"Varför inte plocka en egen bukett?"

Rosa Maria Vatheuer började jobba i Visby domkyrkoförsamling 2004. Då hade hon gått en trädgårdsutbildning på Lövsta och jobbat några säsonger på Muramaris. Hon arbetar huvudsakligen på Södra och Östra kyrkogårdarna, men när lindarna på Norra kyrkogården ska beskäras med skylift är hon också med.

Vad är grejen med det här jobbet?

Att få vara med om årstidsväxlingarna. Det är mäktigt. Och att vara utomhus, även om jag hatar vintern.

Vad har du för arbetsuppgifter?

Det beror på säsong. Sköta grönytor, gravplatser och gångar, beskärning och begravning. Vi som jobbar på kyrkogårdarna har också andra områden, bland annat vid Terra Novakyrkan, Visborgskyrkan, domkyrkan, Församlingshuset och Biskopsgården. Vi beskär också fruktträden vid domprostgården. Det är kul att komma till andra områden ibland. På vintern är det snöröjning.

När tycker du det är som roligast?

Vår, sommar och höst. Jag älskar hösten med all lövhantering. Jag gillar alla månader utom januari och februari.

Har du trädgård hemma?

Jag har en kolonilott på 200 kvadratmeter. Där odlar jag bär, frukt, nötter, grönsaker och solrosor. Jag vill bli lite självförsörjande.

Du känner inte att du är på jobbet när du håller på med kolonilotten?

Nej, det är min bästa avkoppling. Det är helt underbart.

Är det speciellt att jobba på kyrkogårdar?

Ja, det är en lugn och skön miljö. Rofyllt och vackert. Det är ett fint jobb, att vårda gravar och göra fint.

Att jobba med naturen, är det något du alltid velat göra?

Jag har alltid gillat plantering och trädgård. Jag rensade ogräs redan som barn och tyckte jättemycket om det. Det gör jag fortfarande.

Du är mycket engagerad i miljöarbetet på jobbet.

Ja, vi började jobba mer intensivt med miljöfrågor för några år sedan. Då började jag undersöka våra plastsäckar med jord. Jag tyckte inte att den funkade så bra och började kolla innehållet. Det var 84 procent torv. Så kan vi inte ha det, tänkte jag. Det ska vi ändra på.

Vi börjar nu med att byta materialet på vissa planteringar till torvfri jord. Planen på sikt är att göra egen jord av kompost och löv.

Är det svårt att få tag på torvfri jord?

Det kommer mer och mer. Vi behöver sluta bryta torv i Sverige. Det är ett fossilt material och brytningen släpper ut väldigt mycket koldioxid. I andra länder har man förbjudit torvbrytning, men då flyttade de verksamheten hit i stället. Här är det fortfarande helt okej att bryta torv.

Det låter inte jättebra.

Nej. Det är vi som konsumenter och verksamheter som måste påverka det här. Här kan till exempel löven komma in. I både England och Tyskland säljer man lövjord i påsar. Det är inte så mycket näring i den, men det kan man lägga till sedan.

Och vad kan privata konsumenter göra?

Till alla privatpersoner som köper påsjord med torv. Sluta med det. Det finns torvfri jord att köpa på olika ställen, både för den som behöver mycket jord och den som behöver enstaka påsar. Ställ krav i butikerna. Den som har egen trädgård kan också göra egen jord. Åk inte bort och släng trädgårdsavfallet på återvinningen. Gör en kompost i stället, det är inte så svårt.

Det är tydligt att miljöarbetet är viktigt för dig.

Ja, det är kul att vi jobbar så mycket med miljön här på kyrkogårdsförvaltningen, att vi gör något och inte bara pratar om det. Jag vill att det ska hända grejer. Vi är i en övergångsfas nu med jorden och det tar tid, men jag tror att vi kommer få ordning på det.

Vi måste också prata om det som blev en stor snackis i februari, när vi publicerade en text med uppmaningen om att slopa användningen av oasis. Det fångades upp av Linköpings stift och många reagerade. Nu har flera hundra tusen personer fått veta att oasis innehåller mikroplaster. Det blev en aha-upplevelse för väldigt många.

Det är jätteroligt. Det största problemet på kyrkogårdarna är begravningsarrangemangen. Nästan alla florister, det finns undantag, använder oasis. Jag upplever att handlarna inte tar ansvar. De säger att ingen efterfrågar något annat, men hur ska kunderna veta vad de ska efterfråga? Allt bygger på att blommorna sticks ner i oasis. Det är jättedåligt. Hur svårt kan det vara att ta fram andra alternativ? Någon uppfinnare måste bara ta tag i det.

Man kan också tänka att en plockad blomma inte behöver hålla hur länge som helst.

Ja, och att de kanske inte behöver stå helt raka. Man får tänka om. Det finns till och med former, till exempel hjärtan, som ser ut som nedbrytbart material typ pressad bark. Men inuti är det oasis. Klumparna döljs med mossa eller annat material. Det är sorgligt.

Vad ska vi göra i stället?

Varför inte plocka en egen bukett? Det är inte mindre värt än en bukett eller krans byggd med oasis och importerade blommor. Det skulle jag inte vilja att mina barn gör när jag ska begravas. De får plocka blommorna själva. Man kan också ge en gåva till välgörande ändamål i stället för dyra blomsterarrangemang.

TEXT OCH FOTO: LILLEBI SUNDQVIST