Älskade psalmer – gamla och nya

Psaltaren är Bibelns psalmbok. Här finns sånger som beskriver olika sidor av livet. Människors sökande efter tro, tvivel, känsla av vanmakt men också glädjen och samhörigheten med Gud och det brusande livet i skapelsen. I kapitel 19 läser vi:

Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.

Skapelsen berättar om Gud. Den ena dagen berättar för den andra, och den ena natten undervisar den andra. Vi kan inte höra några röster eller ljud, men det är ändå ett ”språk” som når ut över hela jorden.

Vi har alla erfarenhet av detta tilltal som finns i naturen. I en av de mest älskade psalmerna i vår svenska psalmbok sjunger vi:

De blomster som i marken bor
kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor
se solens fingrar sömma
en vacker klädnad till den säng
som vi ger namnet sommaräng
och som med solens gyllne tråd
hopsömmas våd för våd.
(Sv Psalm 202)

Det är i dessa upplevelser vi inser att livet är så oändligt vackert. Det är stort och heligt. Vi kan känna en djup tacksamhet och respekt. Men idag berövas vi ofta möjligheten att tolka och delge varandra rikedomen i dessa upplevelser. Vårt språk har krympt och präglas av konsumtion, nöjen, ekonomi och politik. Med ett sådant ”tekniskt” språk blir det svårare att uttrycka förundran över livet och meningen med vår stund på jorden.

Även i kyrkan kan språket formas av en distanserad hållning. Försöken att tala om Gud blir på sätt och vis främmande inför livet och de erfarenheter som vi bär inom oss. Orden når inte ut. Eller in, kanske är bättre att säga. Man förknippar inte längre ordet Gud med inlevelse, engagemang och förundran. Snarare framstår kyrkan, och kanske allra mest jag som präst, som något trögt och torftigt.

Till viss del hör det samman med en utveckling i ett större perspektiv. Vi har gått från det moderna samhället (industrisamhället) till det post-moderna. Det är en stor och djupgående förändring, på samma sätt som när vi gick från bondesamhället till det moderna, industriella samhället. En del av dessa förändringar handlar om högre tempo, större krav, en mer splittrad eller differentierad verklighetsbild, en allt högre konsumtion och överutnyttjande av naturresurser. Det leder till svårigheter och allvarliga problem, bl a psykisk ohälsa och klimatkris. En annan del av dessa förändringar handlar om misstro och avståndstagande från institutioner, vetenskap, demokrati och sammanhängande ideologier. Kyrkan räknas i detta sammanhang som en institution och den kristna tron blir en slags ”ideologi” som man betraktar med ointresse.

Det finns trots dessa övergripande utvecklingslinjer en del signaler som säger att människor börjar återupptäcka andligheten. Man hör tilltalet i naturen, men också i kyrkorummet. Inte minst i musiken.

Psalmerna vi sjunger är skrivna för att sjungas gemensamt i gudstjänsten men kan även sjungas i andra sammanhang. Psalmerna vill uttrycka och tolka människors livserfarenheter utifrån ett kristet perspektiv. Det är därför viktigt att det skrivs nya psalmer. När Svenska kyrkan efterfrågade nya psalmer kom det in inte mindre än 9 500 nya psalmer år 2022. Sedan dess har olika urvalsgrupper vaskat fram ca 250 psalmer som kan provsjungas. Daga församling är tillfrågad om att provsjunga 50 av dessa 250 nyskrivna psalmer under ett och ett halvt år. Kanske blir det en ny psalm som vi sjunger tillsammans med de mer välkända psalmerna i en gudstjänst, men också i andra sammanhang.

Det är viktigt att melodier går att sjunga och att vi kan känna igen oss själv i språk, bilder och referenser som kommer till uttryck i de psalmer som sjungs i gudstjänster eller brukas vid andakt. Välkommen med att sjunga, dela tankar och livserfarenhet, lyssna och ta del av musik, kända och okända psalmer!

Pär Friberg 
Kyrkoherde i Daga församling