Vad gör vi när vi tolkar?
Tolkning är egentligen något vi gör varje dag. När vi t.ex stannar upp för röd gubbe vid ett övervakat övergångställe tolkar vi den röda gubben på trafikljuset som en symbol för att vi ska stanna upp och vänta. När den gröna gubben börjar lysa, vet vi att det är säkert att passera. Vi tolkar in situationen. Hade vi däremot inte haft förförståelsen att röd gubbe betyder stanna, då hade vi säkerligen funderat på varför det fanns en stång med en lysande gubbe på vid vägen.
Det skulle också kunna vara att vi lärt oss att tolka trafikljusen, men ser dem inte. Vi kanske har bråttom till bussen, går i andra tankar eller helt enkelt struntar i dem.
På samma sätt är det att tolka en bibeltext, beroende på vår förförståelse, vad vi blir uppmärksamma på i texten, vad vi inte ser eller vad vi väljer att fästa mindre vikt vid, påverkar hur vi tolkar. Men en bibeltext är sällan så enkel som en trafikskylt. Istället för röda och gröna gubbar möter vi ofta flera olika symboler med olika färger (i form av begrepp, hänvisningar till en sed etc) Men allt som oftast är det textens kontext som blir osynlig. Det som för författaren var uppenbara värderingar i en antik världsbild skriver författaren sällan om. För det var något som alla då visste om, och behövde inte förklaras.
Att tolkning är något som görs i dialog, har varit en del av kyrkans historia ända från kyrkans begynnelse.
En gammal biskop från 200-talet skrev i ett brev om en tolkning han själv tyckte var rimlig, men uppmuntrade samtidigt sina vänner att gärna komma med andra tolkningar och dela det med honom.
Nedanstående tankar om respektive bibeltexter är en möjlighet att använda förkunskaper och perspektiv som en hjälp för att öppna upp våra tolkningsmöjligheter för varandra:
1 Mos, kap 1-2:4: Skapelsen
Skapelseberättelsen i Första Moseboken leder tankarna till Enuma Elish, som är ett epos om skapelsen berättat från babylonien. Författaren till 1 Mosebok har troligtvis inspirerats av sättet att skriva och har filtrerat och omformat material utifrån en judisk kontext. Det är därför troligt att 1 Mosebok har inspirerats utifrån äldre berättelser som fanns bland kringliggande grannar
1 Mos innehåller tanketraditioner om världens ursprung och Israels stamfäder. Det var vanligt under antiken att berättelser traderades vidare muntligt. De berättades i familjen och bland stammarna. När 1 Mosebok började skrivas ned, så hade berättelsen i någon form redan funnits med och delats vidare muntligt. Detta brukar kallas för traditionshistoria, det vill säga, hur en texts historia har sett ut fram till det skick vi möter den idag.
Bibelns berättelser har ofta föregåtts av redaktionella faser. Detta kan vi se genom att hitta flera manuskript på samma berättelse, men som till vissa delar skiljer sig åt. Det fanns även en tid då texten inte fanns i 1 Mosebok som vi möter den idag. Bibelns sammansättning var inte fastställd. Detta kallas för redaktionshistoria, hur en text har placerats bland en större grupp av texter samt om det finns flera versioner av samma text. Hade det spelat något roll om denna text låg någon annanstans i bibeln? Vad spelar det för roll om bibelns författare har inspirerats av berättelser från andra kulturer?
”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades” är meningen som avslutar den inledande berättelsen. Författaren använder målande bilder om livets ursprung. Det kan vara värt att notera att alla bibeltexter är skrivna utifrån en förvetenskaplig världsbild. Det vill säga, de hade inga naturvetenskapliga eller historievetenskapliga förhållningssätt till världen som vi har idag. 1 Mosebok är i huvudsak skriven med Gud i fokus. Det har i den meningen ett teologiskt anspråk, till skillnad mot natur eller historievetenskapliga anspråk. Vad gör det för skillnad om vi ser på en bibeltext utifrån naturvetenskapliga eller ett teologiskt perspektiv? Behöver de vara varandras motsatser?
1 Mos, kap 3: Människan & ormen i paradiset
I berättelsen berättas om ormen som var den listigaste av alla vilda djur. Och likt allt så är även ormen en del av Guds skapelse. Vi får följa Ormens försök att lura Eva och sedemera Adam att äta av kunskapens frukt. Ett sätt att läsa bibel är att läsa den som att det finns problem i texten som ska tolkas och förstås. Ett annat sätt att läsa är att se texten som en konstaterande text. Författaren ger en bild av varför livet förhåller sig på ett visst sätt.
Denna berättelse har kallats för berättelsen om syndafallet, den första synden som människan begår mot Gud. Vad kan vi tänka kring det? Säger berättelsen något om hur livet förhåller sig för oss idag?
1 Mos, kap 15: Herrens förbund med Abram
I kapitel 15 sluter Gud förbund med Abram. Ännu har Abram inte fått namnet Abraham. Förbundet verkar vara av ren löfteskaraktär: Gud kräven ingen motprestation från Abram. Det var vanligt att när ett förbund skulle ingås mellan en kung och en vasall, så användes en form av självförbannelserit där djur slaktas och delas. Genom att gå mellan de tudelade djuren var det underförstått att det må gå likadant för den som bryter förbundet. Värt att notera är att det är inte Abram utan Gud som gör denna promenad. Vad säger det om Gud?
1 Mos Kap 18: Abraham och Sodom
Abraham kritiserar Gud för att förgöra rättfärdiga människor i domen mot orättfärdiga. I berättelsen försöker Abraham övertyga Gud om att inte förgöra Sodom. Hela tiden sänker Abraham kraven och Gud accepterar.
Job Kap 1, 3. (40:20-23)
Den största delen av Jobs bok innehåller olika form av tal med olika teologiska resonemang kring Jobs problem. Utgångspunkten för Job är att han lider, men har inte syndat. Vännernas tal är olika sätt att försöka förklara Jobs lidande men Job håller inte med. Jobs lidande blir utan mening eller förklaring. Ändå får Job ett slags svar, som inte är ett svar utan ett konstaterande: Den visheten är bortom hans förmåga att förstå. Men lämnar svaret honom utan mening?
Hesekiel Kap 1.
I Hesekiels bok går teman som dom och frälsning som en röd tråd genom hela boken. Men är domen det sista ordet? Hesekiels bok har många inslag av apokaplyptik, som handlar om den yttersta tiden.
Jeremia Kap 1
Likt många av profetböckerna är Jeremia centrerat kring ett återkommande tema: Folket gör uppror mot sin Gud genom att tillbe andra Gudar och tillåtit orättvisor att fortsätta. Straffet kommer i form av att folket kommer bli förslavade av babylonierna. Boken skulle kunna ses som en reaktion mot en teologi som fokuserade på att Gud skyddar Jerusalem. När den babyloniska fångenskapen var ett faktum var denna teologi inte speciellt hjälpsam för att tolka livet i fångenskap. Jeremia försöker ge sin syn på varför det gick som det gick, men också visa på ett hopp. Det kan vara en anledning varför Jeremia inte fokuserar så mycket på Jerusalem och templet som Guds boning utan på förbundet mellan Gud och människa, som inte krävde varken stad eller tempel.
Jesaja Kap. 1:1-20
Jesajaboken har troligtvis genomgått flera redaktionella faser. bibelvetenskaplig forskning brukar tala om en Protojesaja, en deutorojesaja och en tritojesaja. Medans Protojesaja fokuserar på att Jahve utvalt Jerusalem för all framtod som platsen för sin närvaro på jorden. Deutorojesaja talar i en tid då verkligheten är en annan. Han skriver för att uppmana och trösta för att leda tillbaka folket till självinsikt, till Jahve och till sitt land. Tritojesaja försöker att tydliggöra vilka markörer som avgör den rättfärdige från orättfärdig för att tillhöra Herrens utvalda skara. Detta kan ses i ljuset av att det judiska folket var splittrat mellan stad och landsbygd och det blev viktigare att kunna identifiera vem som var ”inne” eller ”ute” ur gemenskapen. Hotet om avgudadyrkan sågs som ett reelt hot mot Israels folks säkerhet och relation med Jahve.