Sankta Maria domkyrkas gravstenar

Gravstenen är rest över Sven Andreas Witthoff. Han föddes i Varberg år 1778 och arbetade  som provinsialläkare i Visby. Sven avled i lungsot endast 27 år gammal. Stenen har inskription på både fram- och baksida. 

Witthof 
har sin bana slutit. 
Sångmö, höj din klagosång. 
Men nej! Det offer sparas må 
som brann så mången gång för 
nedrige och dårar 
Må deras mull en lofsång få. 
Förtjenster - tårar.
Död 1806

Withoff. The headstone is erected over Sven Andreas Witthoff. He was born in Varberg in 1778 and worked as a district medical doctor in Visby. Sven died in 1806 of tuberculosis only 27 years old.

Gravstenen av sandsten är rest i slutet av 1820-talet över en lärarinna från Fruntimmerssamfundets fattigskola.

Minnesvård åt B.I Stenberg outtröttlig lärarinna vid Fruntimmerssamfundets fattigskola i Wisby. 
Död vid 28 års ålder D 23 nov 1827. Af samtida tacksamt ägnad. 
De som många undervisat hafva till rättfärdighet skola lysa såsom stiernor i evighet.
[DAN)] CAP [XII]

I mitten av 1800-talet var kvinnoöverskottet i Visby stort och var femte barn föddes utom äktenskapet. 1823 stiftades Fruntimmerssamfundet för fattiga flickors fostran. 
Till läromästarinna anställdes mademoiselle Brita Stenberg. Åren 1827–1828 var en svår tid med missväxt och ont om mat. Många blev sjuka och skolans omtyckta lärarinna Brita Stenberg avled i en febersjukdom.

The teacher's grave. The headstone made of sandstone is erected at the end of the 1820s over a school mistress from the school for the poor run by the Women’s Association. In the middle of the 19th century the women surplus in Visby was considerable and every fifth child was born out of wedlock. In 1823 the school for the education of poor girls was founded by the Women’s Association. 1827–1828 was a difficult period with bad harvests and shortage of food. Many fell ill and Brita Stenberg died of fever.

Dessa stenar stod tidigare lutade mot berget. 
Den södra stenen har rikligt med inskription längs med kanterna. På mittfältet finns flera inhuggningar där den översta skriften är från 1600-talet, därunder en medeltida bomärkessköld i vilken senare inhuggits ett monogram, och under den står ANNO 1643. Mitt på stenen står O.B.S 1742 och under ett bomärke. Det sista namnet på stenen är Hans Ihre 1682. Hans var rådman i Visby på 1670-talet.

På den norra stenen står det: Här ligger Henrik från Westfalen.

Här under vilar S. Jacob Hanson Flor som blev begraven år 1662 den 3 augusti.
Till hans själ Gud haver.

Two ledgerstones. These stones where earlier leaning against the rocks. The south stone is profusely inscribed along the edges. In the middle there are several carvings where the uppger inscription is from the 17th century, below a medieval owner´s mark shield where a monogram was later cut and beneath  ANNO 1643 can be read. In the middle of the stone is cut O.B.S. 1742 and below an owner´s mark. The last name on the stone is Hans Ihre 1682. He was a judge in Visby in the 1670s.

Minnestavlan är inhuggen i kyrkberget. Inskriptionen är författad av lektorn och prosten Jacob Gustaf Klingwall (1786-1866) över hans son Gustaf (1818-1820).

Fridfulla graf! Vid bergets fot
En saknad son du tog emot
Låt äfven oss få detta hem bebo
och fridsamt njuta sonens ro

Jacob Gustaf Klingwalls son Gustaf lär ligga begraven nedanför klinten. I sin sorg efter sonen tog Jacob även namnet Gustaf som sitt. Klingwall var känd för sin intelligens och korrekthet och var en omtyckt lärare. Han blev en av de tidigaste förespråkarna för bevarandet av Visby stads ruiner. Han var också en god tecknare och har lämnat efter sig en rad vackra bilder av ruinerna i Visby.

In the rock face. The plaque is carved in the rock face. The inscription is written by the lecturer and provost Jacob Gustaf Klingvall (1786–1866) over his son Gustaf (1818–1820). The son is said to be buried below here. In his grief for the son Jacob added the name Gustaf as his own.

Gravstenen är försedd med en ring av brons i vardera hörn. 

Handlaren
Jacob Lindström
död den 29 nov. 1818

Handlanden Jacob Lindström född i Nyland, Finland år 1764, invandrade till Visby och blev med tiden en betydande köpman. Jacob avled stilla i Visby i en ålder av 54 år.  I en skrift från 1934 skriver Nils Sylvén: [...]”Men vi vet, att han med två tomma händer kom vinddriven till gutarnas ö och att där genom energi och duglighet skaffad sig välstånd och ett aktat och hedrat namn. Det är uppfordrande nog för hans efterkommande, en stor och vitt utgrenad släkt”. [...]

Tomb grave. A tomb grave equipped with a ring of bronze in each corner. The merchant Jacob Lindström born in Nyland, Finland in 1764, immigrated to Visby and was an important businessman. Jacob died peacefully in Visby at the age of 54 years. In a publication from 1943 writes Nils Sylvén: […]”But we know, that he came emptyhanded driven by the wind to the Gute island and there through energy and capability gained prosperity and an esteemed and honoured name”.

Gravstenen är placerad i kyrkogårdens västra hörn, från början med träd som planterats på vardera sida. Träden växte och stenen var till slut helt dold. I samband med att kyrkogårdsförvaltningen 1997 tog bort träden efter att det ena hade blåst omkull kom stenen åter i dagen.

Billberg
Född Ferelius i Sköfde 1775. 
Gift i Stockholm 1796.
Död i Wisby 1800. 

Margareta var gift med Gustav Billberg. De hade det bra ställt. Maken Gustav Billberg, landskamrer i Visby och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, var en hängiven naturforskare och gav ut flera viktiga botaniska arbeten. Margareta dog i en så kallad häftig feber 14 februari år 1800. Då hade hon inte hunnit fylla 25 år.

Billberg’s stone. Earlier two trees were planted here with the gravestone in between in the west corner of the churchyard. The space for the stone grew smaller and smaller and finallly it was overgrown in between the trees. They where sawed down in 1997 and the stone once more saw daylight. Margareta came of a good family and was married to Gustav Billberg. The spouses were well off. The husband Gustav Billberg, county chief accountant, a member of the Royal Academy of Science, was a keen natural scientist and published several important botanical works. Margareta died of ”high fever” on the 14th of February 1800.