Jag har alltid fascinerats av historia och har en bakgrund som lärare i bl a det ämnet. Men inte anade jag, när min klass för några år sedan i ett samarbete med företag – i vårt fall Almedahls – spelade upp ett drama om industrimannen Jonas Alströmer för personalen där, att jag några år senare själv skulle skriva ett manus om hans musikaliske son, Patrick. Efter närmare ett år av research i källor som ställts samman av musikprofessor Jan Ling, Patricks dagbok bland annat, har det blivit en liten musikteaterföreställning.
En musikälskare förvisad till stampandet och slagen från vävstolar – den tidiga textilindustrins ljud är utgångspunkten för min tolkning av vem Patrick var. Inte vet jag om han någonsin upplevde det som en kamp mellan plikterna och sin musikaliska begåvning. Men jag tänker att en människa med så mycket musikalisk förmåga måste ha önskat att befinna sig i de ljuva tonernas värld istället för manufakturverkens och kontorets – ”contoirets” – tonfattiga världar. Och mycket tyder på att han behöll sin kärlek till musiken. Varje kväll musicerar han tillsammans med andra, ibland samtidens främsta virtuoser, och detta trots ett minst sagt hektiskt arbetsliv.
Margareta Hedvig, Greta Hedda, hans konstnärligt begåvade dotter, sedermera ledamot både i Musikaliska Akademien och konstakademien, lät jag bli vår guide genom berättelsen. Hennes konst finns på Nationalmuseum i Stockholm, om någon missat det. Det finns dramatiska inslag i hennes liv som skulle ha varit spännande att lyfta fram och vad vet jag – det kanske kommer en fortsättning?
Kära vänner och alingsåsare, låt oss känna glädje över att en av stadens tidiga invånare faktiskt såg till att Sverige både fick Opera och Musikalisk Akademi! Och tack till familjen Alströmer på Östad, som genom Ann Dahlbäck satte mig och Lennart på spåret till historien om Patrick Alströmers insatser på musikens område!
Monica Esborn