Så fort snön var borta började jag träna. Köpte joggingskor och fick ett träningsprogram av en god vän: jogga 3 min, gå 2 min, jogga 3 min, gå 2 min, jogga 3 min och promenera hem.
Ja, det skulle väl inte möta några problem.... Jag satte igång att jogga och efter 1,5 min var jag helt slut. Jag orkade inte mer och tänkte på hur det var för 18, 17 och 16 år sedan. Då sprang jag en mil utan uppehåll och nu kroknade jag efter 1,5 min.
Skam den som ger sig, jag fortsatte att löpträna varannan dag och minuterna blev fler och fler för varje gång och sträckan blev längre. Nu klarar jag 4,2 km och det är 3 månader kvar till start.
Då tänkte jag plötsligt att det är ju samma sak med min tro. Man måste träna, öva mer och mer för varje dag. Det är svårt att komma sig för att läsa bibeln varje dag. Det är svårt att tänka snälla tankar varje dag. Det är svårt att göra något gott för en medmänniska varje dag. En del av min träning blir varje tisdag då jag kommer till Alphagrupperna. I bibelstudiegruppen som jag tillhör för tillfället, får jag lära mig att förstå bibeln på ett nytt sätt. Jag lyssnar till föreläsningen och sedan diskuterar vi gemensamt i gruppen och jag tycker att jag förstår mer och mer för varje gång.
Jag tycker att dessa båda övningar är jämförbara, jag övar vågrätt mot Tjejmilen och lodrätt till Gud. Det gäller bara att inte ge upp.
Tack Alpha för gemenskapen och för de underbara sopporna.
Monica Johansson