Ett entusiastiskt hundskall hörs så snart jag trycker på ringklockan till Sylvas Klaréns lägenhet och snart dyker det upp en liten svart nos i
dörröppningen. Det är den lilla pudelvalpen Pontus som tillsammans med sin matte välkomnar mig in i den lilla lägenheten på Holländargatan. Vi sätter oss i soffan i det ljusa, enkelt och stilfullt inredda vardagsrummet som även fungerar som ateljé åt Sylva Klarén som är sakral textilkonstnär.
För Adolf Fredriks församling har Sylva skapat bl.a. mässhakar och en korkåpa. Just nu jobbar Sylva med att tillverka och brodera stolorna som matchar vår nya mässhake som är starkt grön. – Det är det växande livets färg, säger hon och berättar vidare att hon bara jobbar med äkta material som ull, siden och silkestråd och inga syntetmaterial överhuvudtaget.
Jag frågar om hennes bakgrund och hon berättar att hon är född 1944 och uppväxt i Kalmar. – Att hålla på med textil har alltid varit självklart för mig, säger hon. Passionen för textil tror hon går att spåra långt tillbaka i tiden på sin pappas sida av släkten där kvinnor arbetade med att sy mössor och hattar. De skapade även broderier som var med på hemslöjdsutställningar på slutet av 1800-talet.
Att skapa textilier för kyrkan föll sig naturligt för Sylva då hennes första uppdrag efter avslutad utbildning på Konstfack 1970 var att göra en utsmyckning till en kyrksal. Efter det följde en period med utställningar och utsmyckningar till olika profana miljöer. Detta ledde vidare till att Sylva började sin anställning som konstnärlig ledare på Libraria, ett företag som tillverkade just kyrkotextilier. Där arbetade Sylva i sjutton år ända tills verksamheten lades ned 2005. – Steget till att sedan starta egen verksamhet var inte svårt alls, säger hon. Sedan dess har uppdragen till ’’Sylva Klarén Sakral Textil’’, som hennes
företag heter, rullat på.
På frågan om vilka föremål hon tycker är roligast att skapa svarar Sylva – Det är lika roligt att skapa alla föremål, små som stora. Hon berättar att hon varit med och skapat större föremål i samarbete med arkitekter och att extra spännande var det att göra saker till Svenska kyrkan i Berlin. – För då fick jag vara med från början när man skulle bygga om hela kyrkorummet.
Sylva kallar sitt formspråk ’’stramt med intentionen att understryka budskapet’’. – Men konsten inom kyrkan har förändrats precis som annan konst och arkitektur, så mitt formspråk har också förändrats, förklarar hon. – Textilierna jag gör idag ska passa in både i ett nybyggt och i ett flera hundra år gammalt kyrkorum. Kyrkorummet avgör utformningen av textilierna som ju ska bli en del av rummet i sig, tillägger hon.
Jag frågar hur hon börjar när hon sätter igång och skissar på ett föremål? – Till att börja med är det mycket avgörande vilken liturgisk färg det gäller. Sen hittar jag nyanser som passar med färgerna i kyrkorummet. På frågan ’’vad är det svåraste arbetet du gjort?’’ svarar Sylva att det var när hon höll på att väva ett bårtäcke i samband med den omskakande Estoniakatastrofen. – Det kändes väldigt tungt, säger hon.
Vad Sylva tycker är roligast med arbetet är det ingen tvekan om – Jag blir väldigt glad när man i församlingen uppskattar textilierna och tycker att de passar in i kyrkan och stämmer med intentionerna. Det är målet med mitt arbete!
Text och intervju, Anna Johanna Blom