Må det nyfödda barnet i Betlehem välsigna din julhelg

Nu blir det äntligen stilla. De sista anteckningarna från sammanträdena, budgetfunderingarna, julbasarerna, förhandlingarna…ställs in i hyllan och inväntar det nya året. Koncentrationen är plötsligt på något helt annat – det alltihop egentligen handlar om.

Under alla mina år som präst har jag blivit förbryllad över frågan: Ja, nu har du väl mycket, nu när det är jul? Jo, visst är det ju sant, mycket av enskilda möten, många samtal, många människors behov och många gudstjänster. Och ändå – tänk en sån förmån att ha till uppgift att fokusera inte på julens yta, utan på dess under. Ett skrik i Guds natt, som Lars-Åke Lundberg sjöng en gång i världen, och Gud har gjort vår hemlöshet till sitt hem.

Immanuel – Gud med oss – var vi än är och hur vi än har det. Dag efter dag under julhelgerna får vi följas åt till Betlehem och därifrån bära med oss, genom flykten till Egypten ända fram till dopet i Jordan på söndagen efter Trettondedagen, budskapet: Gud är med. Gud har gjort sig helt delaktig i allt vad det är att vara människa. I flykt, i förföljelse, i ensamhet, i en kall och trasig värld: Gud med oss. Den här julen igen, med miljoner människor på flykt, påminns vi om flyktingfamiljen från Betlehem. Den koptiska kyrkan i Egypten har som symbol för sin kyrka en bild av den Heliga familjen, Maria, Josef och Jesus, som flyktingar i Egypten undan Herodes knektar. Kyrkan - en tillflyktsort för Gud, i de minsta bröderna och systrarna. Det gäller fortfarande. Och den så svårt trängda koptiska kyrkan påminner på nytt om det. Och deras böner om en arabisk vår av frihet och rättvisa är våra böner. Det finns bara en värld.

Många fromma meditationer har utgått från det faktum att Bet-Lehem betyder brödhuset. Altaret, ett ständigt närvarande Betlehem där brödet delas och sänds ut, där Gud ger sig själv åt oss, överallt och i alla tider. Från Bibelns första blad till det sista framgår det att Gud gör människans hunger och längtan till mötesplats med sig. Från de frukter och fröbärande örter, som ges åt människorna i 1 Mosebok till Uppenbarelsebokens träd med blad som är läkedom för folken. Nattvarden, församlingsdiakonin och en politik för utrotandet av fattigdomen har detta gemensamt – Gud med oss i det delade brödet. Vid varje möte vid altaret och med varje medmänniska i samhälle och värld genljuder orden: Drag skorna av dina fötter, ty marken där du står är helig mark. Ett enda bröd – en enda mänsklighet.

Nio månader har gått sedan Maria fick budskapet från ängeln. Guds uppenbarelse i världen tar tid, mänsklig tid, livets tid. Och uppenbarelsen fortsätter genom generationer och århundraden. Att finnas till, att vara människa, att vara den del av Guds skapelse som givits förmågan att förundras. Ängelns ord och omfamning hos Tomas Tranströmer: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!” har fått ett ja i Marias hjärta och Gud föds i världen.

Därför får vi lyckönska varandra till att vara budbärare som påminner om Guds närvaro, som bjuder in till möten med Gud, änglar och människor. Bjuder in till att dela Marias ja, och dela hennes väntan och förväntan, hennes glädje och hennes smärta. Dela liv!

”att bära ett ok i sitt jordiska kall, men själv vara buren av den som bär allt och svara på åklagarmakternas dom försoningens ord.” (Sv Ps 62)

Må det nyfödda barnet i Betlehem välsigna Din julhelg
och det nya året!

Aposteln Tomas dag, den 21 december 2011
Er tillgivne i Kristus

+Sven-Bernhard