Uppbrott – en existentiell rörelse
I mitt arbete med detta projekt utgår jag från uppbrottet som ett existentiellt tillstånd – en rörelse snarare än ett avbrott, ett förskjutet ögonblick i tiden där något är på väg att förändras.
Verket kretsar kring ögonblickets flyktighet och vårt behov av att skapa mening mitt i det som är osäkert. I en värld präglad av kriser, sönderfall och förändring, ställs människan inför både yttre och inre uppbrott.
Men uppbrottet är inte bara en förlust – det är också en början. En chans att lyssna in det som ännu inte har språk, att följa en impuls mot något nytt, även när vi inte vet vad det är. Det kräver tillit: till processen, till förändringens kraft, till vår egen förmåga att bära osäkerheten.
I mitt konstnärliga arbete undersöker jag detta genom att arbeta med ögonblicksbilder som aldrig kan upprepas. Jag låter slumpen, rörelsen och tidens påverkan vara en del av verket, och accepterar att resultatet inte är helt styrbart. Jag vill stanna upp i rörelsen utan att försöka stoppa den.
Det blir en bild av hur vi som människor ständigt är i förhandling med det vi inte kan kontrollera.
Vad händer i ögonblicket när det gamla inte längre bär, men det nya ännu inte har tagit form? Verket är en slags existentiell spegel, där betraktaren kan vila en stund i det som inte kräver omedelbara svar. Det är inte en berättelse med en början, mitt och slut, utan snarare ett tillstånd, ett rum för andrum, osäkerhet och kanske också hopp.
Att verket visas i Jäla pilgrimskyrka, vid korsvägen mellan två pilgrimsleder, ger ytterligare ett lager. Pilgrimsvandringen som metafor – rörelsen mot något bortom det bekanta, längtan efter något större, viljan att ställa frågor snarare än att finna snabba lösningar – sammanfaller med verkets inre rörelse.
I den existentiella hållbarhetens anda söker jag här inte att förklara, utan att hålla kvar blicken i det öppna. Att gestalta den punkt där något lossnar – och samtidigt börjar.