Efter midsommar slutar kyrkoherde Anders Grape jobba. I 27 år har han varit kyrkoherde i Enköping. När han tittar i backspegeln hittar han orden snabbt. Han är fortfarande i nuet, och mitt i en pandemi att förhålla sig till, och har fortfarande en vecka av arbete kvar, men han är glad över sina år i Enköping.
- För mig har det varit bra att arbeta här, en miljö jag trivts riktigt bra i. Enköping är en riktigt bra bygd. I grunden finns det här en positiv grundhållning till kyrkan, och man är ganska nöjd med det kyrkan gör.
Vad är du mest nöjd med under dina år här? - Att vi blev ett pastorat och att jag fick vara med på den resan. Det var bra och blev en bättre grund för att vara en bra arbetsplats. Det var väldigt svårjobbat i en flerpastoratssamfällighet. Annars är nog Sju Dagar det som vi kan vara riktigt nöjda med.
Hur har det här sista året varit?
– Att det har varit pandemi har varit jättetråkigt och jobbigt på många sätt. Inget har gått på gamla rutiner utan vi har tvingats göra bedömningar ibland på daglig basis hur vi ska förhålla oss som kyrka. Inget har varit självklart och dessutom har vi under den här tiden rekryterat tre nya ledare och inte kunnat falla tillbaka på uppbyggda relationer.
Sedan den 17 mars 2020 har Anders Grape skrivit mail till samtliga anställda i Enköpings pastorat. Totalt är det över 160 mail. I stort sett alla brev har varit uppdelade i tre sektioner, inledning med det aktuella läget, rapport från FHS och konsekvenser för Svenska kyrkans arbete, senare någon historia eller anekdot och sen avslutning med variation på dagsaktuella råd om att hålla avstånd, tvätta händer, men framförallt att vara rädda om varandra.
Hur kom det sig att du började med en sådan direktkommunikation?
- Allt hände så väldigt fort och det var viktigt att alla fick samma information, att vi utgick från samma bild, från ledningsgruppens bedömning och mina bedömningar. Jag försökte följa och läsa på om pandemin och sammanfatta läget. I början skrev jag varje vardag. Länge skrev jag i direkt anslutning till den myndighetsgemensamma presskonferensen, men när den började hållas bara en gång i veckan, skrev jag ändå två gånger i veckan. Ett tag förra sommaren var det lugnt, då passade jag på att fylla ut med lite allmän kuriosa om Enköping, om kyrkans verksamhet, historia och historier i och utanför kyrkans verksamhet.
Vad har det betytt för dig? - En del har varit ganska utlämnande. Jag har velat bjussa på vem jag är för de som inte träffar mig så ofta i arbetet. Jag har fått följa ordentligt det som händer under pandemin. Jag har haft högt i medvetandet hela tiden, att vi befinner oss i en pandemi.
Hade du kunnat föreställt dig att det skulle bli så med pandemin och att du skulle skriva så många mail? – Nej, kanske fram till början av hösten 2020, men inte över ett år.
Vad drev dig? – Jag har inte tänkt på det. Jag har tagit mig an en uppgift och fullföljt den. Det finns nåt lite roligt i det att formulera sig.
Vad tror du att det betytt för de anställda? – Det är väldigt svårt att säga, men jag har fått flera roliga reaktioner, hejarop och historier och associationer tillbaka. Det kanske är del av drivkraften.
Men när han fått fundera en stund återkommer han med att också drivkraften har varit att de anställda skulle undvika att lägga kraft på att fundera vad som gäller, inte ge så mycket utrymme för fria tolkningar och att motverka ryktesspridning och framförallt att hålla ihop oss om vad som gäller.
Vad ska du göra när du blir ledig? – Först ska jag se till att komma i ordning efter flytten. Jag har redan börjat ta fram kameran. Jag ska fiska mer och sen ska jag faktiskt skriva ihop lite grann utifrån mina erfarenheter från arbetet i Enköping, som handlar om frågor om strukturen, hur en lokal kyrka är uppbyggd och hur olika personer hanterar givna roller, och vilka som är oklarheterna. Försöka få ordning på det. Vem ska få se det? Det vet jag inte. Får se om det blir något.
Vad ska du göra med alla mail? - Jag har dom sparade, men har inga planer för dom. De var tillfälliga och aktuella då när jag skickade dom, kring hur det var då.
I skrivande stund har han fortfarande ett mail kvar att skriva till de anställda i Enköpings pastorat och på frågan om hur det känns att bli ledig, säger han, ”Det är en jättesvår fråga. Jag är inte där än, men tror att det blir bra. Känner mig mätt på att arbeta.”
/Ida Bjurström