Ingångarna fanns på långhuset med en ingång åt söder för männen och en ingång mot norr för kvinnorna. Allt talar för att det vid dessa ingångar funnits vapenhus, alltså även mot norr, vilket är lite konstigt, eftersom kvinnorna ju inte bar vapen. Men i Danmark, som Skåne då tillhörde, finns det fortfarande gamla kyrkor med bevarade dubbla vapenhus.
Från början fanns det förmodligen ett platt innertak och valven, som nu finns, tillkom på 1400-talet. De i början av 1950-talet åter framtagna målningarna gjordes av Anders Johansson och fullbordades år 1498.
I väster finns nu en tornliknande byggnad. På denna kan man läsa årtalet 1770 och bokstäverna E L T, vilket betyder Erasmus Laurentius Trägårdh. Han var då kyrkoherde i Äsphult och Linderöd. Något riktigt torn blev det aldrig, vilket antagligen berodde på att den lilla fattiga församlingen inte hade råd med ett sådant bygge.
Först 1835 flyttades kyrkklockan till sin nuvarande plats från en fristående klockstapel. Och inte förrän vid en renovering 1872-75, som leddes av den kände arkitekten Helgo Zetterwall, blev ingången flyttad till sin nuvarande plats i väster. Det tympanon i sandsten från 1100-talet som finns ovanför kyrkporten var från början placerat över männens ingång åt söder.
Det var nära att den gamla kyrkan vid renoveringen 1872-75 hade rivits och ersatts med ett nybygge, då många ansåg att detta inte skulle bli särskilt mycket dyrare, eftersom den gamla kyrkan var i ett mycket dåligt skick. Nu är väl alla tacksamma för att det ändå blev en renovering av den gamla 1100-talskyrkan.
Portal med tympanonrelief i väst som flyttats från en igensatt ingång i långhusets nord- eller sydsida.