Foto: Jessica Lindgren-Wu

Invigning av både stiftsikon och pilgrimskapell i Visby domkyrka

Visby stiftsikon samt pilgrimskapellet invigdes den 4 juli i Visby domkyrka. Det var förra sommaren ikonmålaren Marja-Liisa Alm fick beställningen av biskop Thomas Petersson att skriva ikonen som sedan skapades hemma i hennes studio på Gotland. Den är framtagen för stiftet och har fått namnet Jungfru Maria av Öja på Gotland. ”Ikonen är en enhetssymbol som ska uppmuntra till bön för Gotland” säger biskop Thomas om intentionen med ikonen.

Det är ikonmålaren Marja-Liisa Alm, bosatt på Gotland sedan 25 år, som har gjort den ikon som på söndagen, den 4 juli togs emot och välsignades av biskop Thomas under invigningen av det nya pilgrimskapellet i Visby domkyrka där den nymålade ikonen kom att få sin plats. Marja-Liisa kommer från Villmanstrand i finska Karelen men har varit bosatt i Sverige sedan 1981, först i Uppsala och sedan drygt 25 år på Gotland.

- Att måla i stillhet, i koncentration, skänker mig stor glädje. Vid målandet existerar bara ikonen framför mig, bildens uttryck och innebörd”, säger Marja-Liisa om sitt arbete med att skapa en ikon.

Marja-Liisa har använt äggtemperateknik och bladguld på kritgrundad träplatta i sitt arbete med ikonen som är en fantastisk målning av Maria i form av Öjamadonnan samt Gotland som de hundra kyrkornas ö. Detta har givit ikonen dess namn, Jungfru Maria av Öja på Gotland.

Vissa svenskspråkiga ikonmålare talar inte om att "måla" en ikon utan i stället om att "skriva" en ikon. Språkbruket är därmed emellanåt lite omstritt. Detta har troligtvis sin grund i att grekiskan och ryskan har ett och samma ord för "skriva" och "måla". Att måla, eller skriva, ikoner är en över tusenårig tradition och var en naturlig del av kyrkans liv under kristendomens första tusen år. De användes ursprungligen i bön- och gudstjänstliv som en hjälp att fästa blicken på det som ligger bortom det vi ser.

- En ikon är som ett fönster mot himlen. När man sitter i bön framför ikonen så stannar man inte i ikonen, utan i hjärtat blickar man vidare mot Jesus, säger biskop Thomas.

Med det som bakgrund är platsen för ikonen, det nya pilgrimskapellet i Visby domkyrka självklar. I samband med det förändringsarbete som pågått under vintern och våren i domkyrkan har det tidigare vapenhuset gjorts om till ett enkelt och avskalat pilgrimskapell, ett kapell som kan tjäna dels som start- och slutpunkt för en vandring, dels för reflektion och bön för pilgrimsvandraren.

Pilgrimsvandring är en trend som inte bara verkar hålla i sig utan även öka i intresse. Det gäller såväl i Sverige som internationellt. För att möta upp mot det ökade intresset har Visby stift i år satsat lite extra på att utveckla och tillgängliggöra öns pilgrimsleder. Stiftets längsta och äldsta pilgrimsled är S:t Olavsleden som sträcker sig från S:t Olofsholm på östkusten till Visby på västkusten.

Biskop Thomas invigde pilgrimskapellet samt tog emot och välsignade stiftsikonen söndag 4 juli klockan 18:00 i Visby domkyrka.

Deltog gjorde bland annat domprost Elisabeth Ström och även ikonmålaren Marja-Liisa Alm kommer finnas på plats.