Söndagen efter jul – Nyårsdagen – Söndagen efter Nyår 2020/2021
1 årg Matteus 2:13-23, Lukas 2:21 och Lukas 2:42-52
Man brukar ofta kalla julen för barnens högtid. Kanske det handlar om att barn visar sin förväntan inför julen på ett mer påtagligt sätt. Julklappar och jultomte hör till det som barnen ser fram emot och den förväntan brukar avta ju äldre man blir.
Kanske ser vi vuxna mer fram mot ledighet och tid med de som står oss nära. Julfirandet, i alla fall i svensk tradition, är nog den mest familjenära högtiden vi har.
I den amerikanska traditionen är det samma sak möjligtvis i konkurrens med Thanksgiving firandet. I år har dessa firanden sett lite annorlunda ut, men inte traditionen.
Julen som barnens högtid kan också ha att göra med att det är ett barn som står i fokus för berättelserna – Jesus, han som som skulle kallas Guds son.
De flesta människor i den kristet dominerade västvärlden är medvetna om orsaken till att vi firar jul. Även om det finns inslag i jultraditionen som har andra rötter.
I den evangelietext som är för söndagen efter jul berättar evangelisten Matteus att Jesus föräldrar kom att fly ifrån Bethlehem till Egypten. Stjärntydarna, de som också kallas vise män, hade först kommit till Herodes palats för att söka det nyfödda barnet. När de inte fann barnet där fortsatte de till stallet på ängen. De berättade om besöket hos Herodes och om drömmen de haft att han ville skada barnet. Därför flydde Josef med Maria och det nyfödda Jesusbarnet till säkerheten i Egypten.
Denna söndag infaller i närheten av 28 december som fram till 2000 kallades Menlösa barns dag. Menlös i betydelsen oskyldig men på grund av den negativa klangen i ordet byttes dagens namn till Värnlösa barns dag. Det är en dag då barns rättigheter sätts i fokus och hör alltså samman med julen och berättelsen om flykten till Egypten. I Svenska kyrkans bok för texter för de olika söndagarna har söndagen efter jul temat Guds barn, en direkt fortsättning på temat.
Trots att det gått så många år sedan den första julen och att vi som människosläkte är så mycket mer upplysta är det fortfarande barnen som hamnar i kläm. De oskyldiga, de menlösa, de värnlösa. Därför finns i vår tid FNs deklaration om barns rättigheter – Barnkonventionen från 1989 i 54 artiklar. I Svenska kyrkans församlingar finns en skrivning med krav på en Barnkonsekvensanalys inför varje beslut som fattas. Hur blir det här för barnen?
Det berättas inte så mycket om Jesu barndom eller om barn överhuvudtaget i bibelns berättelser. Det kanske inte är så konstigt då synen på barn och barns rättigheter som sagt förändrats genom historien. Idag finns en betydligt större medvetenhet om att barn ska ses som fullvärdiga medlemmar tex i församlingen, där till och med rösträtten i kyrkliga val sänkts till 16 år.
I Nyårsdagens text nämns den judiska seden att omskära pojkar inom åtta dagar från födelsen. Traditionen går flera tusen år tillbaka och är ett tecken på judisk tillhörighet.
Den kan ses både som en religiös rit och en judisk identitetsmarkör. Vid omskärelsen på den åttonde dagen (Brit Mila) tas pojken upp i Abrahams förbud och får sitt Hebreiska namn.
Numera har en motsvarande namngivningsrit (utan omskärelse) för flickor vuxit sig allt starkare (Simchat Bat) och den genomförs inom 30 dagar från födseln.
Jag tycker mig se likheter med det kristna dopet. Där betonas tillhörigheten till den kristna traditionen och det är inte helt ovanligt att man förknippar riten med namngivning. I många familjer är det mer av en namngivningsceremoni med uttryck för tillhörighet än en religiös ceremoni. Men båda anledningarna kan fungera i vår tid liksom i den judiska traditionen.
Jesus fick sitt namn i samband med omskärelsen.
I söndagen efter Nyårsdagen uppmärksammas Jesus som 12-åring. Han hade tillsammans med sina föräldrar begett sig till Templet – Guds hus – i Jerusalem, såsom sedan påbjuder. När de var på väg hem till Nasareth igen upptäckte föräldrarna att Jesus inte var med i ressällskapet. Efter tre dagars letande fann de honom i templet. Han ställde frågor till de skriftlärda men gav även svar enligt texten. De förvånades av hans förstånd.
Föräldrarna gav förståeligt nog uttryck åt den oro de känt, men Jesus ansåg det som den mest naturliga sak i världen att vilja vara ”hos min fader”. Det står att det förstod inte Josef och Maria innebörden av och vidare att han därefter lydde dom i allt.
Texten har ibland använts i kyrkliga ungdomssammanhang som ett exempel på en positiv tonårsrevolt och nyfikenhet på livsfrågor. Jag tror att det finns mycket i de bibliska berättelserna som kan ge mönster för oss i olika perioder i våra liv. Igenkänningsfaktorn i texterna ger oss stoff till hur vi kan leva våra liv och möta de händelser som vid olika tillfällen drabbar oss människor.
Jesus är en mönsterbildare i berättelserna om honom som vuxen. Han ger oss goda exempel får hur vi kan vara med varandra.
Så även i relation till barnen.
Jag skrev tidigare att synen på barn förändrats. Det kan även vi som lever nu och kommit upp en bit i åren påminna oss om. Barn får vara mer i centrum i vår tid än när vi var små.
Barn för vara med i sammanhang där de tidigare var utestängda.
Jesus säger i det som kallas Barnevangeliet och som vi läser vid varje barndop – lång tidigare än de kyrkliga beslutsfattarna hade insett att han sa så - ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dom inte. Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig ditin. Och han tog dom i famnen, lade händerna på dom och välsignade dom” (Markusevangeliet 10:14-16)
Julen är barnens/Barnets högtid. Vår uppgift som vuxna är att skydda alla barn, för de är alla Värnlösa. Skydda dem från skada till kropp och själ. Inte utsätta dem för hunger, törst eller tvinga dom fly från krig och social misär. Därför behövs en generös flyktingpolitik i vår tid och stöd till de olika världsövergripande organ som arbetar för barnens bästa!
Och Jesus, tar oss famnen, lägger händerna på oss och välsignar oss.
Amen