Arkiv: Kyrkoherden har ordet

Fader, lär mig att hålla jul i mitt hjärta!

Jag lånar denna gång ord från Jeanna Oterdahl ur ”En bönbok från dem som har svårt att bedja”, utgiven 1947, och tänker att inte mycket verkar ha förändrats de senaste 70 åren.

”Året mörknar, och det lider mot jul. Fader, lär mig att hålla jul i mitt hjärta!
Rastlösheten är aldrig större, jäktet aldrig hetsigare, än när människorna bereder sig att fira Godhetens ankomst till jorden. Julens innebörd skyms undan av oväsentligheter, som med varje år tycks bli allt flera. Också den som gärna vill fira jul, så som jul skall firas, är ofta nog så tröttkörd, när helgen kommer, att tanken på att julfirandet helst borde avskaffas inte ligger långt borta.

Gråter inte barnet i krubban över allt det utanverk som skymmer dess närvaro?
Fader, jag tackar dig för att julens under trots allt beständigt kan förnyas. Det är mera än ett minne; det kan bli levande verklighet för var och en som vill uppleva det. Låt det bli verklighet för mig. Låt hans stämma, som var ”ditt väsens avbild” få också till mig bära budskapet om frid: frid på jorden, frid mellan de stridande viljorna i mitt eget inre. Giv mig en allt överväldigande håg att följa honom, där han än idag går fram mellan jordens betryckta och små; det levande uttrycket för din kärlek, din sanning, ditt ljus. Låt mig – i all ödmjukhet – få bli ett Kristusbrev i den mörka världen. Amen. ”

Dock, natt skall förbliva, där nu ångest råder.
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus;
Ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given,
och på hans skuldror skall herradömet vila.
ur Jesaja 9 (1942 års övers.)

Tid för eftertanke

Du har en halvtimme på dig! Därefter måste du evakuera din bostad. Det svåra beskedet fick många i somras då skogsbränderna härjade som värst.
Vad skulle du ta med dig om du uppmanades lämna ditt hem med kort varsel, utan att veta om du skulle kunna återvända? Kanske skulle du ta med dig fotografier på nära och kära, någon minnessak som inte går att ersätta, en del nödvändiga klädesplagg, dina mediciner.

Det som drabbat människor i de drabbade skogsområdena i Sverige, händer för många fler på andra håll i världen. Och det viktigaste är förstås att försöka rädda livet självt.

Tid för eftertanke, det är temat för detta nummer av Kontakt.
Hösten kan vara en en sådan tid. Allt i naturen drar sig tillbaka och går till vila, för att återhämta sig till ny kraft när våren kommer. Det behöver även vi.
Människors livsvillkor ser olika ut. En del av oss går på hösten in i en tid av mycket arbete och många aktiviteter, medan andra blickar fram mot en tid då grannar, släkt och vänner inte har lika mycket tid över längre och ensamheten därför känns mer påtaglig.

Det finns något för alla i din församling! Här finns plats för vila och eftertanke i gudstjänster, samtalsgrupper, musik- och meditationskvällar, men också avkopplande aktiviteter genom våra körer, syföreningar och volontärinsatser.
Vem du än är och hur du än har det, behövs tid att hinna reflektera. Att sortera bland det som är viktigt och det man kan låta vara. Så också för oss som församling. Därför kommer under hösten vår församlingsinstruktion att skrivas om, i vilken kursen läggs ut för de närmaste fyra åren. Hör gärna av dig till mig med dina tankar kring var församlingens resurser behövs bäst.

Jag hoppas och önskar att du i höst finner din tid och din plats för efter
tanke,

Betraktelse i fastetid

Askonsdagen inleder den stora fastan inför påsken och vi inbjuds att gå kärlekens väg tillsammans med Jesus. Han vandrar mot Jerusalem, där han av kärlek offrar sitt liv. För vår skull.

Fastetiden, de fyrtio dagarna innan påsk, är inte först och främst en tid att avstå eller försaka. Jag tänker att det först och främst är en tid då våra relationer får stå i fokus – till Gud, andra människor och till oss själva. Min ibland kan det vara lättare att fokusera om du avstår från sådant som splittrar dig och som egentligen är onödigt. Det kan vara allt möjligt. Jag tillbringar för mycket tid med mobilen, kanske du också gör det. Jag kan fastna framför TV:n, kanske du gör det inför någon serie på Netflix. I en Alfons Åberg-bok minns jag att Alfons farmor sa att det kan vara bra att ha tråkigt ibland. Hon har nog rätt. Det är nog nyttigt att avstå från att fylla på hjärnan med nya intryck hela tiden och i stället låta sina egna tankar få ta plats. Det kan kräva ett stort mått av självövervinnelse att avstå och öva sig i att ha tråkigt.

När du låter dina egna tankar ta plats kan du få syn på vad som är riktigt viktigt. De flesta landar nog i att det är i relationerna. Till Gud, till andra människor och till sig själv. Det är något att ta fasta på!

Susanne Nordgren,
kyrkoherde
14 januari 2018

Nyårsbetraktelse 2018

Så har vi fått ett nytt år och skriver 2018. 

Det kan nog finnas en hel del vi vill lägga bakom oss när vi tänker på det gångna året, både i den lilla och i den stora världen. Det kan finnas personliga sorger, motgångar och misslyckanden som vi helst vill glömma för att kunna blicka framåt. Kanske också oförrätter som vi behöver förlåta för att kunna lämna. Men även i den stora världen har det sagts och hänt sådant som vi känner oro över och hoppas slippa under vårt nya år. Här får vi be och hoppas på besinning och varsamhet om vår gemensamma framtid.

All förändring börjar med en själv. Det brukar sägas så, att du inte kan förändra någon annan, utan bara förändra dig själv, ditt synsätt och beteende. Det är alldeles för lätt att släppa ur sig ord som kan uppfattas nedvärderande, maktfullkomliga eller oförskämda. Ord kan såra och skada. Med alla nya sociala medier är det lätt att trycka på sändknappen innan du hunnit tänka efter vilka konsekvenser dina uttalanden får. Tempot triggar oss – vi tror att allt måste gå så fort. 

Men det finns också ord som kan hela och bygga upp, ord som;
Eftertanke. Lyssnande. Respekt. Varsamhet. Omsorg. Inlevelse. Tålamod. Förståelse.

Det är ord som kanske inte är några nyord på Språkrådets hitlista, men som ändå är mer angelägna än någonsin. Ord som vi kan välja att öva oss i detta nya år. 

Jag önskar dig ett välsignat 2018!

Susanne Nordgren,
kyrkoherde
14 januari 2018