Foto: Evelin Heutmann

Prästen har ordet

Här delar vår kyrkoherde eller präst med sig av sina tankar en gång i månaden. Klicka här för att läsa Macus Heutmanns ord för maj månad!

Prästen har ordet maj 2021

Valborg! Härlig studentkörsång, sprakande brasa, glad-så-som-fågeln, fest och kanske fylla, och vintern rasar äntligen! Vem har inte sina alldeles speciella minnen av denna vårfest, där Sverige firar Valborgsmässoafton, exakt mitt emellan vårdagsjämning och midsommar.

Det har funnits många anledningar att fira denna fest under århundradens gång. Från häxsabbat och brasan som skulle fördriva de onda andarna till helt pragmatiska skäl: Första maj var under medeltiden den dag då man gick över till nytt räkenskapsår. Stämmor och åldermansgillen hörde till denna dag, i
bondesamhället gjorde man en översyn av till exempel byalagets räkenskaper. Också hantverksskrån och köpmansgillen i städerna hade årsredovisning, och man valde ämbetsmän för det kommande året. På en så viktig dag ville man naturligtvis också ha fest (Martin Modeus: ”tradition och liv”, Verbum 2000).

I och med Sveriges kristnande införde man i Sverige den katolska högtiden till minnet av Sankta Walburga eller Valborg. Hon föddes år 710 och lär ha varit dotter till den engelsk-saxiske kungen Richard av Wessex. Hon blev uppfostrad i ett kloster och blev nunna. I trettioårsåldern blev hon kallat till Tyskland som på den tiden var nästan helt avkristnad, för att bli missionär. Hon blev så småningom
en mycket ansett abbedissa över ett dubbelt kloster (ett för män, ett för kvinnor) i Heidenheim.

Valborgsfirandet är ett paradexempel på hur kristendomen och ”världen” har vävts in i varandra, ibland tog kyrkan över och fyllde existerande former med en ny mening, som sedan så småningom försvann och tinade bort igen för att sedan komma på nytt, kanske i en annan form.

Som kristna är vi inte längre ”från världen”, vi är Guds barn och hör hemma hos Gud. Men vi lever samtidigt ”i världen” och tar del av all dess glädjeämnen och problem. Vi är samtidigt andliga och världsliga, som om hela livet vore ett eget litet valborgsfirande. Denna balansgång kan ibland förefalla svårt. I gudstjänsten, i bön och bibelläsning kan vi däremot alltid återkoppla till Gud, vårt ursprung, och därifrån gå ut och leva i vardagen. Men vi är inte ensamma i detta, Jesus själv har bett till Gud för oss:
”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord... Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen... Men inte bara för dem ber jag, utan också för alla som genom deras ord tror på mig.”(Joh. 17).

Garantin att livet i dessa två riken, Guds rike och världen, lyckas, är inte hos oss utan hos Gud. ”Gud är den som verkar i er både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.”(Fil. 2:13).

Därför får vi även som kristna njuta av livet här i världen och tacksam och med glädje instämma och hälsa: sköna maj, välkommen till vår bygd igen!

Med önskan om Guds välsignelse,
Marcus Heutmann
tf kyrkoherde
Zürich-Basel församling

 

Till tidigare Månadsbrev med Prästen har ordet