Palmsöndagen
5 april 2020
Matteusevangeliet 21:1-11
Psalmer 135, 217, 358, 249
Vägen till korset
I dagens evangelietext får vi vara med om när Jesus vandring upp till Jerusalem (psalm 135; Se vi gå upp till Jerusalem) kommit till intåget i staden.
Här ska han hyllas som den ledare och mästare han är. Men på ett sätt som väckte stor uppståndelse och förbryllade. På en åsna…?! Han möttes av hyllningsrop och Hosiannasång. Här kommer han, profeten Jesus, från Nasaret.
Säkert var det inte någon som kunde ana hur detta intåg och hyllningsscener totalt skulle förändras inom loppet av några dagar.
Jo en. Profeten Jesus. Han hade sagt det till sina lärjungar, berättat om än i dunkla ordalag, om sitt uppdrag och om sitt kommande lidande men också om upplösningen i uppståndelsen.
Vi som känner berättelsen kan slutet på den. Kanske är det just det som gör det möjligt för oss att stå ut mitt i den, innan finalen kommer, en final som egentligen är en början på något nytt…
Jag sa i någon predikan nyligen att vår tid med detta Virushelvete är att likna vid en ökenvandring. Lika svårt som det var för ökenvandrarna att kunna förutse slutet på vandringen, lika svårt är det för oss att kunna veta hur och när denna Corona pandemi skall klinga av. Det finns goda forskare och experter men inte någon profet som säkert vet.
Det är oerhört jobbigt för oss. Vi vill ju gärna veta, ha kontroll och kunna göra upp planer. Vi är vana att till rätt stora delar kunna göra det. Men precis som ökenvandrarna blev det hastiga uppbrott för oss och vi tvingas möta varje ny dag med dess prövningar och nya restriktioner med tillit och hopp (psalm 249: Blott en dag ett ögonblick i sänder).
Med kasten och det oförutsägbara i påskveckans berättelser är det likadant.
Kanske finns det hopp att hämta i bibelberättelserna. Kanske finns det mönster som går igen. Kanske är det just därför vi läser dom och funderar kring deras betydelse för oss idag.
I årtusenden har dessa texter berättats. Först som muntliga berättelser, sedan som nedskrivna texter att lyssna till och när spridningen av de skrivna orden och läskunnigheten ökade, blev det möjligt för var och en att läsa in berättelserna i sina liv.
Jag vill tro att det är så. Att texterna kan ge oss mönster i detta livet men också hopp och framtidstro, från död till liv.
Hopp och framtidstro är väl precis vad vi behöver nu.
Därför finns våra inspelade andakter om Tro och Hopp på vår hemsida. Kärleksandakten kommer liksom påskandakten Från död till Liv. Att ge inspiration till mod och tillit i en tid då det är lätt att känna modlöshet och bekymmer. Men i kriser, som detta är, kommer alltid det bästa och det sämsta hos oss människor fram, så låt oss uppmuntra varandra till att plocka fram det goda i oss.
Närma oss varandra och hjälpas åt att rida ut stormen.
Längre fram i påskveckans berättelse är det just det lärjungarna gör. Samlas – och ger varandra stöd.
I en tid som vår kan psalmen 217 vara en tröst för oss .
”Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej märkt för dig och i dunklet ser du mig.”
”Läk mitt öga att jag ser, hur du är i det som sker
Där jag bäst behöver dig, ör du allra närmast mig”
”Och om jag ej mer förmår, gå i tro den väg du går
led mig vid din fasta hand, steg för steg mot livets land”
Jag sa tidigare att det finns något gott i att vi vet slutet och fortsättningen på påskberättelsen. Det gör det möjligt att stå ut eftersom det är en Happy end. Det betyder inte att det är utan smärta. Många av oss får känna av konsekvenserna av vår tids virus.
Ekonomin blir ansträngd, för många blir vardagstillvaron helt annorlunda, och den ofrivilliga isoleringen är i längden jobbig.
Då behöver vi finnas där för varandra. Och tack gode Gud för vår tids teknik; telefoner och datorer. Vi har många sätt att kunna hålla kontakt med varandra och det tror jag är viktigt.
Särskilt ett år som detta då vi inte kan fira påsk tillsammans, varken som församling med dess gudstjänster, eller familjesammankomster på grund av olämpligheten att resa och vara för många samlade.
Men bönen kan föra oss samman och skapa gemenskap. Och vetskapen om att Gud finns vid din sida kan hjälpa dig igenom Orden i psalmen 358 (Han gick in i din kamp på jorden) påminner oss om: att den kamp som Jesus utkämpade i den första kristna påsken och den seger han vann också är din. Att han gått in i vår nöd och smärta, i vår sorg och längtan, delat våra villkor med sitt liv på jorden gör att vi kan nära hoppet om att en ljusare tid ska komma.
Vi ber Bön i Coronatider:
Gud, du är hela universums Gud, allas mor och far.
Du är kärlekens källa, alla goda gåvors givare.
Låt oss märka din närvaro i det som sker.
Omslut oss med din kärlek.
När förtvivlan, oro och sorg drabbar oss,
Var nära med din omsorg och medkänsla.
Hjälp oss att gå i Jesu fotspår och på hans uppdrag
Vara varandras tjänare.
Värna de minsta ibland oss, de särskilt utsatta.
Vi ber för alla som drabbas av vår tids virus.
För dom i vår närhet och dom långt borta.
Vi ber för alla som har till professionell uppgift
Att hjälpa och lindra.
Ge oss tro, hopp och kärlek och hjälp oss att sprida den.
Tack för Livets seger över döden.
Tack för trons kraft,
För påskens sol som lyser och ger världen hopp,
För kärlekens outgrundliga vägar till styrka och liv.
Amen