Altarskåpet i Fresta

Altarskåpets insida har Jungfru Maria i centrum,  omgiven av ”den heliga släkten”, ett vanligt motiv från senmedeltiden.

Gyllene legender
Nordtyskt eller från Mälardalen?
Träsnidarna
Legendbildning och apokryfiska texter
Vänster flygel
Mittpartiet
Höger flygel
Huller om buller i underredet

Skåpets utsida

Gyllene legender

På 1100-talet började teologer intressera sig mer för de mänskliga aspekterna av Jesus och som en följd av det ökade intresset också för hans mamma, Maria. Treeningheten - Fader, Son och Ande, med helt igenom maskulin framtoning, upplevdes upphöjd och avlägsen. Det skapade ett behov av ett mjukare komplement, en kvinna, en mor.
Så när kristendomen för dryga tusen år sedan kom till vår del av världen var intresset för Maria - Guds moder, redan stort inom katolska kyrkan. Intresset avtog inte utan kulminerade i en Mariafixering som blev en av anledningarna till reformationen. Vårt altarskåp från 1400-talets sista fjärdedel,  kan nog sägas illustrera intresset för Maria och hennes släktingar.

I Legenda Aurea, på svenska Gyllene legender, som var en medeltida bestseller i form av en stor samling helgonberättelser står bland annat att läsa:
Joachim gifte sig med Anna, som hade en syster som heter Hismeria. Hismeria födde Elisabeth och Eliud. Elisabeth var mor till Johannes Döparen, och Eliud blev far till Eminen. Och Eminen blev far till Servatius, vars kropp vilar i Maastrich, på floden Meuse, i stiftet Liège. Anna sägs ha haft tre män, Joachim, Klopas och Salome. Med den första fick hon en dotter som hette Maria, Guds moder, hon som gifte sig med Josef, och blev mor till vår Herre Jesus Kristus. Och när Joachim var död, hon tog Klopas, bror till Josef, till sin man och fick med honom en annan dotter.                 (fritt översatt)

Nordtyskt eller från Mälardalen?

Som äldre konstverk betraktat är altarskåpet av ek den värdefullaste av kyrkans skatter. Det består av tre delar, ett mittparti (corpus) och två flyglar. Skåpet sitter inte på sin ursprungliga plats bakom altaret utan hänger på kyrkans sydvägg. Det brukar beskrivas som ett nordtyskt arbete från 1400-talets sista fjärdedel, närmare bestämt inom den s k Lybeckerskolan. 
Lennart Karlsson (1933-2014), medeltidsexpert, menar dock att det är ett inhemskt arbete. ”upphovsman: regional verkstad/Mälardalen” går att läsa i den databas han var med om att bygga upp under 20 år som docent i konstvetenskap vid Statens historiska museum. Lennart Karlsson samlade ihop sitt material i mitten på 1990-talet, då han också besökte Fresta kyrka. 

Träsnidarna

Vårt skåp har en ”kusin” i Åhls kyrka i Leksands pastorat. Det kommer ofta på tal när vi talar om skåpet i Fresta eftersom de har mycket stora likheter. T ex är Elisabet med sonen Johannes (döparen) i det närmaste identiskt utförda. På församlingens hemsida står tills vidare att Mariaskåpet i Åhl anses vara snidat på 1480-talet i Nordtyskland i Heinrich Wylsyncks verkstad. Statens historiska museum anger däremot Mälardalen som ursprung också för detta skåp. 
Wikipedia berättar att Heinrich Wylsynck är född på 1400-talet och dog 1533. Han var en tysk träsnidare från Lübeck. Han assisterade 1484-89 Bernt Notke vid dennes arbete med träskulpturen Sankt Göran och draken för Storkyrkan i Stockholm. 

Vi vet att Sverige importerade altarskåp från Tyskland, men vi vet också att lokala träsnidare utbildades att arbeta i en viss tradition eller mästares stil, t ex nämnda Lybeckerskolan.  Jag fantiserar ett ögonblick - kanske hann Wylsyncks också fortbilda träsnidarna i Mälardalen medan han arbetade i Stockholm?

Legendbildning och apokryfiska texter, visioner eller fria fantasier?

Lennart Karlsson i artikeln Jesus släkt i bild, Tidskriften Kulturens Värld: 
”Marias föräldrar var, som vi sett, kända sedan tidigt fornkristen tid och visionärt begåvade genealoger skulle under högmedeltiden uppenbara nya släktled. Anna och Joakim hade kommit till åren, när de äntligen begåvades med sitt hett eftertraktade barn. Enligt vissa bildframställningar levde båda och var närvarande, då dottern vid tolv års ålder trolovades med Josef, men Joakim tycks strax därefter ha lämnat det jordiska. Anna var emellertid vid god vigör och behöll sin fertilitet upp i hög ålder. Hon gifte om sig inte bara en utan två gånger. Först med Kleofas och därefter med Salome. I varje äktenskap födde hon en dotter, som båda fick namnet Maria. Anna hade således tre döttrar, som alla hette Maria, vilket möjligen kan förefalla en smula opraktiskt. Ur identifikationssynpunkt är det definitivt opraktiskt. I litteraturen kallas därför den första flickan Jungfru Maria, medan de båda senare fått sitt tillnamn efter sina fäder: Maria Kleofas respektive Maria Salome.”

Problemlösning

Olle Ohlsson, präst:
«Berättelsen om den heliga släkten stämmer dåligt med det bibliska materialet, även om mycket sammanfaller. Den fyller dock en mycket viktig teologisk funktion. Man har i Romersk-katolsk lära och många andra kyrkotraditioner en lära om att Maria inte bara var jungfru när Jesus blev till i hennes livmoder, utan hela livet. Samtidigt finns i nya testamentet ett antal referenser till Jesu bröder. Hur ska man lösa detta? Argumentet är att Jesu bröder snarare var hans kusiner, och att kanske inte det grekiska men i alla fall motsvarande ord på arameiska kan betyda både bror och kusin. Detta menar man också ha stöd i när man betraktar scenen vid korset. När Jesus anförtror Maria åt Johannes avslöjas att Jesus inte har bröder i biologisk mening, menar man. Hade han haft biologiska bröder hade det fallit på dessas lott att ta hand om den åldrande modern.
 
Det är känt i bibeltexten att Elisabeth, Johannes döparens mor, är släkt med Maria, förmodligen kusin. Det innebär i så fall att Johannes döparen var syssling med Jesus.

Legenden stöder sig också på den så kallade svågerplikten. Anna menas kort efter att ha fött Maria ha förlorat sin man Joachim. Hon gifte sig då med dennes bror, Klopas. Att gifta sig med dennes bror liknar den svågerplikt som hörde till sedvänjan, men egentligen endast gällde barnlösa änkor. Kanhända har man stöttat sig på att en dotter inte skulle räknas som en framtida försörjare. Maria, Salomas dotter associeras med kvinnan som kallas Salome i evangelierna.»

Mittpartiet

Mittpartiet utgörs av tre kvinnor och sju barn.
Till vänster presenteras Anna, Jesus mormor, med sina tre döttrar som små flickor. De återkommer som vuxna på andra platser i skåpet, då med sina barn. Här är det bara Jungfru Maria (med krona på huvudet) som trots sin späda ålder håller fram sitt barn, Jesus. 

Anna ger Jesus ett gyllene äpple. Detta äpple är en symbol för frälsningen. På samma sätt som äpplet i samband med Adam och Eva är en symbol för ondskan. Att det blev just ett äpple i kyrkokonsten har att göra med latinet, där ondska och äpple råkar vara samma ord, Malum. I äldre kristen tradition tänkte man sig att Maria redan vid befruktningen i Annas mage var fri från synd. Därför har Anna en så viktig roll i frälsningen att hon får ge äpplet till Jesus. 
Bilden kan uppfattas som en traditionell Anna själv tredje-framställning. Här kompletterad av Marias båda halvsystrar (Maria Kleopas och Maria Salome) Anna själv tredje framstår som en förvirrande beteckning. Men den vill påminna om att Anna kommer på först tredje plats – först Jesus, sedan Maria och sist Anna. 

I mitten står jungfru Maria på månskäran, omgiven av solstrålar. Hon bär Jesusbarnet på sin vänstra arm. Hon är avbildad efter Uppenbarelseboken 12: En kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor. 
Hennes krans i form av en mandorla har haft åtta rosor, som alla är borta. 
Till höger i mittdelen står Esmeria/Hismeria, med sin barn Elisabet och Eliud, som ibland kallas Eleve. Esmeria/Hismeria ska alltså ha varit syster med Anna, Jesus mormor.

Huller och buller i underredet

Från vänster: Memelia, mor till St Servatius. Många har haft svårt att tyda den slitna namnraden, och kvinnan har tidigare tolkats som Emerentia, Eleves maka. Mereth Lindgren tolkar istället kvinnan som Memelia och tyder inskriften som ”Mr Servatij” (Servatius mor).

Mannen under Maria Kleofas är Sakarias. Därefter följer från vänster till höger Joakim, Josef, Hismerius, Sebedeus och Alfeus. Det är troligt att medaljongerna i vänster respektive höger flygel blivit omkastade. Sebedeus och Alfeus skulle då passa in mer logiskt under sina makor och även Memelia och Sakarias skulle hamna under sina respektive. 
Hismerius som är placerad under Esmeria/Hismeria torde vara identisk med den man som vanligen kallas Efraim. 

Slutordet går till Lennart Karlsson i artikeln Jesus släkt i bild, Kulturens Värld:
«Hela den avbildade släktkonstellationen kan ses som en reaktion mot kristendomens starka mansdominans, som tvingade fram kvinnliga supplement. Det är därför följdriktigt att de tre damernas män fått nöja sig med anspråkslösa medaljonger på skåpets underrede.»