grej just nu. Ge kärlek vidare till varandra. Det är det jag menar med att vara tillsammans i staden.

Text Malin Aghed
Bild John Eliasson