Minns en söndag då min mamma sade till mig för ovanlighets skull att hon inte skulle gå på gudstjänst, jag var en liten pojke då, men valde att klä mig söndags fint, skjorta, slips samt kavaj och cyklade sedan till den stora salskyrkan från 1877. Älmeboda kyrka stoltserar mitt i byn och sträcker sig med sitt höga torn mot himmelen och talar om en verklighet som är fördold för det yttre ögat, nämligen det rike som börjar här i världen genom dopet och tron på Jesus Kristus och som fullkomnas i evigheten. Den lilla byn är Rävemåla, fem mil söder om stiftsstaden Växjö.
Tron på den Gud som blivit människa i Jesus Kristus och hans kyrka var något som givits mig sedan barnsben.
Den yttre kallelsen kom i unga år genom en gammal prästfru som efter en gudstjänst sade ”Gud har väl kallat dig till präst?” Jag svarade lite lillgammalt att så inte var fallet, men många år senare kom jag att få en inre kallelse, där Guds Ande rörde vid mitt hjärta och en vilja att predika Guds Ord blev påtaglig. Men kallelse är ingen enkel sak, att människan helst vill gå en annan väg kan vi se i Guds Ord.
På livets väg kom studier i teologi vid Växjö universitet, Johannelunds teologiska högskola, samt vid Uppsala universitet och 2011 kom jag av Guds nåd att vigas till präst i Gustavi domkyrka i Göteborgs stift.
Genom mina olika tjänster har jag fått uppleva varierade landskap såsom bland annat Markbyggden där jag kom att möta skog och ängar, en kuperad terräng. Medan i Bohuslän fick jag uppleva mötet mellan graniten och havets vågor och på land de många vita sekelskiftshusen som låg mycket tätt. De varierade miljöerna är vackra på sitt sätt och förenade under den himmel Gud spänt över oss.
Nu har jag fått möjligheten att återvända till mitt hemstift, i det att få tjäna Ålems församling som komminister. I tjänsten ser jag fram emot de många samtal en präst har med människor i livets alla skeenden, men också att tillsammans med de många i församlingens gudstjänstgrupper få tjäna Herren i högmässans liturgi. Det senare ordet betyder både ”folk” och ”tjänst”. Vi som kyrka får tjäna Herren i våra olika uppgifter och samtidigt ger han av sina gåvor i nåd och den största gåvan är Jesus Kristus, sann Gud och sann människa som gett sitt liv för att lösa oss från syndens och dödens bojor och skänker oss det eviga livet. Låt oss bli påminda om detta överallt där vi ser ett kyrktorn sträcka sig mot himmelen.
Guds frid i Påsktid,
Patrick Petersson Rydsten
komminister