Själen behöver också friskvård

Själavård är ett begrepp som används i kyrkan och de flesta har nog hört talas om det, även om bilden av vad det är kan vara lite oklar. Själavård är ett uppdrag som kyrkan har gentemot församlingsbor och alla som vistas i församlingen. Själavård är omsorg om människans existentiella, mentala och andliga hälsa.

Församlingen vill i allt den gör erbjuda en själavårdande miljö

Då kan till exempel en konsert vara själavårdande, en körövning, en barn- och ungdomssamling, en gemenskapsträff eller ett Drop-in-fika.

När människor kommer till kyrkan på begravning uppskattar de ofta att få växla några ord med vaktmästaren. Det mötet kan ha en själavårdande dimension.

Ett öppet kyrkorum för egen bön och ljuständning kan också vara själavård.

Församlingen erbjuder många själavårdande miljöer men självklart också själavårdande samtal.

Diakoner och präster har ett särskilt uppdrag att finnas till för samtal

Det själavårdande samtalet är ingen behandling. Präster och diakoner för inte journal. Samtalen är kostnadsfria. Samtalen är skyddade av tystnadsplikten.

Präster har absolut tystnadsplikt medan diakoner har tystnadsplikt som kan brytas av särskilda skäl eller för att kunna vara ett stöd i samhällskontakter.

Se mer på https://www.svenskakyrkan.se/samtalsstod/tystnadsplikt

Innehållet i samtalet bestäms av den som önskar samtalet

Det kan handla om psykisk ohälsa, en livskris, sorg, mellanmänskliga problem, men det kan även handla om t ex tvivel, trosfrågor eller andlig vägledning där bön och bibelord tar plats. Själavård kan fungera som andlig friskvård.

I det själavårdandet samtalet behöver man inte prata om Gud eller Jesus eller själv vara troende, men den gudomliga dimensionen finns alltid med, bara genom det faktum att samtalet sker med en diakon eller en präst och för att samtalet oftast sker i kyrkans lokaler.