Meny

Tånnö kyrka

Första gången namnet Tånnö nämns är i ett pergamentsbrev från konung Erik genom Birger Jarl under 1300 talet.

Kyrkohistoria

Att försöka beskriva kyrkans första tid i Tånnö inte enkelt. Men vi vet, att det fanns kristna i Tånnö redan på 1000-talet efter Kristus. 100 meter norr om kyrkan, på ett gammalt gravfält, står en runsten troligen från 1000-talet. På den står ristat:
Kudvar: lit: resa: stein: dana: eftr: auda: sun: sin: auk: Karl: eftir: sein: sun: sin: Guth: hialbi: sal:
Gudvor lät resa denna sten efter Auda, sin son, och Karl efter Sein, sin son. Gud hjälpe själen.
Tydligen har de två unga männen omkommit utomlands, kanske på handelsfärd. Nu reste deras fäder en minnessten över dem. Så tänker sig Knut Johansson det hela. De är kristna och har väl troligen blivit det genom resor och handelsföretag utomlands, möjligen i England. De bor nu i Tånnö, som ligger utmed en av de viktigare handelsvägarna, Lagastigen, och kanske var de och deras familjer de första kristna i bygden. Möjligen byggde de också en liten kyrka, kanske en stavkyrka. Det finns en muntlig tradition i Tånnö, om att det fanns en sådan tidig kyrka i Tånnö.

Första gången namnet Tånnö nämns är i ett pergamentsbrev från konung Erik genom Birger Jarl under 1300 talet. Brevet utgör en förlikning mellan bönderna i Östbo och Nydala kloster rörande mark och skog i Nåthult, Tofteryds socken. I brevet nämns en Throtti in Tandu, som men andra bönder ingått denna förlikning. Trotte var senare en häradshövdingssläkt i Östbo (1300-talet), en av härandets förtroendemän och bodde i Tånnö (Tandu). 

Vid denna tid tillhörde Tånnö, liksom hela Östbo och Västbo, Linköpings stift. Församlingen hade också sin egen kyrkoherde. Ett pergamentsbrev daterat 25 juni 1299 är ett testamente av prästen Genjut i Fryele. Han testamenterar bl.a. 3 öre till prästen i Tånnö.  

På 1400-talet  byggde man en bättre träkyrka med spånbeklädnad. Koret var fyrsidigt. Långhuset var endast 8,5 m långt och 6 m bred, dvs ca 50 kvm. Med en läktare på ca 15 kvm kunde den knappast rymma mer än  50-75  personer. Under altaret låg en  rektangelformad sten, 3,25 alnar lång och 1,25 alnar bred. I ena ändan bildade den halvkors. Ett enkelt kors var uthugget på den uppåtvända sidan. Under stenen låg några kopparmynt, som troligen lagts dit när altaret invigdes. Kyrkan låg på den nuvarande kyrkogården.  I kyrkan fanns också en dopfunt, troligen från 1200-talet. Den förvaras numera på Historiska Museet i Stockholm.
C.G. Brunius, domkyrkoarkitekten i Lund, gjorde 1848-1849 en teckning av kyrkan. Han beskriver den varande av trä, klädd med rödtjärad ekspån. Inredningen var inte ursprunglig och målningarna var från tidigt 1700-tal.

På 1500-talet bestämde biskop Hans Brask i Linköping, att Tånnö skulle vara annex till Värnamo. Det fanns många mindre församlingar, som hade svårt att hålla egen präst. Nu fick någon av prästerskapet i Värnamo ansvaret i Tånnö som komminister. Oftast var det genom en kaplan eller komminister. Det var den katolska tiden med sin kanoniska rätt, gudstjänster, traditioner och bruk.

På 1600-talet blev det annorlunda. Lutherdomen infördes i landet metodiskt och ibland hårdhänt. Luthers lilla katekes inlärdes och förhördes. Kyrkotukten var hård, när man syndat mot något av tio Guds bud. Man skulle betala tionde till prästen och gå i kyrkan på söndagen. Medeltida bruk och traditioner, som kunde påminna om den katolska tiden, förbjöds. Det var en kollektivistisk fromhet, som sällan frågade efter den personliga tron. Prästen bodde vid denna tid i komministerbostället, Klockaregården i Tånnö.

Prästen Arvidus Petri i Tånnö 1618-1619 var född i Värnamo prästgård. Fadern var den ökände  Petrus Arvidi, som var med vid Uppsala möte 1593, när Sverige blev en luthersk kyrka. I prästgården var det fullständigt överfullt med besökande gäster t.ex. kurfusten av Phalz beskickning vid hertig Karls bröllop i Nyköping 1592. En beskrivning finns från denna övernattning, där det sägs, att gästerna fick kokt och stekt kött, fisk och gott öl. Också barnen beskrivs, inte minst döttrarnas vackra handarbeten. Vid förbiresa 1600 tog Karl IX:s gemål Kristina av Holstein med hela sin svit in i prästgården, och vid fredsförhandlingarna i Knäred tog Gustav II Adolf in i prästgården. 

Som så många blivande präster skickades Arvidus till Rostock för studier. Han blev mycket duktig i det tyska språket. När han sedan blev kyrkoherde i Värnamo 1626, efter en kort tid som komminister i Tånnö, övertog han faderns gästfrihet. Efter hans död 1637 fick hustrun Karin det fattigt och svårt. Hon gick till tinget och ville ha tillbaka lite av allt det, som det spenderats under gästabuden i prästgården. Det sades då, att hon och hennes man varit “gode gästgivarefolk mot kronans tjänare och andra, nästan över sin förmåga.” Arvidus var också kontraktsprost 1628. 
Prästen Peder Påvelsson i Tånnö 1619-1639 levde i en tid, när häxprocesser var vanliga och vittnade själv om en sådan på tinget i Mossle.  
Prästen Johannes Arvidi i Tånnö 1652-1657 blev rektor för den nyinrättade skolan i Värnamo. Han bodde annars i Klockaregården i Tånnö.  
År 1686 kom Paschasius Robertzonius till Tånnö som komminister. Han var en man “med kunskaper och beläsenheter”. Han blev dessutom huspräst hos greve Helmer Lillie på Svaneholm.

Att det inte alltid var så fett för prästerna vittnar prästen Christoffer Rubin i Tånnö 1730-1755. Hans företrädare hette Sven Holmberg och dog 1729. Änkan Christina Ljungbergh blev skyldig den nye prästen 74 daler. Trots att Christofer själv var fattig, efterskänkte han änkan skulden. Komministerbostället låg vid denna tid inne i Värnamo på en plats, där fem vägar möttes; förnämt folk tog in hos honom och hans hustru med barn och förväntades ge alla gäster husrum och mat. Christoffer klagade till sist över detta.   Han dog den 6 april 1755.
Efterträdaren hette Sven Lundelius från Visingsö. Denne “konserverade” d.v.s. gifte sig med änkan Anna Ulrica Unnera, som hade  fem barn med sig från det tidigare äktenskapet. 
Efter Sven Lundelius kom Bengt Bergvall till Tånnö 1778. Han var född i Ingelstad, och blev tidigt föräldralös. Trots detta lyckades det honom med studierna under svåra umbäranden. Men han kunde inte studera vidare för att kunna söka kyrkoherdetjänster. När han kommit till Tånnö gifte han sig med Anna Christina Rubin, dotter till Christoffer Rubin, tidigare komminister i Tånnö. Snart slog han tankarna ur hågen om vidare studier. Men så hände något.... Han bodde i komministergården Torget i Värnamo. En dag såg han från fönstret, hur en vacker vagn stannat utanför. När han kommit ut för att bese vagnen, fick han höra, att axeln gått av. Vagnen tillhörde en utlänning, och ingen förstod vad resesällskapet sade. Christoffer talade då latin med den främmande, som visade sig vara en romerskkatolsk kardinal, stadd på resa till Gustaf den III. Bengt såg nu till, att vagnen blev lagad, medan den resande kardinalen fick bo hemma hos Bengt. Han och hustrun ville inte ha något betalt, men kardinalen lovade att tänka på honom i framtiden.
När kardinalen så träffade Gustaf III berömde han prästerskapet i landet och deras stora bildning och lärdom, och talade särskilt om kaplanen i Tånnö, Bengt Bergvall i Värnamo.
Snart kom det ett brev från Gustaf III med en ansenlig summa penningar samt befallning från konungen, att han skulle bege sig till Lund för studier. Efter studier avlade han sin magisterexamen.
Tyvärr väckte händelsen avundsjuka ända upp i Växjö domkapitel och biskop. Det sägs därför, att Bengt inte fick sin prosttitel förrän 23 år som kyrkoherde i Åker. 

Inte alla präster var lyckliga. Carl Wilhelm Thellander var präst i Tånnö 1816-1839. Han var hemfallen åt dryckenskap och besvikelse, över att han inte fått någon kyrkoherdetjänst. Han sökte bl.a. kyrkoherdetjänsten i Nöbbele 1836 men fick den inte.
Han var en duktig diktare “en kunskapens man, vars snille och originalité icke sällan tillskyndade honom en tvetydig ära”, enligt Lagergren. Han var gift med Johanna Ulrica Unnerus. Hon dog 1835. Äktenskapet var barnlöst. Året efter gifte han om sig med pigan Catharina Magnidotter. En morgon 1839 fann man honom hängande i sitt rum.
Efter hans död 1839 övergavs gamla prästgården Torget i Värnamo.  Pastoratet bytte med “kungen” till sig Kronogård, Norretorp mot komministerbostället Torget i Värnamo. Norretorp beskrevs vara ett hus med en våning och fyra rum, varande “i ganska gott skick”. Gården födde en häst, åtta nötkreatur och fyra får.  År 1875 sägs här finnas två hästar, tolv nötkreatur, åtta får men ringa skog.  Nytt hus byggdes  i Norretorp 1883 med sex rum i “gott skick”. Gården födde nu en häst, tolv nötkreatur, två ungkreatur och fem får. 
Carl Lindstén var komminister i Tånnö 1889-1906. Det sägs, att han var den lärdaste mannen i Växjö stift och talade flytande hebreiska, arabiska, syriska, latin, grekiska, franska, tyska, spanska och italienska. Han var en levande uppslagsbok och behärskade alla ämnen. Han var mycket intresserad av forntid och historia och behärskade också fornnordiska och medeltidsvenska. I Tånnö startade han ett litet läroverk! En privatskola med 9 elever. De läste klasserna 5-7. Han tog sig gärna an svaga elever och gjorde dem till mönsterelever.
Kyrkligt var han “högkyrkligt” lagd och tyckte mycket om katolicismen. I sin ungdom hade han tankar på att övergå till katolska kyrkan. Men tron på Kristi rättfärdiggörelse, genom tro allena, var det som förde honom tillbaka till luthersk tro. Man vittnade om honom, att han ibland var som ett stort barn och lite av ett original. Han var en stor motionär och idrottsutövare och älskade vinterbad.
Prästgården var i bruk mellan 1839-1913. Komminister David Theodor Nilsson med familj 1908-1913 var den siste prästen som bodde i prästgården. Den såldes tillsammans med lönebostället 1986.

 Bygge av ny kyrka 

Man besiktigade den gamla träkyrkan 1839 och fann den, visserligen i gott skick, men alldeles för liten för församlingens behov.
Arbetet med ny kyrka sattes igång 1849; det skulle vara en kyrka av sten i nyklassicistisk stil ( s.k.Tegnérlada), med förebild av den nybyggda Voxtorps kyrka. Den nya kyrkan skulle vara mer än dubbelt så stor som den gamla kyrkan.
Den 10 oktober 1852 invigdes så de nya kyrkan av biskop Christoffer Isaac Heurlin, efterträdaren till Esaias Tegnér.
Under byggnadstiden var den märklige Salomon Colliander komminister i församlingen. Vid invigningen var han 45 år gammal och skulle komma att stanna i ytterligare 11 år. Han hade kommit 1840 efter Thelannders självmord; vid besiktningen av den gamla kyrkan fanns ingen komminister med. Colliander var aktivt med i byggnationen; bl.a. hade han hand om utlämnandet av järn och spik.
Kyrkoherde Jonas Israel Öhrnberg med hustrun Gustava Sophia skänkte en svart mässkrud  (som nu finns i monter i kyrkans mottagningsrum under läktaren) till kyrkan 1852 strax före invigningen. Tidigare hade han skänkt 66 Rdr, vilket idag motsvarar många tusen kronor. Han skänkte dessutom pengar till kyrkans inre prydnad, bl.a. till en ny ljuskrona 1854. Komminister Colliander med kyrkvärdar fick uppdraget att inköpa den, men ännu 1855 hade man inte fått ihop tillräckligt med pengar.
Greven och hovmarshalken på Toftanäs Gård, Gustaf Ulf Bonde med hustru Clara, skänkte den mycket fina altartavlan Herdarnas tillbedjan.  Den var en 1700-tals målning av den svenske konstnären Louis Masreliez.
Inte så mycket av den gamla kyrkan bevarades. 1850 revs den och såldes på auktion. Den fraktades till Värnamo och finns numera i stora delar i huset på Tånnögatan 10.
Kvar i den nya kyrkan bevarardes den medeltida dopfunten (en replik från 1947 av originalet, som finns på Statens Historiska Museum),  lillklockan från medeltiden, några bänkdörrar mm. Vidare finns nattvardskalken och paténen från 1700-talet kvar samt kyrkkistan från 1600-talet med tre lås.

 Kyrkan under 1900-talet

En ny orgel installerades 1923 av Gebr. Rieger.
Vidare görs en grundlig renovering av kyrkan 1935. Nytt golv läggs på det gamla i bänkkvarteren, och bänkarna blir mer bekväma. Vidare förses de två korfönstren med färgat glas, en gåva till minne av Elise Peterson. Kyrkan ommålas även i grått.

Ny renovering gjordes 1954 med inkoppling av elvärme och elbelysning. De gamla kaminerna togs bort. Takkronorna hängdes även om.

1966 byggs två rum i nedre bänkkvarteren meddels skärmväggar under läktaren. En toalett sätts också in i vapenhuset. Taket omläggs 1962 med ny plåt.

1982 installerades en ny orgeln från Västbo orgelbyggeri, Långaryd.  
En stor renoveringen genomfördes 1993. Det gamla golvet togs upp, rengjordes och spontades. Korpartiet förlängdes med nytt golv. Man byggde även om bänkarna i de tre främre kvarteren. Mottagningsrum, handikapptoalett och förvaringsutrymmen inreddes under läktaren. Främre sidogångar breddades, och altartavlan rengjordes. Två nya ljuskronor köptes in med hjälp av donationsmedel. Kyrkliga sykretsen skänkte en ny kormatta, vävd på ateljé Tre Bäckar, komponerad av Kerstin Persson. 1996 ommålades kyrkan utvändigt med fönster mm.

Altartavlan

Herdarnas tillbedjan målad av
Louis Masreliez ca 1764
Tavlans motiv utgår från Lukas 2 kap 8-19. I den samma ängden, voro några herdar, de  vakade och höllo vakt om natten.......

Herdarnas tillbedjan av Louis Masreliez 1764

Saxat ur gåvobrevet till Tånnö församling.

”Under denna förutsättning, har Hof.Marskalken, Högvälborne Herr Greve Gustav Bonde och hans Högvälborna Hustru, Statsfrun Clara Bonde född friherrinnan Rålamb beslutat att, åt Tonne Församlings Kyrka- till hvars  uppbyggande de bidragit – äfven förära: ett tecken för Läraren, ämnat att pryda Kyrkans Altare”.
Toftanäs 1854.

Orgel

År 1866 införskaffades en orgel byggd av C Elfström. Den byttes dock ut redan 1926 av ett orgelverk av Gebr. Rieger. Nuvarande orgel är från 1982, Västbo orgelbyggeri, Långaryd.

 

Mässkrud 

Gåfwa som kostade gifwaren 66 Rdr 32 sk B:co år 1852. Vilket i dag motsvarar flera tusen kronor.

Nattvardskalken och paten 

Moderna textilier från 1980-talet och är tillverkade av textilkonstnärinnan Carin Okner. 

Kyrklockor

Storklockan i Tånnö
Bild: Gull-Marie Ståhl

Den lilla klockan är från medeltiden, har en spröd sällsam klang men har inga inskriptioner.
Den stora klockan är rikt dekorerad med psalmverser och bibelord.

Sv.ps. 323
Hör, Gud ännu i sin nåd dig bjuder.
Se templets portar öppnar sig!
Kanske härnäst, då klockan ljuder,
Upplåtes graven port för dig.
Du går ej mer i Herrens hus.
Ditt rum bereds i jorden grus.

Hebr 12:15. Och ser till att ingen försummar Guds nåd.

På andra sidan står det.

Sv.ps.271:4
Allt vad liv och anda har.
Skynda dig och redo var.
Lova Herren  Jehova.
Prisa Gud: Halleluja.

5 Mos 32:3
Gifer wårum Gud allena ärona.

I Tånnö finns den sk ”prästaringningen”

Det innebär, att man ringer ca 20 min före gudstjänstens början.
Seden är gammal och har sitt ursprung från den tid då folket stod utanför på kyrkbacken och pratades vid före gudstjänsten. Men när prästen kom var det dags att gå in i kyrkan. För att påkalla detta ringer man i lilla klockan.

Uppgifterna är framtagna av Gull-Marie Ståhl.