Tornväktaren i S:ta Maria kyrka
Väktare med ansvar för stadens säkerhet
Tornväktaren, eller lurblåsaren som han också kallas, har vaktat över Ystad sedan år 1748.
Han anställdes ursprungligen för att från Mariakyrkans torn hålla utkik och svara för stadens säkerhet.
Från tornet kunde han se och varna för eldsvådor på stadens gator och han såg om det kom smuggelfartyg på havet.
En ljudstöt i varje väderstreck
För att varna hade tornväktaren en lång bronslur som han stack ut genom en lucka i tornet och blåste larm.
Samtidigt hängde han ut en röd lampa eller på dagtid en flagga i den riktning man kunde söka faran.
Tiden angavs genom att tornväktaren i varje väderstreck blåste en signal 15 minuter efter hel timma, två signaler 30 minuter efter hel timma, tre signaler 15 minuter före hel timma och fyra signaler vid hel timma.
Detta upprepades dygnet om.
Tornväktaren en anställd turistattraktion
Numera är tornväktaren en turistattraktion och är anställd av Ystads kommun.
Endast tidgivning mellan klockan 21.15 och 01.00 återstår.
Vid kvart över blåser tornväktaren en gång i varje väderstreck.
Vid halv blåser han två gånger i varje väderstreck.
Vid hel timma blåser han fyra gånger i varje väderstreck.
Detta upprepas fram till klockan 01.
Tidigare kunde turister gå upp i kyrktornet, men på grund av svårigheter att evakuera besökare i händelse av brand, är kyrktornet idag stängt för besökare.
S:ta Maria kyrkans byggnadshistoria
S:ta Maria kyrka är ett bra exempel på flera olika epokers kyrkliga, politiska, ekonomiska och sociala förhållanden.
Här samsas tre olika byggstilar: romansk, gotisk och renässans.
En relativt liten del finns kvar av den ursprungliga kyrkan från 1200-talet.
Det mesta vi ser idag tillkom på 1600-talet.
Katolsk basilika i romansk stil
Den ursprungliga kyrkan byggdes i början av 1200-talet som en katolsk basilika i romansk stil med tre skepp, det vill säga ett högre mittskepp och två lägre sidoskepp med ribblösa kryssvalv.
Detta var en ganska ovanlig byggnadsform i Skandinavien vid den här tiden. Byggnadsmaterialet var rött handslaget tegel och Komstads-kalksten, som är en mörkgrå till svartgrå kalksten.
Den ursprungliga kyrkans mittskepp sträckte sig från dagens kortrappa till pelaren där predikstolen står idag.
Storm förstörde kyrkan
Under en storm den 20 april år 1648 störtade kyrkans torn samman och drog med sig kyrkans västra del.
Ett nytt tvärskepp i renässansstil och ett nytt västtorn byggdes upp mot det som fanns kvar av det ursprungliga mittskeppet.
De stod färdiga år 1650 respektive år 1689-90 och är samma tvärskepp och torn som vi kan se idag.
Omfattande renoveringar präglade 1800- och 1900-talen
I början av 1800-talet beslutade man sig för att snygga upp kring kyrkan.
De gamla gravarna runt Mariakyrkan flyttades och en ny kyrkogård anlades väster om stadsvallen, det vi idag kallar Gamla kyrkogården.
Från och med nu förbjöds alla gravläggningar kring S:ta Maria kyrka.
Man kan ana den tidigare kyrkogården runt kyrkan genom de gräsbevuxna och förhöjda markytorna vid fasaden.
Kyrkan berövades sin ålderdomliga prägel
På 1830-talet ledde domkyrkoarkitekten i Lund, professor Carl Georg Brunius, en omfattande renovering av S:ta Maria kyrka.
Resultatet blev omfattande ingrepp som berövade kyrkan mycket av dess ålderdomliga prägel, inte minst utvändigt.
År 1886 ersatte Ystads stadsarkitekt Peter Boisen det gamla golvet som hade infällda gravstenar med ett nytt golv i betong.
Mycket av kyrkans invändiga utsmyckning som epitafier, krucifix och gravhällar togs bort eftersom de ansågs förfula kyrkan.
Kyrkan återställdes av Stadener och Wåhlin
S:ta Maria kyrka restaurerades igen år 1923-1924 för att man ville försöka återställa mycket av det som togs bort vid förra restaureringen år 1886. Kyrkoherde Sam Stadener och domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin ledde restaureringsarbetet.
På Jungfru Marie bebådelsedag år 1925 återinvigdes S:ta Maria kyrka i sin forna glans. Restaureringen står sig väl än idag.