Meny

Predikan 29 mars

5 sönd i fastan                                           

3 årg Johannes 3:11-21, 4 Mos 21:4-9, I Joh brev 1:8-2:2

Försonaren

Ibland blir man trött på sig själv och ibland händer det att man blir trött på andra människor. Det kan hända att det finns anledning till det.

Att man tröttnar på sig själv handlar oftast om att man upprepar sina misstag, att man aldrig lär sig, att man upptäcker för sent att man trillat dit igen.

När man tröttnar på andra är det lite annorlunda men nästan likadant. Man har svårt att acceptera att dom aldrig lär sig, att dom inte kan ändra på sig och bli som vi vill att dom ska vara.

Men vi kanske får acceptera både våra egna och andras tillkortakommanden eller brister, eller läggningar…

Att försonas med sig själv och med andra, det är ungefär samma sak som att förlåta sig själv och andra.

Det är ett centralt begrepp i den kristna livsåskådningen och i den kristna människosynen.

Ibland glömmer vi bort det och har mycket lättare för att döma än att förlåta. Lättare för att prata illa om varandra än att tala väl och uppmuntra. Lättare för att kritisera än att ge glada berömmande tillrop.

Så kan det vara i en familj, på en arbetsplats, i en församling.

En del i detta är också grupptrycket. Det är lätt att falla in i ett kollektivt klagande, i bakomryggentalande och beklagande av sakernas tillstånd.

Så var det för det ökenvandrande folket.(GT txten) Dom tröttnade när resultaten uteblev och dom hittade nya gudar att dyrka i hopp om att det skulle bli bättre. När dom misströstade blev klagan tydlig men den resulterade också i att dom ångrade sig, bekände sina fel och synder.

I vår tid, med Corona Virus spridning över hela världen, och inte minst i vår närhet,  är det lätt att tänka – vems fel är det? En del vill måla upp Kina som roten till det onda men …

Är det inte så att vi måste betrakta oss som en del av en enda mänsklighet. Och det blir alltmer tydligt när vi ser hur vår världsekonomi hänger ihop, hur vi är beroende av export och import, att beslut i andra länder, i EU,  i USA påverkar oss alla.

Vi är inte längre beroende av vår familj, vårt land. Vi är beroende av varandra - worldwide.

Ingen är syndfri. Det står i dagens ep text. Men om vi bekänner våra synder våra fel då blir vi förlåtna och rättfärdiggjorda.

Förlåtelse är aldrig rättvis, Den som har gjort fel, har gjort fel, handlingen kan inte tas tillbaka men genom att be om förlåtelse finns det en chans till ett annat sätt att hantera liknande situationer och förlåtelsen gör det möjligt för oss att gå vidare.

Berättelsen om Jesus som Guds son är berättelsen om en kärleksfull Gud som vill börja om med sitt folk. Vill skapa ett nytt förbund där förlåtelse och försoning är grundelement. (Så älskade Gud världen…)

I det gamla förbundet var offertanken levande. Man offrade vid barns födelse, vid olika tacksägelsetillfällen.

Offret var ett sätt att blidka Gud och få förlåtelse komma på rätt våglängd- det ställde till problem jämför berättelsen om  Kain o Abel i 1 Mosebok kap4

En av de största högtidsdagarna för judarna var/är Yom Kippur, försoningsdagen – 10 dagar efter judarnas nyår.

Det är en fastedag men också beskriven i detalj 3 Mos kap 16

En felfri bock skulle slaktas i templet och en felfri bock drivas ut i öknen. Bocken skulle ta stadens alla synder på sig och bli den som offrades.

Det är i denna tradition som Jesus ses som det offrade lammet. O Guds lamm, som borttager världens synder. Jesus blir den som för allas skull offras för att förlåtelse, försoning och en ny väg ska öppnas. ”Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens”.

Vi känner igen tanken i Skärtorsdagens berättelse och i Långfredagens händelse.

Sedan denna offerdag behövs inga ytterligare offer. En gång för alla!

I dagens evangelietext uppmanas vi att tro på den Gud som sänt sin son som försoningsoffer för alla. Den som kan vara vår förebild.

Den som vill representera ljuset och inte mörkret,

Till och med i dopet blir vi påminda om detta och kallas till att vara ljusets barn.

Vi kommer inte att leva våra liv syndfria eller felfria.

Därför är förlåtelsen så viktig som en mänsklig räddningsplanka.

Därför kan vi gå vidare genom att också förlåta varandra.

Försoning är ett viktigt ord också i vår tid då olika synsätt måste få finnas men inte leda till konflikter och krig. Att försonas är vägen till fred och liv. 

Amen