Psaltaren 23
1 Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
2 Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
3 Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta väg.
Solosång: Herren är min herde, G Nordquist
Bön:
Led mig Gud, led mig i rättfärdighet! Låt mina ögon se Din väg!
Betraktelse:
Vi har påsken bakom oss. Världen och mitt liv är i ett nytt ljus. Det finns inget mörker, inget lidande, nöd eller farsot, som inte kan vändas till nytt liv och ljus. Det kanske inte alls ordnar sig, som vi trott och hoppats. Men t o m i den övergivenheten, smärtan i maggropen och sorgen, kan något nytt födas. Döden är oåterkallelig och oundviklig för oss alla. Det allra största och obegripliga i påskbudskapet är, att även i döden väcks livet på nytt. Inte underligt att vi gläds åt våren, den fantastiska lövsprickningen och fåglarnas sång. Den sjunger ju hela tiden om livet, som ständigt kommer åter.
Händelserna i påskveckan med Jesus på korset, i graven och Hans uppståndelses sprängkraft, är också min egen och hela världens berättelse och händelse. Det är ju ständigt så i världens och mitt liv. Det glädjefyllda livet, besvikelserna och nederlagen som kommer, nöden och lidandet, sorgen som vänds till glädje, den oanade kraften som väcks, när livet skälver och hotas, barmhärtigheten som väcks i det grymma, ljuset och livet som blommor på nytt. En ständig växling. Ett ständigt livsmönster. Det som övergår vårt förstånd, är att livet också blommar i döden. Gud, vår skapare, visar allt det här gm Jesus Kristus, Hans död på korset och Hans uppståndelse från graven.
Många är rädda nu. Coronaviruset är ett verkligt hot. De flesta i vårt land har inte upplevt något sådant här hot så nära. Vårt land har varit så förskonat jämfört t o m med våra grannländer. Många enskilda och grupper i vårt land har ändå sannerligen inte varit förskonade. Vi kanske ser och förstår detta klarare nu. Döden, som liksom nästan inte finns, när livet bara går på, har kommit nära. Fastän vi ju vet hur oundviklig den är. Många sitter isolerade. Jesu lärjungar satt också rädda ”bakom stängda dörrar”. Skulle de också få sätta livet till? Då kommer Jesus, just genom de låsta dörrarna och säger: ”Frid åt er alla”.
Idag sjunger texten: ”Herren är min herde.” Var och en har en herde i Gud. Hela världen har en herde i Gud. Hemligheten med Jesus, den gode Herden, som gett det gudomliga ett ansikte och mänsklig röst – den är att han med sina ord och sin närvaro kan väcka till liv den verklighet, som han kallar himmelriket, vårt ursprung och vårt mål. Och han säger: ”Jag ska vara din vägvisare genom den farliga världen”. ”Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst, talar stundom varning, stundom tröst.” (sv. psalm 251) Ibland går vi med brinnande hjärtan, ibland med hjärtat i halsgropen. ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, ”men ”aldrig förstummas tonen från himlen” (sv. psalm 297:-).
Bästa botemedlet mot rädslan, är att tänka efter vad man kan göra för att hjälpa till. Då går man också i Herdens fotspår.
Psalmcitat: (nyskriven psalm av Per Harling)
”Som bönens låga bär sin tro på läkedom, som svagheten får kraft av nådens rika blom, som fågelns gryningsdrill långt innan soluppgång, som rädslan hör en ton av modets varma sång, Så finns hoppet där, det hopp som bär igenom vår tillvaro här.”
Bön:
” Herre, din hand har rört vid mig och ditt ansikte har lyst över mig och jag har fått erfara att du vandrar vid min sida. När jag tvivlar – hjälp mig att hålla fast vid dig. När jag är ensam och vilsen – sök mig, du som är Herden. När jag inte längre orkar bedja – bed för mig du. Djupet av din kärlek kan jag aldrig fatta, men som ett barn öppnar sig för sina föräldrars kärlek, så öppnar jag mig för dig, min Herre och min Gud.”
Förbön:
Herre, du min styrka, min räddare, min fristad. Jag kommer till dig i bön. För hela vårt samhälle – för liv och tankar bortom oro och ängslan. För isolerade och ensamma, utelämnade, sårbara. För skolor och hem, barn och unga. För framtidshopp, trygghet och vägledning. För Möja, Djurö, Nämdö och hela ö-världen häromkring, för människorna här. För gemenskap, ömsesidighet, sammanhållning och vänskap. För alla som hjälper oss igenom denna kris – för svåra beslut, oegennyttigt engagemang och hjälpande händer med medmänniskors bästa för ögonen. För vårt stift, alla församlingar, medarbetare, förtroendevalda, ideella, alla församlingsmedlemmar. För vår oro och känsla av otillräcklighet. Jag ber för dem vi särskilt vill be för, vilkas namn jag nämner…… (jag ber särskilt för vår biskop Andreas i hans coronasjukdom). Jag ber om förtröstan, beredvillighet och uppfinningsrikedom, uthållighet och kamratskap. Jag ber för hela världen, allas ansvar för den och för varandra, Ja, för mer än vad ord förmår fånga, ber jag dig, Herre. I Jesus Kristus den Uppståndnes namn. Amen.
Herrens bön:
Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. Ditt är riket, din är makten och åran, i evighet. Amen.
Välsignelsen:
Herren välsigne oss och bevare oss. Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid. I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.
”I frid vill jag lägga mig ned och i frid vill jag somna in, Ty du låter mig bo i trygghet under dina vingars skugga.”
Präst Olle Sjöholm
Kantor Dan Enberg
Solosång Per Kristiansson